Repression kännetecknar Gårdstensmodellen

av Kristofer Lundberg

I media, bland politiker och tjänstemän används ofta ”Gårdstensmodellen” som uttryck för något föredömligt. Nyhetsrubriker, seminarier och lovord avlöser varandra, men vad är egentligen Gårdstensmodellen och vilka effekter har den verkligen haft?

De lokala hyresgästföreningarna i området och de boende känner inte igen sig i den positiva beskrivningen och menar att det snarare handlar om en välgenomtänkt mediastrategi som de lyckades få genomslag på.
Gårdsten saknar helt inflytande för hyresgästerna och många uppfattar sig vara som livegna. Från hyresgästkollektivet riktas skarp kritik mot en hårdför fastighetsägare utan mjuka värden, om hotfull personal och hård kontroll från Gårdstensbostäder.
En kritik riktar sig mot att bolaget oanmält kan kliva in i lägenheten och kräva närvarande på legitimation ”för att finna svartkontrakt”, som bolaget själva säger. Andra har sagts upp på svaga grunder och företaget har använt sig av renovräkningar.
– Att människor tvingas legitimera sig i sina hem utan förvarning av människor de har en beroendeställning till uppfattas givetvis hotfullt och är oacceptabelt, säger Abdiaziz Geraare som har bott i Gårdsten sedan 1994 och är anställd på Hyresgästföreningen.
Hyresgäster vittnar också om hur de behandlas olika: vissa gårdar hålls fina, medan andra får förfalla; vissa hyresgäster med kontakter direkt in i bolaget får hjälp, andra hamnar på sidan av och ses som besvärliga. Tvättstugor som inte fungerar och staket som ruttnar sönder finns också.

När Gårdstensbostäder bildades 1997 var det med syfte att Gårdsten i Angered skulle lyckas bryta segregation och lyftas ur ett så kallat utanförskap.
Visst ser vissa siffror i statistiken bättre ut, men vad beror det på? Högkonjunkturen är en faktor, men som inte nämns. I stort sett alla ”utsatta områden” i landet har haft en sjunkande arbetslöshet och lägre bidragsberoende på senare år.
Gårdstensbostäder har i många år systematiskt sållat bort utsatta, arbetslösa och bidragsberoende hyresgäster och givit dem som har en anställning företräde.
Samtidigt går det inte att komma från den verklighet att området ännu är hårt segregerat där hälften av skoleleverna lämnar nian med ofullständiga betyg i kärnämnen.Att det finns en svag tilltro till bolaget, men också till myndigheter, visas av att valdeltagandet är bland de lägsta i Sverige.

Kommunens politiker, tjänstemän och Gårdstensbostäder själva menar att vad de kallar satsningen varit en framgång. Stor uppmärksamhet fäster de vid anställda trygghetsvärdar, vilket nu sprids till andra delar av Göteborgs kommunala bostadsbolag.
Jämför vi med andra förorter och områden med liknande situation ser vi samma utveckling: de har också bättre resultat, men utan den repression som Gårdstensbostäder förknippas med.
När allmännyttan nu tappat sin idé i Göteborg och allt oftare reser Gårdsten som exempel har hyresgäster all anledning att ifrågasätta detta. Det finns andra mer positiva exempel, som Hammarkullemodellen där ett starkt civilsamhälle tagit plats, vunnit makt och inflytande och därmed skrivit in nya samhällskontrakt om hur orten ska skötas och organiseras och var besluten verkligen ska fattas.