av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

I helgen hölls den första internationella ROSA-konferensen Women Life Freedom. 200 deltagare från 19 länder hade samlats i mötesrummet i Wien och på zoom fanns deltagare från ytterligare 11 länder. Mer erfarna aktivister tillsammans med nyare, inspirerade av den revolutionära feministiska arbetarkampen i Iran, var fast beslutna att stå upp mot bakslagen från högern och ta kampen vidare.

Parisa Khoram var en av talarna med iransk anknytning. Hon berättade om sin rädsla för det ökända Evinfängelset i Teheran och om den kusliga nyheten om Sepideh Gholians öde. Sepideh släpptes i veckan efter fyra år och sju månader bakom murarna. När hon kom ut drogs hon med av kören av protesterande ungdomar och började ropa slagord. Men då, efter bara fyra timmar i frihet, kidnappades hon av säkerhetsstyrkorna och låstes in igen. Parisa argumenterade även mot rojalisterna som försöker kidnappa den iranska revolutionen för att återinföra den kapitalistiska diktatur som shahen hade innan 1979.
Ett av skälen till att konferensen ägde rum just i Wien är att ROSA i Wien har spelat en viktig roll i att organisera stöd till den iranska kampen. Yasmin Morag talade om det, hur de har ordnat stöddemonstrationer på 1 000 deltagare under hösten och har skickat brett förankrade stöduttalanden som de vet har fått spridning i Iran, med argument just för en arbetarinriktning på den fortsatta kampen. Anja Deschoemacker från ISA:s kvinnobyrå (International Socialist Alternative) var en av de talare som knöt an till historien av socialistisk feministisk kamp. År 1907 samlades på Clara Zetkins initiativ den första internationella socialistiska kvinnokonferensen, med delegater från 19 länder. De kom att lansera den internationella kvinnodagen som sedan firades första gången 1911. Anja använde sig av ett berömt citat från Zetkin – ”När det gäller de kamrater som inte samlar och tränar kvinnor till att bli medvetna partners i revolutionen, kallar jag dem för medvetna sabotörer av revolutionen”, vilket fortfarande är relevant.
En annan milstolpe, som uppmärksammades av Laura Fitzgerald, var att ROSA på Irland, som var den första ROSA-gruppen som bildades, har funnits i 10 år. ROSA var en viktig kraft i de rörelser som ledde till att abort legaliserades på Irland, 2018. Idag samlar ROSA till regelbundna aktiviteter och kampanjer, bland annat mot rasismen och mot mäns våld mot kvinnor. Hela 41 personer hade rest till konferensen i Wien. Laura gav uttryck för glädjen i att rörelsen har nått så långt och nu på en internationell nivå. ”Jag har aldrig varit med om något liknande – så levande och ungdomligt och utåtriktat när det gäller vårt internationella socialistiska feministiska arbete”, kommenterade Laura helgen efteråt. Inte minst festen på lördagkvällen var just så, med underbar sång, poesi och dans från många olika talanger.

En av de nyaste ROSA-grupperna som deltog var ROSA Mexiko. Varje år samlas miljoner på gatorna den 8 mars, så även i år. Denna gång grundades ROSA Mexiko dagen till ära, fortfarande en liten grupp, men på frammarsch och med mycket viktigt program. Maite Olivares talade i Wien om abortkampen som har nått delsegrar, men pausats. Efter att Högsta domstolen avkriminaliserade abort 2021 har bara två delstater justerat sina lagar och fri abort är bara tillgänglig i 11 av 32 delstater. Vänsterpartiet Morena och presidenten Andrés Obrador sviker ständigt kvinnokampen, så det går inte att förlita sig på parlamentariska segrar. Trycket från massorna underifrån måste fortsätta.
Maite underströk att eftersom vi lever i ett system som ser våra kroppar som fabriker för att föda fram framtida arbetskraft, ett system som göder könsorättvisor och könsroller, ett system där den traditionella familjen är en kärna i samhället – så måste hela systemet förändras.

