Denna kombinerade perspektiv och programförklaring antogs på Rättvisepartiet Socialisternas kongress den 5 december 2021.
Arbetarklassen laddar upp
Dokumentet skrevs i november och blev klart 15 november 2021, ändringar tillkom på kongressen 4 – 5 december.
Världen: Kapitalismen skakas av klimatkris, nationalism och revolter
Den globala kapitalismen har gått in i en ny period, skakat av nya katastrofer. Systemet och dess politiska ledare är mer ifrågasatta än på 50 år.
Klimatkrisen förvärras dagligen. Slutsatsen av COP26 blir att världen är på väg mot en temperaturökning på närmare tre grader. Covidpandemin har dödat fem miljoner människor och 250 miljoner har smittats. Färre än fem procent av befolkningen i världens fattiga länder har vaccinerats.Det nya kalla kriget mellan USA och Kina dominerar världspolitiken. I en tid som kräver globala lösningar bedriver de flesta regeringar nationalism, regionalism och militär upprustning.
Perioden av nyliberalism och globalisering har nått vägs ände. Privatiseringar, åtstramning och extrema klyftor har istället för utlovade framsteg lett till instabilitet och nya djupa kriser.
Men kapitalismen har ingen lösning, den nygamla politiken med starkare statliga ingripanden avskaffar inte krisernas orsaker: att storföretagens profitjakt är överordnad allt annat.
Revolter och rörelser
Den nya tiden utmärks av växande sociala och ekologiska kriser, kantat av massrevolter och proteströrelser, från revolutionerna i Egypten och Tunisien 2011, den nya globala kvinnokampen och de ungas klimatstrejker till masskamp och generalstrejker i en rad länder sedan 2019. Diktatorer och regeringar har fällts av massrörelser som ofta haft unga och kvinnor i första ledet.
Arbetarklassens tyngd och styrka har visats av generalstrejker, som under det senaste året i Belarus, Myanmar och Colombia. Rörelserna har ofta varat längre än tidigare och inspirerats av kamp i andra länder, som i Latinamerika både 2019 och 2021. Regimerna har svarat med hård repression och olika former av eftergifter, som efter en tid dämpat kampen. Reaktionen har kunnat slå tillbaka, men utan att verkligen uppnå nya stabila styren. I Chile och Sudan har kampen återkommit i nya vågor.
Pandemin kunde bara för en kort tid dämpa kampen. Inte minst vårdanställda i många länder har strejkat och demonstrerat mot hårda arbetsvillkor och bristen på resurser.
Det är inte viljan att kämpa som saknas och under kampen ökar medvetenheten om att totala systemskiften är nödvändiga. Svagheten ligger i bristen på revolutionära massorganisationer och partier med tydliga socialistiska program och ledningar och avsaknaden av demokratisk massorganisering. Därför blir den revolutionära kampen mer utdragen, för att arbetare och unga ska dra de nödvändiga slutsatserna. Radikaliseringen som pågår tar sig många olika uttryck: förutom arbetarkamp feministisk medvetenhet, antirasism, klimatet, hbtq+-frågor men kan även ske genom tex nationella frågan (som i Katalonien).
Hålla kapitalismen vid liv?
Efter finanskrisen 2008-09 gjorde regeringar världen över allt för att hålla systemet vid liv. Centralbankerna sänkte räntan och köpte skuldsedlar från regeringar och företag. USA:s centralbank Federal Reserve ökade sin balansräkning från 870 miljarder dollar 2007 till 8 448 miljarder i september i år. Den stora effekten blev fortsatt extremt uppblåsta aktiekurser, fastighetsvärden och annan spekulation. Samtidigt genomförde regeringarna åtstramningar på offentlig sektor och vanligt folk, vilket skapade de kanske största ekonomiska klyftorna någonsin.
Skulderna världen över har vuxit enormt, i somras till 297 000 miljarder dollar globalt. Från 280 procent av världens BNP 2008 till 353 procent 2021. Kapitalister och politiker visste att 2010-talets politik bäddade för nya kriser.
Den kris som utlöstes av pandemin, men som i grunden orsakades av kapitalismens inbyggda motsättningar, tvingade politikerna att ändra kurs. Under 2020 och 2021 har regeringarna via budgeten stimulerat ekonomin (företagsstöd, pengar till sjuka och arbetslösa osv) samtidigt som centralbankernas stimulanspolitik fortsatt.
