Paulina Sanchez och Txai Ariel de Melle från Mexiko.
Under demonstrationerna i Paris fick vi möjlighet att prata med personer från många olika organisationer om kampen, framtiden och möjligheterna att rädda planeten från en annalkande klimatkatastrof.
Azarug, Claudia och Nathalie är aktiva i Greenpeace i Spanien:
– Under högerregeringens tid i Spanien har det blivit högre skatter på solenergi, högre än på fossilenergi. Miljöhjältar som har investerat i sol-
energi har blivit bankrutta på grund av detta. Spanien är nu det land med mest risker om du vill investera i sol-
energi. Vi tror inte det blir mycket bättre med PSOE eller Podemos om de vinner det kommande valet. Det behövs mer klimatkamp underifrån, som den 29 november då
20 000 demonstrerade i Madrid.
Lorenzo Carrozza och Matteo Rawalli från Italien:
– Den största frågan i Italien är jordförstörelsen på grund av allt byggande och markerosionen. Vi har problem med ökenspridning i södra Italien nu. Sicilien hade tre veckors vattenbrist i somras.
– Regeringen försämrar lagen mot miljöbrott, vilket medför att lokalsamhällen inte får yttra sig. En bra sak är att 43 procent av elkonsumtionen kommer från förnybar energi. Ett annat framsteg är att fackföreningarna har ändrat ståndpunkt. Vänstern är nu övertygad om att klimatpolitiken är viktig och ser att den inte behöver betyda en motsättning mot jobben, utan tvärtom att den skapar fler jobb.
Paulina Sanchez och Txai Ariel de Melle från Mexiko:
– Jag har varit här i Paris sedan den 22 november och är ordförande i Plant for the Planet, en organisation för 9-25-åringar med ambitionen att ge de unga generationerna en planet utan eskalerande temperaturer och klimatförändringar. Det gör vi genom att plantera träd och genom att ställa krav på den vuxna generationen som inte har gjort sin läxa. Vi startade projektet ”Climate Strike” i maj i år, med målet att få en miljon studenter att skolstrejka för klimatet den 30 november, då COP21 började. En till Climate Strike planeras inför nästa COP, år 2016, och ska vara en växande del av rörelsen för klimaträttvisa, säger Paulina.
– Jag kom till Paris den 1 december och är med i temagruppen i Plant for the Planet som jobbar med mobilisering, aktivism och konst. Jag är här för att kämpa för klimaträttvisa inne i COP21, säger Txai.
Sylie Decaux från södra Frankrike är en av alla tillresta som är på ZAC (Zone of Climate Action, centrum för gräsrötterna i Paris):
– Det är galet med undantagstillståndet, det är till för att stoppa just oss klimataktivister. Andra evenemang får ju äga rum. Terrorismen är så klart allvarlig, men det dör fler av klimatförändringar varje dag – det borde utlysas ett undantagstillstånd mot koldioxidutsläppen istället.
Hon berättar om en viktig klimatkamp i Frankrike där bönder och lokalbefolkning har enats med klimataktivister för att förhindra exploatering av jorden och införa en form av lokalstyre, de mest kända är i Notre Dame des Landes i östra Frankrike. Det har pågått en ockupation under flera år som delvis har varit framgångsrik och förhindrat byggstarten av en stor flygplats i ett naturskyddat område. Det finns flera sådana ockupationer som kallas ZAD – Zone A Défendre – runt om i landet. Zonerna definierar sig som postkapitalistiska. Till klimatveckan i Paris har bland annat 250 cyklister från ZAD:arna anslutit.
Leila Messaoudi från Gauche Révolutionnaire (RS systerparti i Frankrike) var en av talarna på mötet som CWI anordnade under klimatprotesterna den 11 december:
– Det finns en växande ilska mot de försvårade levnadsvillkoren. Franska regeringen har inte gjort något åt klimathotet på åratal trots att de har vetat om hotet. Tvärtom. Den senaste lagen från finansdepartementet avreglerar transportsektorn och öppnar upp för nya busslinjer som ska vara billigare än tågen. Över hela världen transporteras nu varor på väg istället för på räls.
