Regeringen fördjupar krisen i välfärden

Av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

När regeringen presenterade höstbudgeten möttes det av högljudda protester. Sammantaget läggs 28 miljarder kronor på skattesänkningar, nästan hälften av hela det så kallade reformutrymmet på cirka 60 miljarder. Detta kan direkt jämföras med pengarna till välfärden, som endast blev 7,5 miljarder kronor. Av dem går tre miljarder kronor till vården i riktade statsbidrag.

Jämfört med år 2024 är detta en halvering. Då gav regeringen 16 miljarder kronor i extra bidrag, vilket inte heller då räckte för att förhindra nedskärningar eller varsel av personal. Facken i välfärden – som är ett tvärfackligt nätverk mellan Vårdförbundet, Kommunal, Sveriges lärare, Vision och Akademikerförbundet SSR – kallade budgeten ett svek mot välfärden.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) uppger att samtliga 21 regioner går mot underskott i år. Totalt beräknas regionernas underskott landa på 20 miljarder kronor i år. Regeringens klassbudget går helt emot den svenska befolkningen, där en stor majoritet önskar satsningar på välfärden före skattesänkningar.

Vården har under året sett det största antalet varsel sedan år 2010, med drygt 4 500 varslade tjänster fram till augusti.

I Region Östergötland har nu 235 anställda meddelats om uppsägning, som SVT Nyheter Öst rapporterade om. Bland annat kommer ögonkliniken i Norrköping att läggas ner. Att det är färre som nu sägs upp jämfört med det ursprungliga varslet beror på att redan fram till juni hade drygt 200 anställda självmant sagt upp sig.

Region Sörmland ska nu skära ner 267 tjänster, av dessa är två av tre inom vården. Som tidningen Södermanlands Nyheter redovisade är varannan av dessa tjänster vakanser, vilket innebär att det är tjänster där det redan saknades personal.

2 000 av fackförbundet Kommunals medlemmar – i huvudsak elev- och lärarassistenter – har blivit av med jobbet hittills i år.

På Gotland krävde det regionala styret tidigare i år till och med att staten skulle ta över vården – då de inte längre kan upprätthålla sjukvården. Redan i juni deklarerades det att varsel av personal kan bli nödvändigt.

I början av september togs också beslutet att Folktandvården inte längre ska kalla vuxna till kontroll, utan de ska söka själv vid besvär. Det är välkänt att tandvården är en klassfråga. Vuxna med låga inkomster har sämre tandhälsa och väljer oftare bort tandvård på grund av kostnaden, vilket gör att det här beslutet kommer att drabba de fattigaste allra mest.

Samtidigt fortsätter larmen om att personalen går på knäna. Region Västernorrland är i permanent vårdkris, med kraftiga nedskärningar inom vården under många år, ökänd inte minst genom stängningen av akutkirurgin och BB i Sollefteå. I somras varnade en grupp läkare inom traumavården på Sundsvalls sjukhus om att vårdkapaciteten under sommaren blev så kraftigt begränsad att patientsäkerheten var hotad, vilket även bekräftades av regionens hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Strandberg i P4 Västernorrland.

Sveriges Lärare kallar budgeten för huvudlös. Just nu pågår de värsta nedskärningarna på 30 år på skolorna, vilket facket varnade om i början av september. Enligt deras undersökningar uppger nio av tio lokalföreningar att de inte längre kan ge den undervisning som eleverna har rätt till. Det är på samma nivå som i början av 1990-talets djupa kris, samtidigt som skolorna precis som vården redan är drabbade av tidigare neddragningar.

Nedskärningar pågår i minst två av tre kommuner i för- och grundskolan. Samtidigt diskuteras en 10-årig grundskola – som ingen har efterfrågat, påpekar Sveriges Lärare – och som i praktiken snarare kan leda till ytterligare nedskärningar.

Tidningen Vi Lärare skrev om hur resursbristen inom skolan och den extrema pressen på lärarna har lett till att 51 lärare på Älvbrinkens skola i Vindeln utanför Umeå anmälde sig själva till Skolinspektionen. Nu har Skolinspektionen fattat beslut. Precis som lärarna beskrev ser myndigheten brister avseende extra anpassningar och särskilt stöd samt garantin för tidiga stödinsatser och tillgång till elevhälsa.

Välfärdskrisen behöver bemötas med kamp. Det är tydligt att den blåbruna regeringen inte har något intresse att rädda vård, skola och omsorg; regioner och kommuner kommer att omsätta resursbristen i nedskärningar även under de kommande åren.

Facken inom välfärden tillsammans med patienter, föräldrar och elever behöver organisera motståndet – för ett riksomfattande välfärdsuppror.