Regeringen går Cementas ärenden – inte miljöns

Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet sviker

Regeringen kör över miljön och lokalbefolkning för att låta Cementa fortsätta bryta kalk på Gotland. Den 21 september ändrade regeringen i miljöbalken för att tillåta fortsatt drift.

AMMAR KHORSHED

Den 6 juni avvisade Mark- och miljööverdomstolen Cementas ansökan om utökad kalkbrytning i gotländska Slite för att tillverka cement. Anledningen är att det multinationella bolagets ansökan är alltför bristfällig för att fungera som beslutsunderlag. Det är inte ordentligt undersökt vilka konsekvenser fortsatt brytning kan få för grundvattnet och de som bor i området.

Det finns indikationer på att kalkbrytningen har lett till att saltvatten tränger in i grundvattnet. ”SGU drar därför slutsatsen att den ytterligare försämring som bolagets verksamhet kan leda till inte är tillåten”, skriver Sveriges geologiska undersökning (SGU) i sin rapport från den 1 juni 2020.

Under hotet om avveckling av produktionen vände sig Cementa till regeringen och fick genast gehör. Regeringen hastade igenom undantag i miljöbalken den 21 september för att säkra driften. Den skräddarsydda lagändringen ger regeringen möjlighet att överpröva myndighets- och domstolsbeslut om ”kalkstenstäkter i undantagsfall”. Lagrådet kritiserar regeringen för att bryta mot grundlagen, i syfte att gynna ett enskilt företags intressen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom regeringens lagändring. V svängde i frågan efter att partiledningen kört över riksdagsgruppen. Inget av partierna har kritiserat regeringen eller presenterat en alternativ linje, trots massiv kritik från miljöorganisationer och -aktivister.

Argumenten från regeringen har varit att ”rädda jobben” och säkra tillgången till cement för bostadsbyggandet. Det är sant att produktionen i Slite är viktig, då den motsvarar 75 procent av den svenska förbrukningen.

Men det är regeringen som har bäddat för cementkrisen genom att undgå att planera och istället helt förlita sig på monopolföretaget Cementa. Varför har inte regeringen ställt krav på Cementa och andra producenter att miljöanpassa produktionen tidigare? Varför saknar staten beredskap för att hantera risken för brist på en samhällsviktig råvara?

Cementa ägs av den multinationella jätten HeidelbergCement, som sitter på massvis av resurser. Kalkbrytningen i Slite har pågått i omkring 100 år. Det är ingen nyhet att det ska göras fullvärdiga ansökningar och det bör Cementa klara av. Sannolikt har Cementa helt enkelt struntat i att göra en ordentlig miljökonsekvensbedömning för att dölja riskerna – och kallt räknat med att regeringen ska komma till undsättning.

Kalken i Slite håller utmärkt kvalitet för ändamålet, enligt SGU. Det betyder att Cementa bör ha goda ekonomiska marginaler, som för länge sedan borde ha investerats i åtgärder som skyddar miljön och till utveckling av klimatvänliga produktionsmetoder. Affärshemligheten sätter stopp för allmänhetens insyn i vilka resurser och utrymme som finns i företaget för att ställa om produktionen, och hur lång tid det kan ta.

Det är möjligt att producera cement med mindre koldioxidutsläpp och det finns också potential för att ersätta kalk med andra råvaror. Men detta kräver betydande investeringar i forskning och nya produktionsmetoder, något som Cementa inte är intresserat av så länge vinsterna fortsätter att rulla in.

Cementa har med all tydlighet visat att ett privat företag inte klarar av att bedriva en för samhället nödvändig produktion på ett hållbart sätt. Därför bör cementproduktionen omedelbart tas över av staten för att garantera en snabb omställning till hållbar produktion, under demokratisk kontroll och styrning.

Regeringens svar är dock att helt tillmötesgå bolagets önskemål utan några som helst motkrav. Vad sker när det tillfälliga tillståndet löper ut och vad är regeringens plan? Frånvaron av handling och planering från regeringen kommer oundvikligen resultera i att Cementa tillåts fortsätta förstöra miljön, utan incitament eller intresse till att ställa om produktionen.

Det är möjligt att det på kort sikt behövs fortsatt kalkbrytning på Gotland, även om Cementa har ett lager som räcker ett antal månader. Möjligheterna att ersätta med importerad cement är svår att bedöma, eftersom Heidelberg inte gärna avslöjar vilka möjligheter de har och den globala efterfrågan ökar.

Cementtillverkningen står för 8 procent av de globala koldioxidutsläppen och behöver både ställa om och minskas, akut och drastiskt. Huvudgreppet måste vara att dramatiskt minska produktion genom att hushålla med cementen, för att dämpa efterfrågan. Det kräver en planmässig prioritering av framtida byggprojekt. 

Bygget av nya gallerior, lyxhotell, motorvägssatsningar och flygplatser måste omedelbart stoppas. Bygget av kontorskomplex, infrastruktur och andra stora byggen måste prioriteras utifrån hållbarhetshänsyn, inklusive tillgången till viktiga resurser som cement.

Den nyliberala politiken har lagt samhällets behov för byggmaterial i ett enskilt privat bolags händer. Ett förstatligande av produktionen hade skapat möjligheter för att prioritera åtgärder för miljön, framför kortsiktiga vinster med ohållbara produktionsmetoder.

På kort sikt krävs satsningar på åtgärder för att skydda grundvattnet vid produktionsanläggningen i Slite. Detta borde ha varit ett absolut krav för ett kortare tillfälligt förlängt tillstånd, tillsammans med en plan för omställning där alla nuvarande jobb garanteras.

Ett förstatligande av produktionen hade skapat nya möjligheter för staten att satsa på forskning för att på sikt finna miljövänligare alternativ till kalk i betongproduktionen. Dessutom behövs en planering av byggsektorn i enlighet med behov och för att skydda miljön. Detta kräver gemensamt offentligt ägande av byggföretag och banker. ■