Putinregimens krig i allt djupare kris

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

De ukrainska styrkornas offensiv fortsätter och krisen för Putins krig fördjupas.

Fredagen den 30 september deklarerade Moskva att regionerna Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson ”för alltid” ingår i Ryssland, som ett resultat av de fejkade ”folkomröstningarna”. Men redan under helgen den 1-2 oktober intog Ukrainas armé den strategiskt viktiga staden Lyman i Donetsk och på måndagen kom rapporter om kraftiga framryckningar i Chersonregionen. Det är de ukrainska truppernas största erövring i söder sedan kriget började
Putinregimens senaste steg med att kalla in ytterligare 300 000 soldater och införlivandet av de fyra regionerna var, tillsammans med nya hot om att Ryssland har kärnvapen, tänkta att avskräcka. Men de ukrainska styrkorna fortsatte framåt. Hårdare än tidigare i söder mot Cherson och i Donbass för att försöka att återta städer som Severodonetsk i Luhansk.
Zelenskyj, en mycket stark opinion i Ukraina och USA-imperialismen vädrar möjligheten till seger i kriget. Kiev svarade också genom att ansöka om snabbspår till Natomedlemskap och begäran om mer avancerade vapen från Väst.

Krisen for Putin fördjupas för varje dag. Flera hundratusen har flytt landet undan mobilisering och många har gömt sig. Protesterna mot kriget har återkommit med stora demonstrationer i Dagestan, trots repressionen.
Den bristande moralen i de ryska trupperna speglas i att de senaste reträtterna i Cherson och Lyman genomförts av förband som har räknats till eliten i de ryska trupperna.
Krigshökarna i Ryssland kritiserar nu öppet militärledningen och kräver att befälhavare byts, eller till och med skickas ut som kanonmat. Ramzan Kadyrov, som styr Tjetjenien med järnhand, kräver att Ryssland deklarerar fullskaligt krig. Han förespråkar också att Ryssland sätter in taktiska kärnvapen.
Putin, som har svarat med att sparka ännu fler generaler, är nu i praktiken själv ansvarig för krigsoperationerna. Hur starkt han sitter vid makten är nu en fråga, liksom vilka alternativ som finns. Helt klart har risken ökat för en upptrappning av kriget, inklusive användning av massförstörelsevapen. Detta skulle i så fall troligast besvaras massivt av Nato.

Med många osäkra faktorer är det fortfarande för tidigt att säga att kriget är över. Detsamma gäller de ekonomiska och politiska konsekvenserna.
Putins diktatoriska regim har misslyckats med att återetablera rysk imperialism som en stark faktor i Europa. Landet har utsatts för väldigt starka ekonomiska sanktioner, men de höga olje- och gaspriserna har hittills dolt de värsta konsekvenserna.
USA/Nato/Zelenskyj framställs som ”demokratins försvarare”, men står inte på arbetarnas och de fattigas sida. USA-imperialismens agerande i Afghanistan och Irak är tydliga exempel. Hur det än går i kriget kommer Ukraina att sättas under enorm press ekonomiskt och politiskt, med Zelenskyj och andra högerpolitiker som samarbetspartners med Västmakterna.

I Sverige och andra EU-länder har kriget triggat en skarp militär upprustning, som i Sveriges fall kröntes av Natoansökan.
”Nationell enighet” och ”Natosamarbete” används för att dölja kapitalismen som orsaken till krig och kriser.
Arbetare, fattiga och unga behöver egna politiska alternativ, inte underordnas kapitalistiska regeringar och krigsallianser. Mot kapitalism och all imperialism, för demokratisk internationell socialism.