Rädda Barnens rapport visar ökade klyftor

av Robert Bielecki

Förstärkta inkomstskillnader och försämringar för barnfamiljer som har det sämst. Det är några av slutsatserna i Rädda Barnens rapport om ekonomisk utsatthet.

Årets rapport Välfärd – inte för alla 2019 är en uppföljning av en rapport som gjordes 2011 med samma namn (minus årtalet). Den visar också att ”satsningarna på ekonomisk välfärd riktad mot barnfamiljer avstannat under 1980-talet”. 
Det visar inte minst siffrorna om den ekonomiska familjepolitiken och så kallade fattigdomsdämpande effekten. Fram till 2000-talet lyckades den få två tredjedelar ur relativ fattigdom. Mellan 2003-2009 sjönk siffran från 65 till 42 procent, medan den 2014-2017 ligger kring 35-36 procent. 
Att det sjunkit så mycket beror bland annat på att saker som bostadsbidraget och underhållsstödet har minskat i såväl omfattning som betydelse: ”Från slutet av 1990-talet har den omfördelande effekten av samtliga socialförsäkringar till barnfamiljer mer eller mindre halverats. Detta gäller samtliga ersättningsformer, men särskilt de behovsprövade bidragen. En allt mindre andel av den ekonomiska familjepolitiken fungerar numera omfördelande mellan fattigare och rikare barnhushåll.”
Den relativa fattigdomen, som i rapporten definieras av en inkomst på högst 60 procent av landets medianinkomst, har i alla hushåll ökat enormt från början av 2000-talet till och med 2017; från 9,3 procent till 14,9 procent. Och värst är det för barnfamiljer. Andelen barnfamiljer som lever med låg ekonomisk standard uppgick under 2017 till 16 procent.

Kort och gott visar rapporten att klyftorna fortsätter att öka i samhället, där de som har det allra sämst ställt får det allt värre och i snabbare takt. 
Den säger också det de flesta vet – att klyftorna har ökat successivt sedan 1980-talet: ”De tre senaste årtiondena därefter har inkomstskillnaderna i befolkningen gradvis ökat, oavsett konjunktur och vilken politik som styrt. Sverige har under de senaste åren haft en snabbare ökning av inkomstskillnaderna än många andra länder.”
–  Att föräldrar kommer i arbete är helt centralt för att bekämpa barnfattigdom. Det får samtidigt inte betyda att staten helt ger upp den ekonomiska familjepolitiken som grundläggande skyddsnät för att säkerställa alla barns rättigheter. Vi vill se att nivåerna i systemet upprätthålls över tid och att urholkningen bromsas, säger Ola Mattsson, Rädda Barnens Sverigechef, på Rädda Barnens svenska hemsida.

Den allt mer parasitära och utsugande kapitalismen, som piskas på av de etablerade partierna i Sverige genom inte minst januariavtalets ruttenhet, leder allt fler mot ruinens brant. I detta system offras allt på profitens altare, säväl barn och arbetare som klimat och välfärd.
Tiden är övermogen för socialism, ett system som ser till att alla de behov som finns i världen idag tillgodoses demokratiskt. För detta krävs utökad gräsrotskamp som länkar samman kämpande grupper och kampanjer i en enad kamp mot högerpolitik och orättvisor.