Phemelo Motseokae från Socialist and Workers Party i Sydafrika gjorde en gedigen genomgång på temat om hur kapitalismen skapar patriarkat i den nykoloniala världen, där hon startade redan med de förkoloniala samhällena i Afrika. De tidigare samlar- och jägarsamällena var relativt jämställda. Könsförtrycket etablerade sig i och med klassamhällets uppkomst. I till exempel nuvarande Botswana formerades ett klassamhälle baserat på boskapsägande, där kvinnor ofta behandlades som barn och som mäns egendom. Kolonialismen förstärkte sedan dessa strukturer. “Idén att feminismen är en västprodukt blir helt underminerad när svarta kvinnor gick in i kampen mot det specifika förtryck de utsätts för”, slog Phemelo fast och gav många exempel från historien.
Det stora bakslaget med Högsta domstolens avskaffande av prejudikatet som gav aborträtt i USA – Roe vs Wade – var ett självklart tema när Keely Mullen från Socialist Alternative äntrade scenen. Partiet gick in med hull och hår för att försöka stoppa attacken och organiserade skolstrejker och bland annat en marsch med 20 000 deltagare i New York. Efter nederlaget har socialisten Kshama Sawant i Seattles stadsfullmäkrigestyre tillsammans med kampen underifrån säkrat att staden blev den första i landet att ge lagligt skydd till kvinnor och vårdpersonal som flyr från andra delstater på grund av abortfrågan och att abortbehandling subventioneras av stadens budget. Kontrarevolutionen fortsätter och det är på gång 426 lagförslag mot hbtq+-rättigheter. Ett stort ansvar vilar på Demokraterna, som under årtionden har vunnit röster just på att löftet att kontrarevolutionen mot kvinnor och hbtq-personer inte ska tillåtas, men nu sker det utan att de stoppar det.
Socialist Alternative går in för att stärka upp arbetarkampen. På sikt behövs ett socialistiskt massparti för arbetarklassen, som sätter socialistisk feminism och antirasism i första rummet.

På sikt behövs ett socialistiskt massparti för arbetarklassen, som sätter socialistisk feminism och antirasism i första rummet.

En annan viktig ROSA-grupp är den i Belgien. Mai Vermeulen berättade den chockerande nyheten om att sexisten Jeff Hoeyberghs, som på grund av ROSA:s kampanj blev den första som dömdes till fängelse för misogynt tal på Gents universitet, fick sänkt straff i högre instans och nu undslapp fängelse. Detta är en del av den kontrarevolution mot feminismen som har tagit sig alltför många uttryck de senaste åren, bland annat genom den hatiska tictoc-kampanjen mot skådespelaren Amber Heard, som anklagade megastjärnan Johnny Depp för våld i hemmet.
ROSA Belgien fick mycket lovord av fackföreningsledaren Angeline Van den Rijsse från östra Flandern. Hon organiserar 35 000 arbetare i socialistfackföreningen (motsvarande LO-anslutna metallarbetare m fl). Tillsammans har de kämpat för och vunnit 14 euro (i timmen) i minimilön för anställda såsom städare och matsalspersonal på Gents universitet efter en framgångsrik strejk.
Det är möjligt för alla anställda i Belgien att gå ut i strejk på Internationella kvinnodagen utan att drabbas av repression. Angeline berättade för mig att det är inte varje år som fackföreningarna klarar av att ha en kampanj i frågan så att det blir strejker. Men ett positivt exempel var den 8 mars för tre år sedan, då 1 000 hemtjänstarbetare gick ut i strejk. Angelina efterlyste fler aktioner från Europafacket i sitt tal. Ordföranden verkar sova, vi måste väcka honom.
I Tyskland växer både ROSA och den breda kvinno- och arbetarkampen. På 8 mars stannade förskolestrejker stora delar av landet. Linda Fischer från ROSA Tyskland blev inbjuden att tala på ett strejkmöte med 2 000 arbetare i Hamburg och där föreslog också fackföreningen Verdi till ROSA att de skulle ha ett gemensamt block i 8 mars-demonstrationen.

