foto: Anders Löwdin
Regeringen och övriga högerpartier för en politik som sliter ut och exploaterar arbetare.
Regeringen och Allianspartierna skyndar nu fram nya försämringar för äldre arbetare och pensionärer.
– Vi har sedan sommaren en tidsplan för en högre pensionsålder. Min ambition är att det ska ske saker under den här mandatperioden, sade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll till Svenska Dagbladet den 19 oktober.
Strandhäll är ordförande för riksdagens pensionsgrupp som består av de partier (S, M, FP, C och KD) som år 1994 genomförde pensionsreformen.
När beslutet klubbades igenom besvarades all kritik med att den nya blocköverskridande pensionsreformen var ekonomiskt nödvändig, stabil och trygg för alla pensionärer under oöverskådlig tid framöver. Pensionsreformen innebar att staten lämnade över sitt ansvar för rätten till en ekonomisk jämlik ålderdom på individen och den ekonomiska utvecklingen i landet.
Sedan dess har pensionssystemet gött banker och försäkringsbolag medan aktieavgifter, börskrascher, kapitalismens kris och den så kallade ”bromsen” har gjort pensionärerna fattigare.
Pensionärernas riksorganisation (PRO) redovisade i början av oktober en ny rapport som visar att antalet äldre med inkomster under EU:s fattigdomsgräns ökar kraftigt – från 75 000 när dagens pensionssystem sjösattes till 225 000 idag (var tionde pensionär).
Dessutom har ytterligare en halv miljon äldre bara den låga garantipensionen – trots att många av dem har arbetat hela livet. 80 procent av dessa är kvinnor, larmar PRO.
Nu kommer alltså nya åtgärder från pensionsöverenskommelsens partier för att säkra sin ”reform” från år 1994 och det handlar inte om att ta från det nya pensionssytemets vinnare – bankerna och försäkringsbolagen – utan om att lägga nya bördor på förlorarna, de äldre arbetarna. För två år sedan ansåg pensionåldersutreningen att det fanns ett samhällsekonomiskt behov av att fler arbetar längre.
Socialdemokraternas ”lösning” är nu att höja pensionsåldern från 61 år till 62 år för tidigaste inträde i pensionsystemet medan Allianspartierna föreslår en höjning till 63 år.
På samma sätt skiljer sig förslagen mellan partierna vad gäller det senaste året man med stöd av Lagen för anställningsskydd (Las) kan behålla sin anställning och sedan blir pensionär. Socialdemokraterna vill höja den från dagens 67 år till 68 år medan allianspartierna säger 69 år.
Riktåldern för de flesta arbetare att gåi pension är 65 år. Att pensionera sig vid 61 års ålder är för de flesta idag en ekonomisk ekonomiskt omöjlighet eftersom pensionen säänks drastiskt om man går före 65 år.
Pensionsgruppen funderar dessutom även på att följa pensionsutredningens förslag på att förlänga pensionsåldern ytterligare, kopplad till ökningen av medellivslängden. Rätten till pension skulle då mycket snart skjutas fram ännu något år.
LO är kritiska till förslaget, bland annat eftersom många inte orkar jobba tills de är 60 år på grund av den allt tyngre arbetsbördan, men deras kritik behöver nu omsättas till fackliga mobiliseringar mot den förda politiken som slår hårdast mot arbetare, invandrare, äldre och kvinnor. ■
