Elin Gauffin (RS) rev ned applåd efter applåd under mötet.
Kanske var det oundvikligt att de stora frågor som diskussionsledaren Håkan Blomqvist framförde inte fick så uttömmande svar när Rött Forum och Momentum Stockholm samlade till en diskussion den 15 november om ”Vänstern och valet – vad gör vi nu?” i ABF-huset.
Att Beskowsalen med sina 80 platser snabbt blev knökfull och många ville ha fortsatt kontakt efteråt är i varje fall ett bevis på att många vill se en väg framåt för vänstern i en tid där valet i varje fall stängt alla möjligheter till några smulor från de rikas bord under den närmaste mandatperiodens budgetförhandlingar.
Tidningen Arbetarens Toivo Jokkala erinrade också om svårigheterna att i den globaliserade kapitalismens tid backa bandet till den svunna period när industrikapitalismens uppsving och den ryska revolutionen skapade helt andra förutsättningar för kompromisser om välfärdsreformer.
Seko Stockholms vice ordförande Gunnar Westin, som just kommit från en eftervalsdebatt på regionens representantskap, ansåg att vänsterns kris mer var Socialdemokraternas, vars långa marsch åt höger har gett det sämsta valresultatet sedan 1911, än Vänsterpartiets, som har fått tusentals nya medlemmar och även stärkt sin ställning på basplanet inom facken.
Han erinrade också om att S ändå gjorde en bättre slutspurt i valet när partiet mer betonade välfärdsfrågorna än som månaderna innan hårdare flyktingpolitik, lag och ordning. Corbyn visade också enligt Westin hur en betoning av viktiga samhällsreformer kan lyfta arbetarrörelsen.
RS:aren Elin Gauffin som talade för Rött Forum varnade för att hysa några illusioner om ett mittenblock med Centerpartiet, som trots det pågående inbördeskriget inom högern står för en nyliberal agenda.
Hon betonade det oerhörda ansvar som nu vilar på Vänsterpartiet att – istället för att hoppas på budgetuppgörelser och att som Jonas Sjöstedt vilja dumpa EU-motståndet – bidra till en ny systemkritisk och antikapitalistisk pol.
Hon fick också mötets första applåder för att vänsterns huvuduppgift nu måste vara att stötta gräsrotsrörelserna mot ombildningar av allmännyttan, utvisningarna av unga afghaner och kampen mot nedskärningar som kommer i kommuner och landsting, samt att lyfta ett socialistiskt alternativ mot krig, imperialism och kapitalismens förgörelse av klimatet.
Vänsterpartiets riksdagsledamot och klimatexpert Jens Holm ville mera betona klimathotets möjligheter att ena breda folkrörelser med stöd långt in i borgerligheten för ett nytt och bättre samhälle.
Han ville också stödja förespråkarna för ”totalrenovera Sverige” med krav på en statlig investeringsbank och ökade möjligheter att lånefinansiera stora investeringar. Holm hyllade också den Momentum-rörelse inom Labour som stöder Corbyn som något av det mest positiva i europeisk politik, men utan att knyta an till klasskampen eller ens nämna ordet socialism eller demokratisk planering.
Carmen Blanco, som i debatten representerade FI, kritiserade S, V och facken för att vara eurocentristiska, glömma att välfärden vilat på imperialismens elände och för att inte ha gjort upp med den strukturella rasismen. I kampen mot klimathotet måste en världsomfattande arbetarklass inkludera de småbrukare och ursprungsfolk som kämpar för Moder Jord.
Johan Rönnblom från Momentum Stockholm hoppades likt rörelsen för Corbyn kunna stödja en kraftfull vänsterpolitik, men var ”inte överens om allt” och menade att det var en tillgång i att kunna tycka olika.
Medan Jens Holm i den första replikrundan menade att V måste förhålla sig till makten och förhandla om budgetar där möjligheter uppstår, att det nu fanns två block i riksdagen – ett med SD och ett mot – men att hellre gå i opposition än stödja ”en regering stående på knä”, betonade Elin Gauffin nödvändigheten av att ”byta system”, baserat på en mobilisering av arbetarklassen – att Vänstern inte kan ha ett block med borgare.
Gunnar Westin redogjorde för Seko Stockholms krav på en försvarad strejkrätt, radikala reformer och lånefinansierade investeringar.
Johan Rönnblom böjde stickan åt andra hållet genom att mena att många inom vänstern varit alltför hårda mot Syriza, när den grekiska regeringen stod i en så svår situation att den om den följt Varoufakis, (som lämnade finansministerposten i juli 2015) och lämnat euron riskerade ett ännu värre kaos, som skulle ha kunnat gynna fascisterna.
Av de många inläggen från en klart engagerad publik finns det bara plats att nämna några.
Den förre LO-ombudsmannen Olle Sahlström såg fackens byråkratisering med uppifrån anställda istället för valda ombudsmän som en viktig orsak till den känsla av att inte vara hörda som till exempel SD profiterar på och argumenterade för att medlemmarna i det socialdemokratiska partiet borde få rösta om vem som ska bli ny ordförande.
Eduardo Montero från Arbetarmakt kritiserade V för att vara alltför otydliga mot hederskulturer.
Många höll också med om betydelsen av att stödja det motstånd som nu krävs mot en utförsäljning av allmännyttan och som ska lyftas på ett stormöte i Husby den 5 december.
Håkan Blomqvist avslutade mötet genom att se det som del i en process av ökad debatt och samarbeten inom vänstern, som nu måste fortsätta.