Den ekonomiska uppgång detta skapade i början av 2021 har till stor del kommit av sig. Nya vågor av pandemin – som är långt ifrån över -, flaskhalsar i produktionen, ökad nationalism och allmän osäkerhet gör att tillväxten bromsas. Istället ökar varningarna för inflation – stora prisökningar på livsmedel, energi mm. Prisökningarna slår hårdast i fattiga länder. Vissa ekonomer varnar för stagflation, alltså prisökningar samtidigt med stagnerande ekonomi.
De ekonomiska perspektiven är mycket osäkra, med flera faktorer som kan utlösa nya kriser och nedgångar.
Nya kalla kriget
Det kalla kriget mellan USA och Kina är en konfrontation mellan två imperialistiska makter om resurser, teknologi, ekonomiskt och militärt inflytande och makt. Det är en konflikt som drabbar hela världen som ingen av stormakterna kan vinna.
För Joe Biden är konflikten med Kina överordnad allt annat. Tillbakadragandet av trupper från Afghanistan, de ekonomiska stimulanspaketen i USA, de fördjupade pakterna med Australien, Indien, Japan m fl ska ses i detta ljus. Målet är att motverka USA-imperialismens försvagning, tydligast i Mellanöstern och i världshandeln.
Kina under Xi Jinping är världens kanske hårdaste diktatur, och samtidigt långt ifrån den stabilitet som regimen vill ge sken av. Kina stod för en stor del av den ekonomiska tillväxten i världen under 2010-talet, till priset av enorma skulder, som växte från 150 procent av BNP 2008 till över 250 procent idag.
Regimens oro över ekonomin, och dess politiska effekter, ligger bakom försöken att dämpa fastighetssektorn, som står för 29 procent av BNP. Byggandet har lett till att det finns 90 miljoner tomma bostäder i Kina, medan byggbolagen stått för jobb, gett lokala myndigheter inkomster och hållit uppe råvarupriserna.
Det nya kalla kriget är ingen kortvarig konflikt. Uppspaltningen av världen, ekonomiskt, militärt och teknologiskt kommer att fortsätta. Den militära uppladdningen runt Taiwan, med stora marina manövrer från USA och dess allierade parallellt med kraftigt ökad närvaro av kinesiskt stridsflyg, kan i värsta fall leda till öppna skärmytslingar.
Det nya kalla kriget bidrar också till den ökade militära upprustningen globalt.
Covid och klimatet dömer systemet
Kapitalismens förödande effekter på människor, miljö och samhälle blir inte tydligare än med covid och den existentiella klimatkrisen. Systemet skapar och fördjupar extrema kriser och katastrofer. Klyftorna mellan fattiga och rika, inom och mellan länder, växer. Konflikter, diktaturer, svältkatastrofer och krig är ett resultat av imperialism och kapitalism. Aldrig förr har så många varit på flykt som under 2020-talet.
Medan forskare snabbt kunde ta fram vaccin mot covid kunde den styrande marknadens diktatur inte se till att den producerades och distribuerades till alla. Privata vård- och läkemedelsbolag stod i vägen, liksom regeringarnas nationalism.
På COP26 doldes kol-och oljebolagens makt bakom tomma ord om handling. Allt fler vet att världen är på väg till 2, 3 eller 4 graders temperaturhöjning så länge kapitalet får behålla makten, vilket långt innan dess kan leda till tippunkter mot en framtid av ohejdbara ekologiska, sociala och politiska katastrofer.
Denna kunskap lägger grunden för antikapitalistiska stämningar och medvetenhet i breda skikt. Bland unga i exempelvis USA och Storbritannien får socialistiska idéer ett ökat stöd.
Den nya perioden i världsutvecklingen innebär både stora möjligheter men också komplikationer i bygget av International Socialist Alternative. ISA:s styrka är att kollektivt diskutera perspektiv och utvecklingen i världen, organisera och utveckla program och metoder, som en allt viktigare del av arbetarkamp och proteströrelser.
Sverige: Politiska skiften
Omvälvningarna i det politiska etablissemanget den senaste perioden är en föraning om vad som kommer framöver. Flera saker har hänt för första gången i modern tid i Sverige. Det var första gången som det tog 131 dagar att bilda en regering efter valet 2018. Januariavtalet var första gången i efterkrigstid som ett avtal bildades över blockgränserna, till sitt innehåll bitvis mera nyliberalt och högerinriktat än vad regeringen Reinfeldt vågade. Det var första gången det skrevs in att ett visst parti – Vänsterpartiet – inte skulle gå ha något politiskt inflytande under regeringsperioden och begreppet “dörrmatta” etablerades.
