REGERINGEN OCH SD FÖRSVAGADE – NY JORDMÅN FÖR KAMP

Artikel i Offensiv

EU-valet den 9 juni blev ett historiskt misslyckande för Sverigedemokraterna som backade med 2,1 procentenheter jämfört med det förra EU-valet 2019. Det var första gången som SD backade i ett val. Partiet gick tillbaka i alla delar av landet, men tillbakagången var som störst i Skåne och Blekinge, som SD har sett som sina styrkefästen. ”Vi hade räknat med att öka, så det var en oväntat händelse”, tvingades SD-ledaren Jimmie Åkesson medge på valnatten när han intervjuades i SVT:s Aktuellt. Han erkände också att inom partiet ansågs valutgången vara ”chockerande”. I efterhand har SD-pamparna skyllt valresultatet på det låga valdeltagandet och ”att man inte lyckats mobilisera sina väljare” samt media. Men det var bara dåliga bortförklaringar och sura uppstötningar. Valdeltagandet i årets EU-val var inte mycket lägre än 2019 och högre än 2014, som blev en framgång för SD då partiet första gången tog plats i EU-parlamentet.
EU-valet 2024 blev till en misstroendeförklaring mot det blåbruna blocket och ännu ett besked om att det går bakåt i opinionen. Åtminstone tillfälligt. I Sverige, men också i Danmark och Finland blåste det vänstervindar i EU-valet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick starkt framåt. Efter den massiva strejkvågen i Finland blev Vänsterförbundet den stora vinnaren och i Danmark blev Sosialistiskt Folkeparti största parti. För SD:s systerparti blev valet ”en flopp. Dansk folkeparti tappade väljare och Sannfinländarna halverade sina EU-mandat” (Göteborgs-Posten den 11 juni).
Men så länge det politiska tomrummet inte börjar fyllas av ett starkt antikapitalistiskt vänsteralternativ, i form av ett nytt arbetarparti och en kämpande fackföreningsrörelse, finns det möjligheter för SD att komma tillbaka. Det kan heller inte uteslutas att SD drar bort sitt stöd till regeringen som svar på de vikande opinionssiffrorna för att försöka framställa sig som ett oppositionsparti i valet. SD är sårat efter EU-valet, men långt ifrån uträknat.

Till följd av den politiska krisen, när de partier som tidigare tjänat kapitalismen har försvagats, har den härskande klassen blivit än mer beroende av SD och liknande högerextrema, rasistiska partier. SD är trumpism på svensk mark som har slagit rot till följd av den låga politiska medvetenheten, förvirringen och avsaknaden av vänsteralternativ.
En försvagad regering, SD på tillbakagång och den vindkantring som har skett i opinionen ger dock kampen nya förutsättningar och en bättre jordmån för att ta det motstånd som finns framåt – mot större kamprörelser.
Som ett regeringsparti i allt utom namnet drabbas även SD av det tilltagande missnöjet med regeringen och viljan till förändring. Andelen som anser att samhällsutvecklingen går åt fel håll har ökat markant sedan M-ledaren Ulf Kristersson bildade regering med stöd av SD och ett regeringsprogram (Tidöavtalet) som i stora stycken är en kopia av Sverigedemokraternas program. ”Sedan 2022 har förtroendet för regeringen och för landets politiker minskat, och bedömningen av hur regeringen sköter sin uppgift är den mest negativa sedan början av nittiotalet. Många av dessa förändringar kan förklaras i form av valårseffekter och regeringsslitage, men den samlade bilden är ändå mer negativ än förväntat”, konstaterar SOM-institutet vid Göteborgs universitet i sin senaste undersökning som presenterade i mars i år.

Tidigare kunde SD parasitera på missnöjet, villrådigheten och den pessimism som detta skapar, men som en så tydlig del av regeringsunderlaget (partiet har i praktiken vetorätt) är det inte möjligt i samma grad. Därför kan SD:s nedgång i opinionen fortsätta. I en färsk opinionsmätning som Indikator Opinion har gjort för radions Ekot, och som också genomfördes efter EU-valet, offentliggjordes den 27 juni att SD backar med 3,9 procentenheter jämfört med majmätningen.
Den fördjupade välfärdskrisen, levnadskostnadskrisen, och batongpolitikens misslyckande jämte de blåbrunas klimatfientliga politik har fött en motreaktion i form av vilja till förändring, som slår mot alla blåbruna partier, SD är inget undantag. Opinionen har kantrat, vilket bland annat uttrycks i att sjukvården sedan mars-april har varit väljarnas viktigaste fråga och att klimatet var den viktigaste frågan i EU-valet. Men också i vårdstrejken och viljan att ta kamp för att stoppa angiveriet. Det är för övrigt motståndet mot tolkavgifter, inte minst från vårdanställda, som har fått förvaltningsrätten att besluta att tolkavgiften i SD-styrda Region Blekinge inte får införas innan domstolen har hunnit pröva frågan.

Varje stor kamprörelse för upp de sociala frågorna på dagordningen. Det rör sig till exempel om den framgångsrika kampen mot marknadshyra 2021, vilket är något som tenderar att minska det politiska utrymmet för SD. Om facken verkligen tar kamp för att stoppa den angiverilag som regeringen ska läggas fram i höst skulle det kunna slå in en första stor spik i regeringskistan, försvaga SD och ge en injektion till fortsatt kamp. Om inte riskerar dagens opinionsvindar – som har börjat blåsa mot regeringen och SD – att vända. Så nu gäller det, inte minst för den fackliga rörelsen, att gå från ord till handling och ta kampen för att fälla regeringen, med politisk strejk om så krävs.■