Regeringen och SD: ”Svansen viftar med hunden”

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

”En milstolpe i partiets historia”, jublade Sverigedemokraternas ökänt rasistiska partisekreterare Richard Jomshof över sin nya post som ordförande i riksdagens justitieutskott.

Fyra ordförandeposter och fyra vice ordföranden i de olika utskotten gör att SD kan stå utanför regeringen, men ändå styra. Och mer kommer med regeringsförklaringen och SD-kontrollanter i departementen. Svansen kommer att vifta med hunden.
För de övriga högerpartierna är det viktigaste att de får bilda regering och politiskt har de i flera år krupit allt närmare SD.
Richard Jomshof har tillhört SD:s inre cirkel i i 25 år, sedan slutet av 1990-talet. Han var redaktör på deras dåvarande tidning SD-Kuriren i 10 år, fram till 2009. När han tillträdde var SD:s huvudkrav sedan länge att alla som hade anlänt till Sverige efter 1970 skulle tvingas lämna landet.
I början av 2000-talet, då SD även av andra partier och i media benämndes som rasistiskt, gjorde Jomshof sig omöjlig och fick sluta på flera skolor där han var vikarie.

År 2015 gick han ut i försvar av den högerextrema regeringen i Ungern, men betonade att det i Sverige handlar om att vara taktisk: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
SD:s mediapolitik är tydlig – journalister som inte håller med SD ska stämplas och helst tvingas sluta. Och därefter, när SD har fått media att ”fungera” som i Ungern, ska SD inte längre behöva ”anpassa retoriken”.
Som ordförande i justitieutskottet blir lagar och domar Jomshofs huvudområde. En fråga han redan driver är att avskaffa diskrimineringslagen. Den ska användas mot diskriminering på grundval av ”kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder”, sammanfattar diskrimineringsombudsmannen.
Till tidningen Arbetet bekräftar Jomshof efter valet att han står för att lagen ska ”avskaffas helt”. Tidigare har SD krävt att den enbart ska gälla ”politisk” diskriminering, det vill säga påstådd diskriminering av SD-rasister.

SD som tongivande i regeringens politik är ett allvarligt hot.

Trots försäkringar från moderater och annan höger har Jomshof långt ifrån ”mognat”. I maj i år förklarade han på nytt att islam ”har ingenting i vårt land att göra”.
Och mitt under valkampanjen gjorde han en lång intervju i SD:s Samnytt om bland annat den trumpska idén om valfusk. Intervjun gjordes i en studio som drivs av en ”förintelseförnekare som tidigare arbetat för partiet”, avslöjade Expo. Denne före detta SD:are arbetar nära med Samnytts chef Kent Ekeroth, som nu byter jobb och blir regionråd för SD i Dalarna.
Svenska kommittén mot antisemitism skriver: ”När det gäller inställningen till judar försöker SD emellertid gärna framställa sig själva som toleranta. Att denna bild saknar trovärdighet har varit uppenbart sedan länge. SD ser inga problem med att ingå i samma grupp i EU-parlamentet som partier med tydligt antisemitiska budskap”.
Kommittén hänvisar också till Jomshofs svar på frågan om han anser att judar är ett problem: ”Nej, jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten.”

SD som ansvariga i riksdagsutskott och – ännu värre – tongivande i regeringens politik är ett allvarligt hot. De är också ett uttryck för en global trend. När globalisering och nyliberal politik har skapat nya kriser blir kapitalisterna allt mer nationalistiska och högervridna.
På andra sidan, hos arbetare och majoriteten, finns möjligheter att svara med en rörelse och kamp mot högerregeringen och rasismen. Grunden till detta är gemensamma intressen – alla attacker hänger ihop, med samma motståndare.
• Mobiliseringar mot SD:s och regeringens rasism, som ett första steg att besvara den oro som finns efter valet.
• Hyreshöjningar på 10 procent eller mer måste samla alla hyresgäster till motstånd.
• Matpriserna har ökat med 14 procent på ett år. Nu krävs löneökningar som säkrar reallönerna.
• Vård och omsorg går på knäna och hotas ännu mer av den skenande inflationen.

Rasismens roll är att splittra arbetare och ungdomar för att därmed splittra kampen underifrån. Nu måste alla fackföreningar, gräsrotsorganisationer, nätverk och vänstern diskutera, organisera och planera för kamp. Gemensam kamp är antirasistisk.