”Rädd och orolig att förlora min anställning”

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

När en andra våg av smittspridning rullar in över Sverige är media totalt dominerad av att företag kräver mer stöd än de miljarder de redan har fått. De som kanske drabbas hårdast ekonomiskt, tillfälligt anställda, får sällan komma till tals. Offensiv har pratat med en av dem, Isabell, som är behovsanställd på en restaurang.

När du hörde om de hårdare restriktionerna i Norrbotten, med bland annat uppmaning att bara träffa sina närmaste, vad tänkte du då?
– Jag blev rädd och orolig hur det kommer bli med min anställning, för jag vet att jag tillhör den del av personalen som ryker först och jag har en hyra att betala.

Hur har restriktionerna påverkat antal kunder?
– Bokningarna har minskat med minst femtio procent på bara en vecka.

Hur påverkar det här din ekonomi?
– Jag har redan fått färre timmar. Men jag har en jättebra chef och har i alla fall fått jobba 2-4 dagar i veckan, på grund av att han vet min situation. 
– Jag har också tagit på mig mer pass där jag normalt inte brukar jobba, till exempel söndagar som har varit min enda lediga dag.

Tillsvidareanställda kan bli permitterade, företag får miljarder i stöd men behovsanställda får ingenting, vad tänker du om det?
– Det gör mig väldigt nervös, jag har ju inte jobbat tillräckligt länge för att bli fast anställd. Eftersom jag är student är det enda stöd jag kan få CSN på 1 250 kr i månaden. Jag får inget annat eftersom min mamma är försörjningsskyldig, trots att jag har flyttat hemifrån. 

Vilket stöd borde finnas?
– Det borde finna mer flexibelt stöd efter ens individuella situation. Det är omöjligt för mig att överleva på bara CSN.