foto: Lasse Skog / Flickr CC
Glaobal Utmaning 12-13 sept 2013 dag 1Riksbankschef Stefan Ingves
”Det är mycket ovanliga tider”, sade Riksbankschefen Stefan Ingves i en kommentar till att Riksbanken på nytt (den 10 februari) har sänkt styrräntan till rekordlåga minus 0,5 procent.
Den historiskt låga räntan ingår i en lika historisk penningpolitisk expansion från Riksbankens sida. Det är en svensk variant av de kvantitativa lättnader, från engelskans Quantitative Easing (QE), som har genomförts av centralbankerna i bland annat USA, Japan och Europeiska centralbanken (ECB).
QE-programmen syftar till att öka tillgången på ”billiga pengar” genom att centralbankerna på elektronisk väg låter ”trycka” mer pengar. I teorin ska detta göra bolagen villiga till att investera och hushållen konsumera istället för att spara. Det i sin tur ska sedan leda till att inflationen, penningvärdeförsämringen som uttrycks i ökade priser, stiger igen. Men så har inte blivit fallet eftersom bolagen både har ett överflöd av ledig kapacitet och sitter på överfyllda kassakistor.
De ”billiga pengarna” har istället lagts på hög eller använts till spekulativa affärer vilket har blåst upp nya bubblor, särskilt på världens börser.
QE-programmens kreditexpansion har dessutom bidragit till att skuldbergen har vuxit och följts av ett intensifierat globalt ränte- och valutakrig. Samtidigt har kapitalismens fortsatta stagnationskris pressat priserna på inte minst råvaror och efterfrågan hållits nere av regeringarnas åtstramningspolitik och uteblivna reallöneökningar.
De sammantagna effekterna av allt detta har inneburit att centralbankerna numera inte ser någon annan väg än att fortsätta med sina QE-program i rädsla för att börskurserna ska gå ner, krisen förvärras och att landets kapitalism ska stå som förloraren i ränte- och valutakriget.
Den svenska Riksbanken är sedan 2014 en aggressiv deltagare i det globala ränte- och valutakriget.
I oktober 2014 tvingades Riksbanken överge sin högräntepolitik och sänka räntan till noll. I februari 2015 införde Riksbanken minusränta för första gången i Sveriges historia. Därefter har ytterligare räntesänkningar gjorts.
Riksbanken är till och med beredd att sälja svenska kronor och tumma på sina reserver för att få ner kronkursen gentemot euron och dollarn, det vill säga göra kronan billigare och öka den ”egna” exporten, vilket knappast låter sig göras utan motågärder från konkurrentländerna.
Riksbanken är medveten om att den nya räntesänkningen blåser upp den svenska bostads- och lånebubblan till nya farligare nivåer, men kan inget annat göra än att två sina händer och varna för ”negativa överraskningar, till exempel att räntor stiger på ett för hushållen oväntat sätt” kan leda till att hushållen tvingas strama åt ”och därmed minska sin konsumtion. I ett sådant scenario kan en ekonomisk inbromsning komma att förstärkas kraftigt, i synnerhet om bostadspriserna dessutom börjar falla”.
I ovanliga tider har Riksbanken gett sig ut i okänd terräng, för att citera ett tidigare uttalande från Riksbankschefen. Det ska ses som ett erkännande av att kapitalismen och dess institutioner famlar i mörkret i avsaknad av ljus. ■
