Många rika länder ljuger i sina redovisningar av klimatfinansieringsbidrag till fattigare länder. Detta visar undersökningar av människorättsorganisationen Oxfam, där det framgår att de rika länderna betalar betydligt mindre än de ska, samtidigt som de överdriver klimatbidragens storlek.
Det globala klimatfinansieringsmålet är 100 miljarder dollar per år, som är menat att finansiera klimatomställningen i utvecklingsländerna. Målet har hittills aldrig nåtts sedan det sattes år 2009 under klimatmötet i Köpenhamn. Nu visar det sig dessutom att de summor som antogs ha betalats till klimatfinansieringen inte ens stämmer och att det i verkligheten är mycket lägre.
Det är meningen att de rikare länderna ska ge bidrag till de fattigare länderna för att finansiera klimatomställningen. När bidragen har redovisats har många rika länder räknat med lån som en del av finansieringen, trots att lånen sedan har betalats tillbaka. På så sätt har redovisningen sett betydligt bättre ut än verkligheten.
Under år 2020 redovisade de rika länderna en klimatfinansiering på totalt 68,3 miljarder dollar, av ett mål på 100 miljarder dollar. Men enligt Oxfams undersökningar låg den verkliga klimatfinansieringen på mellan 21 och 24,5 miljarder dollar, bara en tredjedel av det som redovisats och drygt en femtedel av målet. Exempelvis fick Senegal 85 procent av sin klimatfinansiering i form av lån, trots att landet redan är mycket skuldsatt.
Det är de fattigare länderna som främst drabbas av klimatförändringarna, i form av torka, översvämningar och andra naturkatastrofer. Detta trots att det främst är de rika länderna som står för klimatkrisen. Samtidigt hamnar fattigare länder i en skuldfälla där de tvingas betala tillbaka lån på pengar som egentligen var ämnade att finansiera en klimatomställning.
Under de kommande tre månaderna beräknas en person dö av svält var 36:e sekund i Afrika, till följd av torka och matbrist. I Somalia pågår just nu den värsta hungersnöden i mannaminne, där nästan var sjätte person står inför extrem hunger.
Klimatfinansieringen är inte bara till för att hjälpa de fattigare länderna. Det handlar om att rädda hela världen från en klimatkatastrof, vilket också gör alla världens länder skyldiga att betala det som krävs. Det fusk som Oxfam redovisar är bara ännu ett exempel på hur de rika tar sig rätten att manipulera spelreglerna som de vill. Det visar också den brist på intresse som finns bland de rika för att rädda klimatet.
Avtal mellan rika länder som styrs av kapitalistiska intressen kommer aldrig göra tillräckligt utan en stark press underifrån. Klimatkampen är därför helt avgörande för mänsklighetens överlevnad, där kampen för klimatet kopplas samman med kampen mot det kapitalistiska systemet.■
Louise strömbäck
