Replik: Martin Klepke lär få de Spanienfrivilliga att rotera i sina gravar

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

I en ovanligt smaklös krigisk ledare i tidningen Arbetet den 28 februari sluter Martin Klepke upp i hetsen mot de uppemot 50 000 som demonstrerade i Berlin förra helgen för fred i Ukraina. Att agera för fred är enligt Klepke minsann ”precis den utveckling som den ryska propagandan vill ha”.

I en historisk tankevurpa av sällan skådat slag försöker Klepke sedan jämföra Västimperialismens militära uppbackning av den ukrainska regimen med de Spanienfrivilliga som slogs mot Francos fascister.

I en ovanligt smaklös krigisk ledare i tidningen Arbetet den 28 februari sluter Martin Klepke upp i hetsen mot de uppemot 50 000 som demonstrerade i Berlin förra helgen för fred i Ukraina. Att agera för fred är enligt Klepke minsann ”precis den utveckling som den ryska propagandan vill ha”.

I en historisk tankevurpa av sällan skådat slag försöker Klepke sedan jämföra Västimperialismens militära uppbackning av den ukrainska regimen med de Spanienfrivilliga som slogs mot Francos fascister.
Klepke är ett typexempel för den militaristiska chockdoktrinen som har dominerat sedan Sveriges Natoansökan för knappt ett år sedan: Den som ifrågasätter militarismen i Sverige och Europa, och att Ukraina blir skådespel för en imperialistisk uppgörelse mellan Nato/EU och Ryssland/Kina (där ukrainska och ryska arbetare blir kanonmat), är alla Putins medvetna eller omedvetna lakejer.

”I takt med att vi hör allt fler stämma upp i fredens lovsång, i takt med att allt fler kräver stopp för vapenleveranser och uppmanar Ukraina att förhandla istället för att försöka driva ut invasionsmakten fylls min inkorg också av allt fler inlägg i samma anda. … Den ryska propagandamaskinen är således pålitlig och har blivit mycket aktiv den senaste tiden.”

Som pricken över i:et i skrämselpropagandan som ska tysta all debatt om militarismen hänvisas till författaren Arkadij Babtjenko som ”varnar för ryska landstigningsfartyg på svensk mark om Putins aggressionspolitik inte stoppas”.
Som socialister är det självklart att gå emot Rysslands invasion av Ukraina, stödja ukrainska arbetares rätt att försvara sig, kräva att de ryska trupperna dras tillbaka och stödja de ryssar som kämpar mot kriget. Det är dock inte samma sak som att gett ett carte blanche till den andra sidan i kriget.

”Att använda de Spanienfrivilligas organisering mot krig och fascism som ursäkt för imperialistisk upprustning och krig är ett lågvattenmärke”

För faktum är att Putinregimens försök till imperialistisk expansion har bemötts av ett lika brutalt imperialistiskt projekt från Västmakterna under USA:s ledning för att använda kriget i Ukraina, och därmed hundratusentals oskyldiga ukrainare, som ett slagträ för att försvaga Ryssland och skicka en varning till Kina i det allt hetare krig om världsdominans som förs mellan USA och Kina.
Det kunde ses redan i början av kriget när Putinsregimens fiaskoartade start för kriget öppnade för möjligheterna till fredsförhandlingar, men där Zelenskyj pressades av Väst att stoppa förhandlingarna – Putins misstag att tro på sin egen propaganda om att ryska trupper skulle välkomnas i Ukraina skulle utnyttjas till fullo.
För ukrainska arbetare och fattiga är invasionen en attack på deras nationella självbestämmanderätt, men de som står bakom de vapen som pumpas in från Väst, vars värde nu uppgår till över 100 miljarder dollar, har helt andra intressen.
Ingen av de imperialistiska stormakterna anser sig ha råd med att förlora detta krig. USA ser det som ett avgörande slag i att behålla sin dominerande makt i världen, medan en rysk förlust skulle hota Putins position vid makten och innebära ett avgörande slag mot Kinas maktambitioner i världen. Det är bakgrunden till ett uppskalat krig som slaktar ukrainska och ryska meniga i vad som allt tydligare är en imperialistisk konflikt som på många sätt liknar första världskriget.

Skillnaden mot det spanska inbördeskriget är som natt och dag. Den spanska revolutionen 1931-1937 var en social revolution med många olika faser, men som i grund och botten handlade om arbetare och bönder som gjorde upp med en parasitär kapitalistisk och feodal ägandeklass. De mest framgångsrika miliserna som slogs mot Francos fascism var de som kopplade samman militära erövringar med en social revolution, där marken i de erövrade områdena delades ut till fattiga bönder och arbetarna tog över fabriker och företag.
Det var just det som skrämde ”Europas demokratier”, inte ”att krig löser inga problem och att parterna måste förhandla”. När de styrande i den spanska republiken, för att tillmötesgå den ”progressiva borgerligheten”, förbjöd denna socialistiska politik dödade de entusiasmen för revolutionen och bäddade för Francos seger.
De svenska Spanienfrivilliga var till största delen antifascister, socialister och antiimperialister. Att någon använder deras kamp för att tysta fredsrörelser och ställa sig på Ulf Kristerssons, generalernas och USA-imperialismens sida i ett upptrappad imperialistiskt krig lär få de Spanienfrivilliga att rotera i sina gravar.

Hur jämförs sig Zelenskyjs regim med det revolutionära Spanien? Absolut står Zelenskyj upp mot Putins invasion, men inte är det ukrainska arbetares och fattigas intressen den försvarar. I så fall skulle den inte ha avskaffat arbetsrätten för 94 procent av arbetarklassen, öppnat för att sälja ut 800 statliga företag, mark och så vidare till utländska kapitalister, fryst lönerna för offentligt anställda när inflationen är 24 procent eller förbjudit oppositionella partier och media.
Klepke upprepar mantrat som återkommer i alla krig att det är en fråga om demokrati mot diktatur. Att demokratiska och mänskliga rättigheter inskränks även i Väst, och att USA med flera lutar sig mot diktaturer som Saudiarabien och Qatar, lämnas förstås utanför när goda och onda imperialister ska utses.
Om imperialistiska maktintressen får styra krigets utgång är det stor risk för att kriget blir långvarigt och dessutom eskalerar. Fred på imperialismens villkor kommer bara efter hundratusentals oskyldiga döda, och riskerar att bara bli ett uppehåll i väntan på nästa krig.

Fröet till en verklig fred kommer istället underifrån. Från de som har fängslats i Ryssland när de protesterat mot kriget, från belarusiska arbetare som saboterade ryska invasionstruppers framfart genom landet eller från hamnarbetare som vägrar att befatta sig med imperialismens krigsmaskineri.
I det sammanhanget var det viktigt att tiotusentals samlades i Berlin, trots oklara idéer från arrangörerna om hur kriget kan stoppas. Klepkes attack på arbetares protest mot krig och vapenleveranser försvårar för en genuin antikrigsrörelse att växa.
Precis som vid första världskriget eller Vietnamkriget kommer freden från arbetare och fattigas oberoende organisering mot krig och imperialism, inte från militär kapprustning. Att använda de Spanienfrivilligas organisering mot krig och fascism som ursäkt för imperialistisk upprustning och krig är ett lågvattenmärke. ■