Sen var det första gången för alla att uppleva en pandemi som ställde allt på sin spets. Från att S fått 28,3 procent i valet 2018, som är det sämsta sedan demokratin infördes, sjönk stödet till bottenrekordet 22 procent i februari 2020 i DN/Ipsos mätning, i samma veva som SD i en mätning var större än S. Stefan Löfven stärkte sin ställning under pandemi-nationalismen och partiet kom en kort tid över 30 procent för att sedan åter falla tillbaka till en nivå under valresultatet.
Den 21 juni var det första gången någonsin som en regering fälldes genom misstroendevotum. Sakfrågan som fällde regeringen var Nej till marknadshyra – och det var ingen slump att de besegrade ministrarna var tvungna att gå igenom kampanjen Nej till marknadshyras demonstration (som Rättvisepartiet Socialisterna ledde) för att komma tillbaka till sina kontor.
Ett annat skifte är att den borgerliga Alliansen mellan C, L, KD och M bröts sönder när C och L slöt upp bakom S- och MP-regeringen och januariavtalet. Om idén var att förhindra att SD skulle få inflytande har det totalt misslyckats. Det som har hänt är att M och KD öppnat famnarna för SD, vilket var på gång redan innan valet 2018. Nyligen sa till och med Ulf Kristersson i Aftonbladet att det inte är något problem att SD uttalar sig rasistiskt eller nazistiskt varje vecka: “Jag tar fasta på hur partiet agerar i riksdagen”. SD:s flyktingpolitik har även bekräftats genom att majoriteten i riksdagen antagit den nya migrationspolitiken. Nu utgör det blåbruna blocket ett ännu störrehot mot arbetare, flyktingar, välfärden och klimatkampen inför nästa val.
Miljöpartiet har däremot gjort en klassisk utförsäljning, som helt har slutit upp bakom makten och har på det sättet missat trenden som andra gröna partier rider på. Hade Miljöpartiet inte sålt ut sig, utan varit en kraft mot Preemraff, Cementa, industriexpansionen, Förbifart Stockholm, utbyggnaden av Arlanda, strandskyddet, skogen, flyktingpolitiken och mycket mer, då hade kanske partiet kunnat fånga upp delar av klimatrörelsen och legat lite bättre till.
När Vänsterpartiet satte ner foten och möjliggjorde regeringens fall i juni fick partiet på kort tid 5000 nya medlemmar, steg upp till rekordhöga 13 procent i stöd, och Nooshi Dadgostar belönades med en rekordstor uppgång i “förtroende” som ny partiordförande. Löfvens avgång och partiledarbytet i S följde en ny omröstning i riksdagen om ny statsminister där V krävde att få vara med och förhandla – men utan att ens presentera en lista på krav. Det är lätt för oss att se bristerna i V:s agerande – som inte är kopplat till att bygga en massrörelse. Men att V ryter ifrån då och då visar på en glimt av vad som skulle vara möjligt. Partiet har dubblerat sitt stöd i Stockholm jämfört med förra valet. 13,8 procent av stockholmarna uppgav till Novus i oktober att de skulle rösta på V om det var riksdagsval.
S var tvungna att byta ut partiledaren för att ha någon chans i valet. Att Sverige 100 år efter rösträttens införande för första gången får en kvinnlig statsminister är bisarrt nog nytt även det och kommer säkert stärka dem i konkurrensen med Moderaterna. På kongressen i början av november antogs det som kallas “ny politik”. Under arbetarrörelsens historiska slogan “Vi bygger landet” kombineras hårdare toner mot vinster i välfärden och införande av en bankskatt med hårdare ton mot invandrare. “Men någon tydlig vänstersväng i politiken blev det aldrig. I alla fall inte i den ekonomiska” konstaterade Svenska Dagbladet efter kongressen och noterade kravet att försörjningsstöd villkoras med arbete som motprestation.
S verkar vara på väg att följa den danska socialdemokratins väg, där ekonomiska återställare inte är uteslutna men där hetsen mot invandrare och förorter bara blir värre och värre. S kommer försöka använda hotet från de blåbruna, och utnyttja att V inte vågar blomma ut i en riktig vänsteropposition. Samtidigt fortsätter S, vid sidan av den Natoanpassade utrikespolitiken och upprustningen av militären, med den nationalistiska linje de breddade i och med pandemin, som även har inneburit mer opposition i EU-samarbetet.
Den spelare som knappt har hörts i dessa skiften är arbetarkampen. Vid ett tillfälle det senaste året har inte pandemin eller kriminalitet och invandring dominerat samhällsdebatten och det var vid regeringskrisen i juni. