Riksdagen vill ha gruvor till varje pris

av Offensiv

Nya gruvor till varje pris. Så kan man sammanfatta de senaste turerna i riksdagen kring den svenska gruvpolitiken.

Om oppositionen vill sätta press på regeringen i en viss fråga kan man försöka driva igenom ett så kallat tillkännagivande. Det är helt enkelt en uppmaning till regeringen att agera på ett visst sätt.
I det här fallet var det näringsutskottet i riksdagen där M, KD, SD och C gjorde gemensam sak och röstade igenom en uppmaning om att regeringen ska lägga konkreta förslag på hur tillståndsprocessen för nya gruvor ska påskyndas. Bland annat tycker partierna att en myndighet, till exempel Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), ska få hela ansvaret för att hålla i tillståndsprocessen.

Det kan låta oförargligt att ställa krav på att det ska gå snabbt att ta beslut om tillstånd. Men så enkelt är det inte. Att det tar tid beror på att det handlar om omfattande och miljömässigt mycket komplicerade projekt. De som berörs och inte minst de myndigheter som har ansvaret för miljöfrågorna måste få en chans att gå igenom materialet och komma med synpunkter.
I flera fall har det visat sig att de mindre gruv- och prospekteringsbolagen lämnat in ofullständiga och bristfälliga underlag. När Northland Resources, bolaget bakom järnmalmsgruvan i Kaunisvaara, sökte miljötillstånd för hela den planerade verksamheten var bristerna så många att bolaget i flera omgångar tvingades komplettera för att räta ut frågetecknen. Till sist var mängden bilagor och ändringar av den ursprungliga ansökan så många att Naturvårdsverket föreslog att man skulle göra en helt ny ansökan för att det skulle vara möjligt att överblicka vad företaget egentligen hade tänkt göra. Nu gick bolaget i konkurs innan ärendet kom fram till beslut.

Bolaget Svenska vanadin var det första bolaget som fick sin ansökan avvisad av en miljödomstol. Orsaken var att domstolen menade att ansökan var så oklar att det inte gick att ta ställning till den.
Att de fyra partierna kan tänka sig att göra SGU som huvudansvarig för tillståndsfrågorna är anmärkningsvärt. SGU har nämligen som ett av sina uttalade uppdrag att främja gruvnäringens utveckling. 
Det som gör uppmaningen om ändrade regler extra anmärkningsvärd är att två utredningar under de senaste åren har tittat på frågan. I båda fallen blev resultatet att det inte direkt är krångligare att få tillstånd i Sverige än i andra motsvarande länder och att det är svårt att se några förslag som skulle innebära stora förändringar. 
Detta förstärker intrycket av att det är uppmjukningar av miljö­prövningen som egentligen är målet för det till synes oskyldiga kravet på snabbare hantering av ansökningar om att starta gruvor.

De partier som var emot tillkännagivandet – S, V, MP och L – sa inte rakt av nej till förslaget, utan hänvisade till att det pågår ett arbete att ta fram förslag utifrån den senaste av de två utredningarna. Både Socialdemokraterna och Liberalerna har tidigare tydligt markerat att de står bakom den mineralstrategi som siktar på att antalet gruvor ska öka från ett tiotal till 50 fram till 2030.
Den senaste diskussionen i riksdagen visar på nytt på den politiska frontalkollision som är på väg mellan en majoritet i riksdagen som med alla till buds stående medel vill underlätta starten av fler gruvor i Sverige och de många nätverk, föreningar, samebyar och miljöorganisationer som säger nej till att företag med kortsiktiga vinstintressen ska få fritt fram att starta gruvor med stora ekonomiska och miljömässiga risker.