Efter att vänsterpartiet och miljöpartiet vek sig i frågan om en allmän flyktingamnesti beslutade riksdagen i alla fall om en tillfällig asyllag som skulle ge tusentals gömda flyktingfamiljer en ny chans att få stanna i Sverige. Detta blev av sedan miljöpartiet hotat att annars vägra gå med på en budgetuppgörelse med regeringen. Men resultatet är att alltför många av de som så sent som i november 2005 hoppades få en ny chans ställts helt utan rättigheter.
Enligt den statistik som gällde den 19 juli över de hade av de 25 233 asylansökningar som prövats enligt den tillfälliga flyktinglagen hade 12 129 fått permanent och 3 578 tillfälligt uppehållstillstånd, medan 8105 fått avslag, 885 avskrivits och 536 klassats som övriga (6000 ärenden hade ännu inte behandlats). Detta kan kanske, som v och mp säger, kallas en halv seger, men för de tusentals som fått avslag är bakslaget förkrossande. Sedan paralyseringen börjat släppa har ändå nya nätverk och stödgrupper nu etablerats runt om i landet som Papper NU, Ge Asyl och andra lokala asylnätverk.
Standardformuleringar
Enligt den tillfälliga lagen har alltför många av de asylsökande som utlovats en individuell prövning precis som tidigare fått nya utvisningsbeslut med standardformuleringar. Prövningarna avser inte ens alltid deras asylskäl, utan om det finns skäl som gör att de inte kan återvända till sina hemländer, till exempel att landet vägrar ta emot dem.De grupper som med säkerhet skulle få stanna var de som hunnit få anknytning till Sverige, barnfamiljer och apatiska barn. Stanna skulle också asylsökanden med verkställighetshinder få göra – alltså de som kommer från länder dit det är omöjligt att utvisa, som Irak, Iran och Somalia. Men migrationsverket har hittat kryphål för att kunna fortsätta utvisa även många av dessa – med den socialdemokratiska regeringens goda minne. Så kommer det sig till exempel att sex års vistelse i Sverige inte alltid är tillräckligt för att man ska ha hunnit få en ”anknytning”. Barn ses som spädbarn upp till fyra års ålder, vilket gör att deras familj inte omfattas av begreppet barnfamilj. Barn som vistats i Sverige så länge att de hunnit fylla 18 betraktas som vuxna och utvisas. Vad gäller verkställighetshinder så anser migrationsverket att man kan utvisa den asylsökande till en annan del av landet.
Offer skördas
Också under pågående valkampanj fortsätter den svenska flyktingpolitiken att skörda offer. Rättvisepartiet Socialisterna är det enda parti i valet som konsekvent har tagit kamp för asylrättens återinförande. Det var socialdemokraterna och moderaterna som röstade nej till flyktingamnesti, och det var vänsterpartiet som först gav upp av stödpartierna – medan mp med flyktingopinionen i ryggen ändå lyckades pressa fram en kompromiss om gömda barnfamiljer.Övriga partier satte gärna sitt namn på Flyktingamnestis hemsida men lyfte inte ett finger för att ta kampen.
RS pekar samtidigt på att den allt omänskligare flyktingpolitiken är ett steg i det nya systemskifte som kommer att slå mot hela arbetarklassen. Den markerar också ytterligare ett steg i socialdemokratins förborgerligande. Om de inte är beredda att kämpa för dem som har det svårast, d v s sjuka flyktingbarn, vilka är de då beredda att kämpa för? Samtidigt gynnar den omänskliga flyktingpolitiken de små nazistgrupperna. När läget för flyktingar från Sudan blev så desperat att de tog till tre veckors hungerstrejk i Göteborg, attackerades de av nazister. Detta är bara ett av de många exempel på hur den rasistiska asylpolitiken gett nazister vatten på sin kvarn.
Rättvisepartiet Socialisterna har hela tiden pekat på att kampen för asylrätten måste kopplas samman med kampen mot rasism.
På internationella flyktingdagen var det endast RS som organiserade en demonstration mot den rasistiska asylpolitiken i Göteborg.
– Nu, ett år efter att 10 000-tals demonstrerat mot den omänskliga flyktingpolitiken och utlänningsnämnden lagts ned är kampen för asylrättens återinförande lika aktuell, sa Patrik Hooghwinkel i en appell.
RS har spelat en viktig roll i skapandet av stödgruppen för de asylsökande från Sudan.
Hungerstrejk
Med hungerstrejken ville de uppmärksamma den fruktansvärda situationen i Sudan, det land de riskerar att utvisas till, vilket skulle innebära en säker död. De är människorättsaktivister, dömda i sin frånvaro för politisk aktivitet, vilket i Sudan ses som förräderi, det värsta man kan dömas för. Trots den fruktansvärda situationen i Sudan har Migrationsverket flera gånger avslagit deras ansökan om asyl. Två har redan fått sina utvisningsbeslut och lever gömda. Migrationsverket säger att situationen i Sudan inte är tillräckligt allvarlig för att de ska beviljas asyl.Är Sudan säkert?
Därför ställde RS en rad frågor till Migrationsverket under en demonstration:Har Migrationsverket missat:
• Att enligt FN har minst 300 000 människor dödats sedan kriget bröt ut 2003?
