foto: Italian Navy Press Office
EU-ledarnas svar på tragedierna i Medelhavet är ökad militarisering av flyktingpolitiken.
Hittills i år har över 1 700 flyktingar på väg till Europa drunknat i Medelhavet. Fort Europa har bara under årets första fyra månader skördat fler dödsoffer än under hela år 2013. EU:s skärpta flyktingpolitik och de allt högre murarna som omger Europa har förvandlat Medelhavet till en massgrav.
Under hela 2000-talet har över 23 000 människor på flykt dött i sina försök att nå Europa. Långt innan förra veckans katastrofer fanns varningar om att år 2015 riskerade att bli det mörkaste året hittills.
Antalet flyktingar över Medelhavet är stigande som en följd av krig, förtryck och fattigdom. FN:s flyktingorgan UNHCR larmade under andra veckan av april om att 500 människor har dött på den farliga båtresan över Medelhavet. Det var 30 gånger fler än under samma period i fjol.
I samma veva uppmanade UNHCR på nytt EU att öka insatserna för att rädda liv. Men inget gjordes. Det var först efter att ytterligare närmare tusen människor förlorade sina liv som EU:s regeringschefer, under trycket av en växande opinion, möttes för att diskutera krisen i Medelhavet.
Vid sitt möte i förra veckan gav EU-pamparna sken av att man vill rädda liv, men det handlade mer om ett desperat försök att rädda det egna ansiktet och eftermälet.
Innan mötet hade dokument läckt ut som gav besked om att EU:s svar på morden i Medelhavet var mer repression och än högre flyktingmurar.
”EU ska bara ta emot 5 000 av de flyktingar som nu kommer till Europa över Medelhavet. I fjol kom åtminstone 150 000 och fler väntas i år. Men ett läckt dokument inför EU:s extra toppmöte talar om en hårdare linje mot de flyktingar som nu anländer. Enligt the Guardian [brittisk dagstidning] ska alltså den största delen av dem som nu lyckas ta sig levande över Medelhavet till EU-länder sändas tillbaka med stämpeln olagliga invandrare.” (SVT den 23 april)
På EU:s toppmöte samma dag (den 23 april) fattades inget beslut om att endast ta emot 5 000 flyktingar. Men innehållet i det program som antogs pekar i den riktningen. Det ska bli mer resurser till bevakning, registrering och kontroll för att snabbare kunna avvisa flyktingar och förhindra att de tar sig till det land de önskar.
I det uttalande som antogs vid EU-ledarnas toppmöte sägs exempelvis att EU-insatserna Triton och Poseidon ska trefaldigas och att ökat stöd ska ges till bland annat Egypten, Mali, Niger, Sudan och Tunisien ”för övervakning och kontroll av landgränser och resvägar” samt för att ”inrätta ett nytt återvändandeprogram för snabbt återvändande av irreguljära migranter från medlemsstater som befinner sig i främsta linjen, samordnat av Frontex [EU:s byrå för gränskontroll]”.
Operationerna Triton och Poseidon syftar inte till att rädda liv och kan inte jämföras med räddningsinsatserna som utfördes av italienska Mare Nostrum, som enligt uppgift räddade 170 000 liv innan den lades ner med dödliga konsekvenser.
– Triton kan inte vara en sök- och räddningsoperation. Det är inte Frontex mandat, sa Frontexchefen Fabrice Leggeri i samband med EU:s toppmöte.
Mare Nostrums båtar patrullerade 100 sjömil från den italienska ön Lampedusa, medan Tritons båtar endast patrullerar 30 sjömil från den italienska kusten och Malta.
Inget ska heller dölja att en av anledningarna till att Mare Nostrum lades ner och ersattes av operationer i Frontex regi var att EU ansåg att liv- och räddningsinsatser skulle uppmuntra fler att fly.
Den hårdare flyktingpolitiken som EU aviserar döljs bakom fraser om att bekämpa flyktingsmugglarna.
Men det är inte flyktingsmugglarna som är orsaken till att antalet flyktingar i världen ökar. EU:s repressiva och hårda flyktingpolitik – att det inte finns några säkra och legala vägar in i Europa – göder flyktingsmugglarna.
Drygt 50 miljoner människor lever idag som flyktingar, vilket är det högsta antalet sedan andra världskrigets slut.
Kriget i Syrien har drivit hälften av landets invånare på flykt, varav fyra miljoner har sökt sin tillflykt till i första hand angränsande länder. I Libanon (en fjärdedel av landets invånare har flytt från Syrien), Irak, Jordanien och Egypten finns det enligt UNHCR omkring 2,2 miljoner Syrienflyktingar, vilket är tio gånger fler än vad Europa har varit berett att ta emot sedan Syrienkriget inleddes år 2011.
Vad EU nu ämnar göra är att vidta åtgärder som gör det än svårare för flyktingar från exempelvis Syrien att nå Europa. Militära insatser ska sättas in för att spåra och förstöra de båtar som ska ta flyktingar över Medelhavet.
Förslag om bombattacker mot libyska hamnar har väckts. Efter Nato:s katastrofala krig i Libyen som skapade ett land i blodigt sönderfall med två regeringar, en myriad av miliser, ett överflöd av vapen och en hemstad för flyktingsmugglare, är EU på väg mot ett nytt krig mot Libyen.
Den upptrappade militariseringen av flyktingpolitiken och det ökade antalet avvisningar till havs påminner om den som bedrivs i Australien, där flyktingbåtarna stoppas av militär och båtflyktingarna skickas tillbaka eller interneras på obestämd tid i flyktingläger på önationerna Nauru och Papua Nya Guinea.
Såväl Australiens Socialdemokrater som Moderater står bakom den politik som säger att ingen båtflykting ska få bosätta sig i Australien. Istället ska de som inte direktavvisas till havs tvångsplaceras i fattiga Papua Nya Guinea. I utbyte mot bistånd har Australiens regering även fått Kambodja att ta emot båtflyktingar.
EU:s nya flyktingmurar betyder att människor kommer att fortsätta dö under sin flykt till Europa. Det räcker som argument för att flyktingmurarna måste rivas och säkra legala vägar öppnas upp. Annars blir varje förslag om humanitära visum som skall kunna utfärdas på EU-ambassader runt om i världen ett slag i luften. Fungerande humanitära visum förutsätter asylrätt och generös flyktingpolitik, vilket EU inte står för.
Dublinförordningen måste slopas och ersättas av rätten att söka asyl i det land man vill bosätta sig i samt avskaffa de regler som förhindrar anhöriginvandring.
EU gör flyktingar till syndabockar för den politik som bedrivs på hemmaplan och globalt.
Istället för att skapa jobb, bygga ut välfärden och lösa bostadskrisen rustar EU-länderna ned välfärden samtidigt som man rustar upp polis och militär samt deltar i imperialistiska krig som tvingar fler på flykt. Svaret är gemensam kamp för att återupprätta asylrätten – mot högerpolitik och rasism.
- Riv Fort Europa – kamp för rätten till asyl.
- Stoppa EU:s högerpolitik – gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad. Låt de rika, storföretag och banker betala.
- Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.
- Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring.
- Skrota kapitalets EU & EMU.
- För ett demokratiskt och socialistiskt Europa i en socialistisk värld. ■
