Röda kort i marsch till riksdagen

av Arne Johansson

Torsdagen den 16 maj genomför den nya Välfärdsalliansen mellan några av Stockholms fackföreningar, Hyresgästföreningen, flera sociala nätverk och klimataktivister sin första demonstration, med samling på Sergels torg kl 17. Med udden mot januariavtalets arbetarfientliga politik styrs sedan kosan mot riksdagen. Väl framme på Mynttorget ska en symbolisk folkriksdag genomföras där demonstranterna får rösta med röda, gröna och gula röstkort.

Välfärdsalliansens budskap sammanfattades gemensamt av Gunnar Westin, Seko Stockholm och Edit, en 17-årig elev från #FridaysForFuture, under måndagskvällens avslutning av Rädda Hyresrätternas och Hyresgästföreningens demonstration vid stadshuset i Stockholm.
–  Vi ska genomföra en folkriksdag bakom krav på fackliga rättigheter, mot otryggheten och för trygga anställningar, mot marknadshyror och för en social bostadspolitik, mot sänkta skatter för de rika och för välfärden och nollutsläpp så vi kan leva vidare på den här jorden. Där ska vi också visa vårt stöd för elevernas klimatstrejker och det är en ära för mig att dela plattformen med dem, sade Gunnar Westin.

– #FridaysForFuture är en folkrörelse som startades i augusti i solidaritet med Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet. Varje fredag samlas elever över hela världen för krav på att den globala uppvärmningen i linje med Parisavtalet ska stanna under 1,5 grader. Under den globala klimatstrejken den 15 mars demonstrerade 1,6 miljoner globalt och nästa gång den 24 maj hoppas vi bli ännu fler, förklarade Edit.
– Vi har 10 år på oss att ställa om näringslivet och hela samhället, annars riskerar vi en fullständig samhällskollaps, förklarade hon och avslutade med en uppmaning till alla föreningar och fackförbund att delta i politiska strejker för klimatet den 24 maj och på den Earth Strike som ska genomföras den 27 september.
– Ni kan göra skillnad, vi kan göra skillnad! avslutade hon till de intensivt applåderande demonstranterna, som också visade sitt samtycke genom att villigt ta med sig tjocka buntar av Välfärdsalliansens 6 000 upptryckta flygblad med ena sidan om 16 maj och den andra om 24 maj. 

Även LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson riktade under sitt 1 maj-tal i Kalmar skarp kritik mot januariavtalets attacker på arbetsrätten och sänkta skatter för de rika, tillsammans med krav på 108 miljarder mer till välfärden under de tre kommande åren.
Om inte parterna själva kommer överens om en förhandlingslösning om arbetsrätten och regeringen då verkställer skarpa förslag om ytterligare försvagad arbetsrätt nästa år antydde Thorwaldsson att svaret kan bli strejk.
– Jag är säker på att LO:s medlemmar är beredda att gå i strejk för att skydda vår arbetsrätt.
Att ta bort värnskatten för alla som tjänar över 630 000 kronor om året kostar 6,3 miljarder, något han ansåg borde ”läggas i äldreomsorgen istället för till rika gubbar”.
Den här sortens utspel är i hög grad ett led i en klassiskt cynisk arbetsfördelning mellan regeringen och LO i ett försök att hålla ihop det socialdemokratiska partiet och dess krackelerande grepp om facken i en tid av växande missnöje bland gräsrötterna, särskilt som det gäller att vända bort intresset från LO:s stöd till inskränkt strejkrätt. 
Men det kan heller inte undgå att aktualisera den politiska strejkens möjligheter.

På ett motsvarande sätt försöker Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt två sina händer för konsekvenserna av det gula kort från V i riksdagen, som gjorde det nyliberala januariavtalets S-MP-regering med stöd av C och L till verklighet.  
– Ni får välja, dra tillbaka förslagen, eller gå till nyval, upprepade Sjöstedt 1 maj med hänvisning till de två frågorna om ett försämrat anställningsskydd och marknadshyror.
Under Välfärdsalliansens folk­riksdag den 16 maj kommer säkert de röda korten att resas mot januariavtalet, men också gröna för en helt annan kurs.
Maj månad har visserligen inletts med oväntat kyligt vårväder, men värms ändå politiskt upp av närapå dagliga protestaktioner i Stockholm, riktade än mot stadshuset och än mot riksdag och regering. Efter de senaste dagarnas protester för kulturskolan den 5 maj och hyresrätterna den 6 maj väntar nu nya aktioner för strejkrätten den 11 maj, biblioteken den 12 maj och sedan Välfärdsalliansens den 16 maj, följt av en lärarmarsch den 18 maj och en ny internationell skolstrejk för klimatet den 24 maj inför EU-valet. 
Vi ser idag efter 30-40 år av nyliberala nedskärningar, privatiseringar och växande klassklyftor existensiella hot mot alla kvarvarande inslag av solidarisk välfärdspolitik, men nu också mot själva livets förutsättningar på planeten. 
Vi kan därför hoppas på en växande insikt om att vi bara kan vinna avgörande segrar tillsammans, liksom insikten om fackens och inte minst de fackliga gräsrötternas avgörande nyckelroll för detta. 
De ungas nu globala skolstrejker med uppmaningarna till de fackliga organisationerna att ansluta sig är den väckarklocka som just nu hörs allra ljudligast.

Vad som krävs är att alla bäckar av gryende motstånd snarast möjligast kan förenas till en så mäktig rörelse av rörelser för en helt annan politisk kurs för välfärd, trygghet och klimaträttvisa, att de också kan bryta kapitalismens grepp och genomdrivas på den mycket korta tid som klimatets egna budgetar för utsläpp av växthusgaser erbjuder. 
Välfärdsalliansen är ett nytt nätverk som pekar i denna riktning, baserat på en ökad förståelse om att alla dessa hot faktiskt hänger samman. Var för sig kan en och annan mindre strid kanske vinnas, men för att i grunden ändra kurs krävs en ny och genomgripande systemförändring av hela samhället. 
Allra tydligast är beskeden om detta i det klimathot som ställer mänskligheten inför en ny och aldrig tidigare skådad ödesfråga. Med början i USA leder nu detta världen runt även till en yrvaken diskussion om hur en ny grön giv (Green New Deal) ska kunna organiseras för att möta denna.

Bara genom att själva fullt ut delta i kampen för konkreta krav kan socialister tillsammans med andra förstå vilka nyckelkrav som måste resas och få gehör för att en lösning på alla dessa utmaningar till sist kräver röda svar – med en demokratisk makt och gemensamt ägande av banker och stora nyckelföretag i en sådan omfattning att det möjliggör en snabb, demokratiskt planerad och socialistisk omställning av samhället.