Rädda välfärden – låt de rika betala

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Trots att arbetslösheten har börjat öka igen och pandemin satt fokus på den kris i välfärden som 30 år av nedskärningar och nyliberal marknadspolitik har skapat är varken regeringen eller de styrande (oavsett politisk färg) i regioner och kommuner beredda att genomföra de satsningar som krävs för att vända utvecklingen. 

I kommuner och regioner härskar ännu de nyliberala budgetregler som regeringen har tvingats överge. Det i sin tur har resulterat i nya nedskärningar under 2021 trots ”ett historiskt starkt, om än tillfälligt” plus för kommunerna på sammantaget 30 miljarder kronor och knappt 9 miljarder kronor för regioner, vilket skulle reducera antalet kommuner och regioner som går med underskott till 20 respektive två (SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog på sin blogg den 21 oktober).
I en rad kommuner är det särskilt skolan som drabbas: ”Skolan får ta smällen när kommunerna sparar”, summerar tidningen Läraren den 29 september. Dessutom har kommunerna inte budgeterat för att lärarnas avtalsrörelse ska ge några lönelyft att tala om. ”Är det inte dags för lärarstrejk 2021?”, som Alexander Skytte, en av Läraruppropets initiativtagare, nyligen frågade i en debattartikel.
Ju mer den kommunala skolan tvingas spara, desto mer tjänar de privata skoljättarna. 
Marknadsskolan är ett monumentalt misslyckande.

Det krävs ett omedelbart stopp för alla nedskärningar och varsel inom välfärden samt ett vinstförbud och att de privatiseringar som har gjorts rivs upp. Detta är ett måste för att påbörja ett nytt välfärdsbygge och för att stänga alla gräddfiler. 
Även inom vården sker fortsatta neddragningar och det som sägs vara satsningar utgör inte ens en full kompensation för kostnadsökningar och de ökade behoven.
Vårdskulden är enorm. Ifjol genomfördes 91 000 färre operationer än året innan. 
– Ska vi komma ikapp behöver vi öka vår kapacitet med ungefär 10 procent och då skulle det ta 20 månaders arbetstid, nästan två år, säger Gunnar Enlund, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, till radions Ekot den 18 januari.
Och de ökade anslagen till äldreomsorgen som januariavtalets partier har aviserat om är alldeles för små och kommer alldeles för sent för  att åtgärda de ”strukturella brister och problem” som den statliga Coronakommissionen mycket skarpt kritiserade.

Ett omedelbart stopp för nedskärningar och vinstförbud krävs för att rädda välfärden. 

Regeringens olika krispaket rymmer också stora skattesänkningar för rika och börsbolag. 
Dessa skattesänkningar liksom Alliansens alla skattegåvor till de välbärgade måste tas tillbaka. Mitt under pandemikrisen och till följd av regeringens och Riksbankens stöd till ”näringslivet”, ”skapades 40 nya börsmiljardärer under förra året. Värdet på 169 personer och familjers innehav ökade med 295 miljarder kronor till över 1 300 miljarder”, skriver Dagens Industri den 18 januari.
Den lilla men superrika gruppen av börsmiljardärer har tillsammans en förmögenhet som är större än statens budget. De förmögenheter och resurser som dessa spekulanter sitter på måste överföras i samhällets ägo. Rika, storbolag och banker kan och ska betala för de 200 000 nya välfärdsjobb och den gröna omställning som behövs.

I riksdagsdebatten den 13 januari sa statsminister Stefan Löfven att han inte ville se fler privatiseringar av äldreomsorgen. Men då måste regeringen överge januariavtalet, som skyddar välfärdens plundrare och deras vinster, vilket regeringen inte är beredd att göra. Det är dock inte regeringen, utan kampen och den fortsatta krisutvecklingen som kommer att fälla avgörandet.
Om januariavtalets attacker ska stoppas krävs stora kampanjer med massaktioner, inkluderat politiska strejker. Ett steg mot att forma ett sådant motstånd togs med stormötet mot marknadshyror den 19 januari.