– Det här toppmötet är ett affärstoppmöte som sysslar med greenwashing. Men folk blir mer och mer medvetna om klimatfrågor, inte minst vad det gäller mat. Sociala rörelser och fackföreningar deltar idag i klimatkampen, vilket är ganska nytt. De senaste två veckorna har det varit svårt att länka samman protesterna på grund av undantagstillståndet, men också för att ledningarna för både klimatrörelsen och fackföreningsrörelsen inte vill gå längre i att ifrågasätta det kapitalistiska systemet.
– Det måste handla om arbetardemokrati. Förra veckan avslöjade facket CGT att raffinaderiet Total i Normandie hade mörkat ett giftutsläpp som hade kunnat förorsaka enorma olyckor. Samtidigt avslöjade CGT att företaget använder sig av korttidskontrakt och kräver tillsvidareanställning.
Cécile Rimboud från Gauche Revolutionnaire:
– Alla här i Paris är påverkade av bombattentaten. Alla känner att det likaväl hade kunnat vara de själva som dödades och alla har någon vän som är personligen drabbad. Samtidigt är alla inom vänstern övertygade om att regeringen har utlyst undantagstillståndet för att förhindra en liknande proteströrelse som efter terrordådet i januari, då fyra miljoner demonstrerade mot både terrorism och rasism runt om i Frankrike.
– Jag får som alla parisare min väska genomsökt uppemot fem gånger per dag av poliser och vakter till och från jobbet. Samtidigt har polisen vid husrannsakan hittat stora mängder vapen, vilket gör att folk stödjer den delen av undantagstillståndet.
– Några klimataktivister har arresterats utan övriga skäl än att stoppa klimatrörelsen. Ingen av de maskerade typer som satte igång kravaller den 29 november greps. Vi misstänker därför att det var polisprovokatörer.
Hans Jürgen Kleine, Tyskland:
– Kampen mot frihandelsavtalet TTIP är massiv i Tyskland. Detta är den tredje gången av framgångsrik klimatkamp under de senaste åren. Tidigare har massprotester fått Tyskland att avveckla kärnkraft och lokala folkomröstningar att återkommunalisera energibolag och ställa om till solenergi (dessa rörelser var starkt bejublade på ZAC).
– Det finns 40 lokala kommittéer mot TTIP – jag är aktiv i den i Köln. Den 10 oktober samlades 250 000 demonstranter i Berlin mot TTIP, då även fackföreningarna deltog.
Något som både Hans Jürgen Kleine och Naomi Klein pratade om på stormötet den 10 december som samlade 3 000 personer var att svenska Vattenfall har en stämning mot tyska staten på gång där företaget kräver 32,5 miljarder kronor i kompensation för uteblivna vinster då Tyskland har beslutat sig för att avveckla kärnkraftsindustrin. Domslutet är inte klart, men när det kommer har inte staten rätt att överklaga.
Ellie Cijvat från svenska Jordens Vänner var en av våra reseledare på klimatbussarna. Under veckan fick vi ständigt informativa uppdateringar om aktioner och hur COP21-förhandlingarna fortskred.
– Tidigare gick förhandlingarna att följa, men nu är de mycket mer stängda vilket folkrörelserna är mycket kritiska till. Små länder har rätt till kanske bara två delegater som ska täcka tio parallella förhandlingar, vilket så klart minskar deras inflytande.
– Det råder i princip demonstrationsförbud. Klimatnätverket
350.org kommer ändå ha en manifestation, Red Line Action, och en andra protest kommer att arrangeras vid Eiffeltornet av Alternativa rörelsen. De har åkt på turné över hela Frankrike och som också arrangerade den alternativa konferensen förra helgen.
