Recension: Kvinnor och skog

av Rock Lipponen & Matilda Eriksson // Artikel i Offensiv

I föreställningen Kvinnor och skog sitter publiken i en ring i dubbla rader, de bildar med den lågt placerade belysningen scen och också scenografi i det svarta rummet.

De två dansarna står nära varandra på det cirkulära scengolvet. Kostymerna går i grönt, beige, brunt och orange med referenser till bekväma frilufts- och jaktkläder.
Sakta börjar dansarna vrida sina kroppar kring varandra. De dras mot golvet där den ena kroppen till slut ligger på den andra. Efter det pågår en långsam rörelse i symbios där kropparna växelvis agerar kraft och tyngd. Den ena kroppens rörelser är helt beroende av den andra och det är en stor fysisk insats som krävs för att rörelsen inte ska stanna av. Verket karaktäriseras av balans, samspel och monotonitet. Både kropparna, rörelserna och ljudet är långsamt böljande och förvridet.

Vi tyckte båda att föreställningen var bra, inspirerande och tänkvärd. De båda orden kvinnor och skog har en politisk laddning och sammansatt exploderar de.
Som betraktare kan man tolka föreställningen på många olika sätt. Det symboliska i att två kvinnor gestaltar temat, att människorna är fullt upptagna av sig själva medan naturen förtvinar, att kropparna gestaltar skogens växtkraft. I förordet i programmet skrivs:

Tänk dig att du håller det sista barret i din hand.
All naturskog är borta. Kvar finns bara av skogsmaskiner söndertrasade marker oc29h virkesåkrar. Och därtill ett förstört ekosystem på vårt samvete.
Tänk dig ett liv utan skog.
Känn på den förlusten. Förnim den framtiden.

Turteatern som har producerat föreställningen skriver: Kvinnor och skog bjuder in dig till ett rum för (om)sorg om skogen. Ett rum där förlusten får ta plats, tid och kropp. Ett rum för det långa perspektivet. Verket vill fysiskt och emotionellt närma sig det faktum att vi håller på att förlora ett naturarv och utarma förutsättningarna för vår existens.
Med två kvinnor, dansare och skogsälskare tar verket dig med på en resa till din inre skog, den enda plats som kanske ännu inte är avverkad.

Koreograf för föreställningen är Hagar Malin Hellkvist Sellén som under ett par decennier har arbetat med att gestalta angelägna teman ur ett queert och feministiskt perspektiv. Hagar Malin har i flera föreställningar samarbetat med de två Oslobaserade dansarna Pernille Holden och Marianne Kjærsund.

Föreställning: Kvinnor och skog
Scen: Dansinitiativet, Luleå