Region Västernorrland: S, M och C styr vården i sank

av Per Johansson, sjuksköterska // Artikel i Offensiv

Det borgerliga etablissemanget styr vidare i Region Västernorrland. Det blir än mer tydligt att det behövs ett arbetaralternativ för en bra och rättvis vård!

Det ser nu till slut ut som att ett nytt politiskt styre har bildats för Region Västernorrland. Drygt 70 dagar efter valet gick Socialdemokraterna, Centern och Moderaterna ut gemensamt och presenterade sin koalition. För cirka 20-30 år sedan brukade det kallas för en ”ohelig allians” när det gamla arbetarpartiet S samarbetade med traditionellt borgerliga partier.
Efter sossarnas förborgerligande under 1990-talet har samarbete mellan dessa varit normalt. Glenn Nordlund (G) förklarar också vid presentationen av det nya styret att ”Vi har i grunden samma syn på utmaningarna” (SVT den 22 november). Även under förra mandatperioden styrde S i koalition med M.

Den fråga som kan ställa till samarbetsproblem för dem gäller så klart sjukhuset i Sollefteå. På sedvanligt byråkratiskt vis skjuter de undan frågan genom att ”tillsätta en utredning”.
För Centerpartiet har detta samarbete väckt en intern debatt. Centern har profilerat sig på decentralisering och har varit emot den centralisering till Sundsvall som de upplever att S och M står för. Flera centerpartister har haft en insändare i protest mot det nya styret.

Samtidigt fortsätter krisen vid regionens sjukhus. Region Västernorrland och Sundsvalls sjukhus har utmärkt sig i hela Sverige vad gäller till exempel överbeläggningar och brist på vårdplatser.
Massuppsägningar och brist på sjuksköterskor, arbetsmiljöproblem med mera har länge varit kända problem. Nu varnar även Ville Sjögren, ordförande för Medelpads läkarförening, i Sundsvalls tidning den 26 november om massuppsägningar bland läkare:
– Tidigare har vi pratat om rekryteringsproblem, men nu ser vi att erfarna individer som inte tidigare har klagat säger att de inte står ut mer eller inte ställer upp på en sommar till.
Det går idag inte att se något hos det nya regionstyret som skulle kunna vända utvecklingen. Massrörelser och enad kamp underifrån är det som kan åstadkomma verklig förändring.