Nu har Israel terrorbombat Libanon oupphörligt i två veckor. 750 000 libaneser har drivits på flykt. Bostäder, sjukhus, flyktingläger och mattransporter har bombats. Första dagen fördömde utrikesminister Jan Eliasson Hizbollahs kidnappning och sa att det inte fanns något försvar för beskjutning av Israels territorium. Om Israels agerande sas bara att motåtgärderna var oproportionerliga. Han ville, precis som många statsvetare och borgerlig media, inte ens kalla det för krig. Vad Israel gör kallas ”försvarshandlingar”.
När det stod klart att civila var offer för Israels krigsföring
gick Eliasson den 14 juli ut i något starkare ordalag. Hizbollah
fördömdes fortfarande, även Israel – men inte för
terrorbombningarna över Libanon utan för ödeläggelsen
i Gaza. Sedan dess har regeringen knipit käft och inväntat
riktlinjer från sina överordnade, EU och USA, trots att siffran
på döda sjudubblats till 400 sedan Eliasson uttalade sig sist.
”Intensiv diplomati om vapenvila” var rubriken i DN den 25 juli,
en skönmålning till ren förvanskning. Den amerikanska
utrikesministern Condoleezza Rices s k stöd till Libanon går
ut på att de måste fortsätta låta sig bombas.
Libanesiska regeringens desperata krav på omedelbar vapenvila kördes
helt över av Rices ”vändning”, från att vara
helt emot en vapenvila (för krig) till att förespråka
en ”långsiktig vapenvila” – dvs fortsatt krig.
Medan Hizbollahs kidnappning av två israeliska soldater tagits som ursäkt för det ursinniga bombandet mot civila så är inte frisläppande av gisslan vad Israel/USA/Blair kräver för eldupphör. Diplomati helt på Israels och imperialismens villkor går ut på att Hizbollah ska avväpnas och södra Libanon ockuperas. Eftersom Israels militär IDF chockats av styrkan i motståndet som deras marktrupper mött av Hizbollah förespråkar de nu att en internationell styrka, Nato-ledd, tar över hela södra Libanon.
För Rättvisepartiet Socialisternas (RS) blir kampen mot Israels krig en huvudfråga i valkampanjen. Vi kommer göra vad vi kan för antikrigsprotester underifrån. När höjdarpolitikerna samlades i Almedalen pågick terrorn mot Gaza som värst men det nämndes inte ens. Det enda om libanon som folkpartiet har på sin hemsida är kritik mot UD för att de inte såg till att få ut svenskarna snabbare. Andra skiter de i.
Moderaternas Fredrik Reinfeldt menar att det internationella samfundet måste se till att raketattackerna mot Israel upphör. Inget sägs om de grundläggande förhållandena. Under två generationers tid, sedan 1949, har hundratusentals palestinier levt som flyktingar utan rättigheter i Libanon och utan rätt att återvända till det av Israel ockuperade Palestina. Eller att 650 000 palestinier vid något tillfälle kidnappats och hållits fånga av Israel sedan 1967 (enligt informationscentret Palestine Monitor).
Vad är världsamfundet? Som freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell uttalade i Metro den 25 juli: ”USA:s stöd för Israel är helt avgörande.. de har fått försäkringar från USA”. Israel får en femtedel av USA:s bistånd. Just nu är nya amerikanska vapen lämpade för markkrig på väg. Sverige stödjer Israels militära industri genom att importera israeliska vapen.
RS går emot kp:s hyllningar av Hizbollah (se ”Libanon – solidaritet!”). Om motståndet mot kriget ska bli starkt nog krävs att islamistisk reaktionär politik genomskådas och krigshandlingar som drabbar oskyldiga judar och araber förkastas. Till samma dag som kriget inleddes hade Libanons elektriker varslat om en över nationaliteter och religioner allomfattande strejk mot privatiseringar. Istället startade bombningarna. Men det är just arbetarklassen som har förmåga att ena olika nationaliteter och därför måste motståndet vara klassbaserat, socialistiskt och antiimperialistiskt.
