Rättegång mot pappan som mördade Tintin

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Den 8 januari mördades Tintin av sin pappa, en knapp månad innan han skulle ha fyllt nio år. Fredag den 14 april inleddes mordrättegången mot pappan. Förhören i rättssalen bekräftar med smärtsam tydlighet att mordet var ännu ett våldsdåd ämnat att befästa mannens makt över kvinnan, med barnet som en ägodel att slå mot henne med.

Tintins pappa, 46, har nu formellt erkänt det som hela tiden har varit uppenbart: att det var han som dödade Tintin. Hans svar under rättegången visar dock att han inte heller nu tar ansvar för mordet, som han undviker att benämna för vad det var och istället upprepar han omskrivningar som ”händelsen”.
Pappan skyller på att Tintins mamma och andra anhöriga skulle ha ”alienerat” pojken från honom. Han inleder sina svar på åklagarens frågor med att klaga över att tidigare inte ha upplevt sig erkänd som Tintins pappa:
”Idag är jag pappa och det är jag stolt över”. På åklagarens fråga om han ser någon egen skuld svarar han: ”Jag tror att det enda felet jag har gjort, det är att jag har varit hans pappa.”
Åklagaren fortsätter: ”Men det faktum att du dödar honom då?”
”Det faktum att han inte lever längre kopplar jag samman med behovet av att han behöver vara ifred.”

Bilden som framträder av vårdnadstvisten som varade nästan hela Tintins korta liv visar också tydligt pappans våld som ett skolexempel på mäns våld mot kvinnor – det var, som så ofta, när Tintin kom till världen som konflikten började, då pappan upplevde sig åsidosatt till förmån för barnet.
Ett av Tintins mammas svar sätter fingret på rättssystemets och myndigheternas möjliggörande av våldet:
”Genom alla processer har alla försökt liksom få mig att tänka att han vill Tintins bästa, han är i affekt, sen har jag alltid haft någon oro eftersom han är som han är och vill skada mig. Det värsta sättet att skada mig är att skada Tintin. Jag har alltid sagt att jag har varit orolig för den dag han kan skada Tintin och den dagen var en sån dag.”
För den som följer rättegången är det nästan outhärdligt att läsa bevisningen om hur Tintin den dagen försökte försvara sig fysiskt mot pappan, samt om hur han tidigare klart och tydligt svarat för sig själv när han i samtal med socialtjänsten förklarat hur rädd, otrygg och ofri han var inför sin pappa. Ett exempel ur socialsekreterares samtal med Tintin:
”Vad får dig att känna dig trygg?
Mamma.
När känner du dig inte trygg?
Hos pappa.”

Protester kan pressa fram resultat. Kampen måste fortsätta.

Mordet på Tintin gav upphov till en våg av sorg och vrede. Den sköljde även över den blåbruna regeringen, som bland annat mottog 72 000 namnunderskrifter för att stoppa tvångsumgänge.
Den 6 april sa socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) till Aftonbladet att en proposition (förslag om ny lag eller riktlinje) om ”att begränsa och förändra umgängesrätten kopplat till skyddat boende” snart kommer läggas fram. Hon utlovade också ännu en proposition i slutet av året som hon säger innebär ett ”paradigmskifte” som ska sätta barnets rätt före föräldrarnas.
Utspelen visar att protester kan pressa fram resultat och att kampen måste fortsätta. Det finns dock flera anledningar till oro och vaksamhet över vilken version av en Lex Tintin den här regeringen kommer med.
För det första är det oroväckande att det talas om att begränsa umgänge med en våldsam ”vårdnadshavare” (när ”umgänge” handlar om en förälder som inte har vårdnaden), och specifikt under tiden barnet befinner sig på ”skyddat boende” (vilket ju är en mycket tidsbegränsad och specifik situation som utelämnar de allra flesta barn i riskzonen).
Dessutom står det klart att oavsett hur lagen är skriven kommer, mellan raderna, fadersrätten att stå kvar som ”helig” och påverka hur ”barnets bästa” tolkas.

Så länge könsmaktsordningen (den sexistiska hierarkin där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i allt från status som förälder, sexualitet, inkomst, arbetsbörda och så vidare) lever vidare, kommer mäns våld mot kvinnor och barn fortsätta, och domstolarna, socialtjänsten, polisen kommer fortsätta möjliggöra det.
Därför behöver kampen för lagändringar och reformer av rättsprocesserna kopplas till kamp för utrensning av sexistiska domare och nämndemän, för feministisk utbildning av alla inom rättsväsende och socialtjänst, för högre personaltäthet i socialtjänsten och hela välfärden för verkliga förutsättningar att agera när barn är otrygga, och för att ändra samhället i grunden.
För att det fruktansvärda som gjordes mot Tintin inte ska hända igen behövs en feministisk, socialistisk massrörelse som kämpar för ett samhälle där förtrycket inte har några stödpunkter.

Rättegången fortsätter onsdag den 19 april i Luleå tingsrätt. Luleå 8 marskommitté kommer hålla en manifestation utanför rätten kl 15 för att visa solidaritet med Tintins mamma och protestera mot rättssystemets svek.