ROSA-konferensen behandlade också den tyngande frågan om krig, med mest fördjupning i situationen i Ukraina och Israels ockupation av Palestina, liksom av fascismens framsteg i Latinamerika. Trots den svåra och komplicerade situationen i världen så gav ROSA-konferensen mycket inspiration. Det finns hopp i den unga socialistiska feminismen världen över som, i armkrok med arbetarkampen, sår fröet till ett nytt samhälle.
Med ett socialistiskt system baserat på gemensamt ägande och styre kan vi vinna en värld utan exploatering och förtryck. En av hållpunkterna på vägen kommer att vara sjuksköterskedagen den 12 maj då ROSA och ISA i olika länder ordnar olika former av protester.

Uppgiften är stor, men genom internationalismen blir vi starkare. Laura Fitzgerald citerade en av parollerna från 8 mars-demonstrationen i Istanbul som efter jordbävningskatastrofen samlar ny kraft och på Internationella kvinnodagen lyckades stå emot Erdogans kravallpolis: ”Vårt motstånd är inte gjort av sand och kommer inte att kollapsa som era bostäder”.

Röster från ROSA-konferensen

Irene Mötzl, Wien, Österrike:

Du organiserade en walk-out på 8 mars, berätta!
– Vi samlades anställda från fem olika företag i ett arbetarmöte. Det var planerat bara tre veckor i förväg. Syftet med nätverket var att förankra den 8 mars som en kampdag. Det handlade också om att politisera arbetarna. (En längre intervju med Irene Mötzl kommer i nästa nummer av Offensiv.)

Moumita Santra, Indien:

– Det har varit väldigt viktigt att vara här. Jag trodde att vi var isolerade i vår kamp. Media gör ett väldigt dåligt jobb och framställer västfeminismen som att de bara kämpar för de rika kvinnorna. Men nu när jag kommer hit märker jag att det är väldigt likt det som kvinnor kämpar för i Europa och USA, våra frågor är väldigt lika.
– En kamp som jag har varit aktiv i är på Banaras Hindu-universitetet i Varanasi 2016. Kvinnliga studenter fick utegångsförbud från kl 18:30, medan manliga studenter inte har några begränsningar. Inlåsningen gjorde bland annat att vi inte kunde använda biblioteket, som bara var öppet på kvällen. Kampen gjorde att vi vann en delseger och har nu tillåtelse att gå ut fram till kl 22:00.
– Det är fortfarande väldigt mycket sexuella trakasserier mot kvinnliga studenter och könsvåldet är omfattande, vilket fortfarande väcker stora protester även om det inte är riksomfattande som 2013.

Júlia Bakó, Júlia Rácz, Júlia Bucșe och Janka Bálint, Ungern:

– Vår organisation heter Women for each others movements. Vi organiserar diskussionsklubbar och workshops. Just nu har vi en workshop för lärare för att stödja dem i deras kamp. Det pågår en utdragen lärarstrejk för högre löner i Ungern.
– Det är ganska svårt att organisera, för det pågår ständigt attacker mot feminism och det finns en utbredd negativ bild av feminismen. På grund av det tidigare stalinistiska systemet är det också svårt att kalla sig socialister. Vi beslöt för ett år sedan att inta en socialistisk inriktning och vi kallar oss utåt för vänster.
– Det är stärkande med internationalismen för oss. Vi har tidigare varit på en internationell kurdisk konferens och nu träffar vi ROSA för första gången. På ROSA-konferensen har vi fått mer exempel på hur man kan organisera sig.

Seminarium, 22 april kl 15.00, Våra Kroppar Våra Liv.
Rågsveds Folkets Hus.
Boka biljett: rs@socialisterna.org