Aktivisten Ahed Tamimi är frisläppt efter 8 månader i fängelse.
Ahed Tamimi, hbtq+-strejk, Freedom Flotilla och kamprörelsen i Gaza. Den israeliska regimen har många bränder att släcka, men är i dagsläget oförmögen att göra det.
Sedan den 30 mars har det politiska läget varit svårt för den israeliska regimen och inte minst för premiärministern Benjamin Netanyahu.
Den kände palestinska aktivisten Ahed Tamimi blev under måndagen släppt från fängelse efter att ha avtjänat sitt åtta månader långa straff. Hon fängslades efter att hon under en demonstration blev slagen av en soldat och svarade med att ge honom en örfil. Demonstrationen var i protest mot att militären hade skjutit ihjäl hennes 14-åriga kusin under en annan fredlig demonstration.
Freedom Flotilla som Ship to Gaza har organiserat i år har nu närmat sig målet. En båt har redan omhändertagits av israelisk militär och 22 aktivister har gripits.
Genom repression och upptrappat våld har regimen försökt att avskräcka framför allt palestinier från att demonstrera. Samtidigt som våldet inte har stoppat demonstrationerna i Gazaremsan har våldet inte trappats ner, trots hård kritik internationellt.
Regimen har försökt få fokuset att hamna på Hamas genom att attackera mål inom Gaza och på så sätt provocera fram väpnade strider. Den 14 juli bombades över 40 mål i Gaza av israeliskt flyg.
Försöken att få det hela att bli ett sekteristiskt krig i syfte att få tyst på oppositionell kritik har inte lyckats.
Den nya nationalstatslagen, en rasistisk och homofob lag som slår särskilt hårt mot palestinier men också mot hbtq+-personer, har mötts av protester.
100 000 deltog i den historiska Pridestrejken den 22 juli som blev till en mäktig manifestation för hbtq+-rättigheter och mot nationalstatslagen. Det är en kamp som lär fortsätta framöver, eftersom den länkar samman hbtq+-kampen med kampen för palestinsk frigörelse och mot regimen i sin helhet.
Det är viktigt att lyfta detta då sionismen tidigare har kunnat förlita sig på sekterism och nationalism för att tysta ner regimkritik, och den bästa metoden har hittills varit att starta krig mot folket i Gaza. Mycket pekar på att Israel/Palestina-frågan går in i ett nytt skede, då den israeliska statens motståndare har blivit svårare att tysta ned.
Potentialen är enorm om de olika sociala och politiska rörelserna gick samman och förenade sig på en klassbasis med målet att avsätta staten, dess våldsapparat och den härskande klass som den företräder.
Tnua’t Maavak Sozialisti/Harakat Nidal Eshtarahr (RS systerorganisation i Israel/Palestina) är med i alla rörelser och lyfter ständigt behovet av gemensam arbetarkamp mot kapitalismen och dess förtryck.