• Att två miljoner har tvingats fly från sina hem på grund av den fruktansvärda situationen i Sudan?
• Att Sudan är en av världens värsta diktaturer där människorättsaktivister, fackligt aktiva och oberoende journalister trakasseras, hotas, utsätts för gripanden, torteras och mördas?
• Att UNHCRs rekommendationer säger att ingen ska skickas tillbaka till Sudan – inte ens som internflykting?
• Att situationen i Darfurprovinsen, i västra Sudan som gränsar till Tchad av FN har beskrivits som ”en av världen största humanitära katastrofer”?
• Att trots uppgörelser om vapenstillestånd, fredsförhandlingar och ett nytt fredsavtal har läget i Darfur förvärrats?
• Att hjälporganisationer som följd av krigstillståndet och ständigt uppblossade strider har tvingats bort?
• Att alla män i stridbar ålder riskerar att kidnappas av milismän som öppet går in i flyktingläger?
I det Sudan som Migrationsverket menar inte är tillräckligt osäkert pågår det ett utrotningskrig. Human Rights Watch har publicerat rapporter om övergreppen i Sudan. RS kämpar mot utvisningarna och menar att det inte går att utvisa flyktingar till ett land som Sudan och kräver av migrationsverket att de omprövar sin syn på Sudan och beviljar Sudanesiska flyktingar asyl. Detsamma gäller flyktingar från Kongo, som flyr från ett land där 5 miljoner redan dött. Ändå menar Migrationsverket att inte heller Kongo är tillräckligt osäkert. Kongo beskrivs av Läkare utan gränser som ett land där så många mördas att situationen kan liknas vid en tsunami som slår till gång på gång. Våldtäkter, massarresteringar, tortyr och avrättningar hör till vardagen.
I Stockholm har RS tagit initiativ till en kampanj för att kongolesiska flyktingar ska få asyl.
För Rättvisepartiet Socialisterna är kampen mot rasism en av de viktigaste frågorna i valet och vi menar att den inte kan tas på allvar om man inte lyfter kravet om att rätten till asyl måste återinföras.
Socialdemokraterna har som vi tidigare skrivit i Offensiv brutaliserat flyktingpolitiken till en ”kör ut dem-politik”. I valtider där de båda blocken försöker visa på vilka skillnader som finns mellan partierna visar RS istälet på vilken oerhörd likhet det finns inom hela etablissemanget. Socialdemokraterna och moderaterna gjorde gemensam sak när de röstade ned förslaget på amnesti åt de apatiska flyktingbarnen. De står båda för en politik som attackerar välfärden och slår mot förorterna.
Inte trovärdiga
Göran Persson håller varje år förintelsekonferens tillsammans med världens elit för att hedra de som utrotades av nazismen. Men själv står han idag för en politik som skickar flyktingar till förföljelse och inte sällan döden. Vid flera tillfällen då Sverige utvisat flyktingar, har de dagarna efter hittats mördade i sina hemländer. Sverige har satt rekord i anmälningar inför och fällningar av FN:s tortyrkommitté. Politiker som inte är beredda att ge amnesti åt de apatiska barnen och inte ge asyl åt asylsökande och gömda flyktingar är inte trovärdiga representanter när det gäller mänskliga rättigheter.RS visar i valet att det är kamp som kan förändra den svenska flyktingpolitiken och tvinga politikerna till reträtt. Det är bara gräsrötterna som kan tvinga fram en förändring genom gemensamma protester.
RS ser det därför som en självklarhet att kämpa för asylrätten. Detta gör vi som socialister och lyfter fram en rad krav. Förutom amnesti åt alla asylsökande, apatiska barn och gömda, kräver vi allas rätt till vård och ekonomiskt bistånd vid behov, kamp mot rasism – arbete, bostad och kollektivavtal åt alla. Vi säger nej till folkpartiets krav på språktester.
Rättvisepartiet Socialisterna står för en gemensam kamp mot rasistpartier, etablissemangets partier och statens brottsstämpling av invandrare och flyktingar. Inskränkt nationalism måste alltid bekämpas. Arbetare och förtryckta världen över måste förenas i en kamp för en socialistisk värld.
Kristofer Lundberg
Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för
• Omedelbart uppehållstillstånd åt apatiska barn och alla asylsökande och gömda flyktingar. Återinför rätten till asyl.
• Allas rätt till vård och ekonomiskt bistånd vid behov. Upprustning av vård och skola.
• Fackligt uppror mot diskriminering, arbetslöshet och lönedumping.
• Masskamp mot rasistpartiers, etablerade partiers och statens brottsstämpling av invandrare.
• Nej till krig och imperialism. För demokratisk socialism.
• Omedelbart uppehållstillstånd åt apatiska barn och alla asylsökande och gömda flyktingar. Återinför rätten till asyl.
• Allas rätt till vård och ekonomiskt bistånd vid behov. Upprustning av vård och skola.
• Fackligt uppror mot diskriminering, arbetslöshet och lönedumping.
• Masskamp mot rasistpartiers, etablerade partiers och statens brottsstämpling av invandrare.
• Nej till krig och imperialism. För demokratisk socialism.