Efter en vecka av börskrascher världen runt och finansiell härdsmälta har de kapi- talistiska regeringarna presenterat nya gigantiska räddningspaket. Det handlar om hisnande summor som nu utlovas för att om möjligt hindra nya bankkollapser och hål- la börskurserna uppe, samtidigt som lågkonjunkturen fördjupas i land efter land.”Nya krispaket räddar börsen”, skrev Affärsvärlden innan euroländernas toppmöte i helgen. Vidare hette det att: ”Aktiemarknaden kräver nya åtgärder från centralbanker och regeringar. Och det kommer den att få” (Affärsvärlden fredagen den 10 oktober).
Det var därför inte förvånande att EU-ländernas nya krispaket och president Bushs löften om att investera ytterligare 250 miljarder dollar (cirka 1 800 miljarder kronor) i USA:s banksystem hälsades med glädje på världens aktiebörser. Men trots att det handlar om gigantiska summor för att tina kreditmarknaden och rädda bankerna är krisen långtifrån över.
Förra veckan drogs alla länder och världsdelar med i fallet. Kina, Indien och Brasilien, länder som utpekats som världsekonomins nya stötte- pelare efter USA:s och Europas kräftgång, skakades av börsras och de två sistnämnda också av valutaflykt.
”Världsekonomin har slagit in i väggen, det är fråga om fritt fall”, sa en bankekonom till International Herald Tribune i måndags och han varnade för att nu var det Asiens tur att drabbas av akuta finanskriser.
Kanske så mycket som 19 000 miljarder kronor är EU-länderna beredda att spendera för att förhindra framtida bankkollapser.
Den brittiska labourregeringens (socialdemokrater) räddningsplan för bankerna är förebild för resten av EU.
I måndags blev den brittiska staten huvudägare i Royal Bank of Scotland och delägare i de snart fusionerade bankerna HBOS och Lloyds TSB, samt Barclays.
Det statliga övertagandet i måndags beskrevs som ”kanske den mest extraordinära dagen i den brittiska bankhistorien. Det är en absolut förödmjukelse för bankerna” (Robert Peston, brittiska BBC).
Det är inte bara en förödmjukelse för bankerna och deras direktörer, utan för hela det kapitalistiska systemet och nyliberalismen. Bankkrisen är en följd av den moderna kapitalismens jakt på kortsiktiga vinster och spekulationsiver.
Bankerna, inte minst i Europa, har tagit dyra kortsiktiga lån för att finansiera sin långsiktiga låneutgivning. Bankerna har grovt räknat lånat ut 1,4 euro för varje euro av inlåning. För en del har skillnaden mellan ut- och inlåning varit mycket större.
Lägg därtill förlusterna på skräppapper relaterade till bolånemarknaden samt att banker, som exempelvis Royal Bank of Scotland, förköpt sig i sin strävan efter monopol.
Exemplet Storbritannien upprepas överallt. Staten tar över riskerna och därmed även förlusterna. Inga resurser sparas för att hålla banksystemet flytande och få igång utlåningen igen. Men med tanke på att kreditförlusterna bara blir större ju mer de uppdagas och till följd av vikande konjunkturer är det troligt att regeringarnas garantier och löften bara ger några dagars andrum.
”Den euroforiska stämningen är i sig inget tecken på att börsen vänder, den är ett varningstecken för fortsatt börsoro. Alla börskrascher kännetecknas av stora och snabba kast mellan stora ras och branta uppgångar” (Svenska Dagbladet den 13 oktober).
Inte ens kapitalisterna själva vågar vara optimistiska: ”Ingen nu levande person har i vuxen ålder upplevt en liknande global finanskris. Det finns många liknande drag med 30-talets kris”, menade Nordeas chef Hans Dalborg i Dagens Industri i tisdags.
Och snart kommer bolagens och bankernas kvartalsrapporter och nya kallduschar.
Kapitalisterna använder krisen som ett redskap för att dels trumfa igenom lägre löner och försämrade arbetsvillkor, dels för att mildra miljölagar samt utvinna statliga subventioner. Det märks tydligast inom bil- industrin. ”Nu finns chansen att köra över det starka bilarbetarfacket UAW”, skrev Dagens Industri angående bilkrisen i USA och i Europa kräver bilindustrin EU-stöd. Vikande konjunkturer och hårdnande konkurrens ger upphov till nya brutala attacker mot arbetarklassen. Statsstödet till banker och bolag i kris kommer snart att följas av krav på nedskärningar när budgetunderskott och statsskulder skjuter i höjden.
– Vi ska inte betala krisen, måste bli arbetarnas svar.
Visar inte statens garantier och statliga övertagande av banker att kapitalismen och kapitalisterna har spelat ut sin roll? Kapitalisterna bär an- svaret för krisen och de ska betala.
Regeringarnas förstatligande idag för att sälja ut samma banker imorgon syftar till att rädda kapitalismen. Dessa förstatliganden har inget med socialism att göra. Det är desperata försök att rädda kapitalismen.
Vad som krävs är en kamp för ett verkligt förstatligande av banker, finansinstitut och storbolag under arbetarnas kontroll och styre – för att bryta marknadens diktatur och avskaffa kapitalismens kaos. Det i sin tur skulle skapa förutsättningar för en demokratisk planering av ekonomin som garanterar jobb och välfärd för alla.
Per Olsson
RS / Offensiv kämpar för ▼
- Öppna alla räkenskapsböcker – full insyn i vart bolagens pengar har gått och hur mycket som betalats till de stora aktieägarna och direktörerna.
- Beskatta de rika och storbolagen.
- Inflationsskyddade löner, pensio- ner och studiemedel.
- Facklig vetorätt vid nedlägg-ningar eller personalinskränkningar samt omorganisationer.
- Rädda hyresrätten – stoppa hotet om marknadshyror.
- Demokratiska och kämpande fack – för ett nytt socialistiskt arbetarparti.
- Förstatliga banker, finansinstitut och alla storföretag under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Full kompensation till småspararna. Låt direktörerna och spekulanterna falla utan fallskärm. På den grundvalen kan en demokratisk plan för ekonomin utarbetas utifrån behov och för att säkra en hållbar utveckling samt exempelvis tillgången på billiga lån.
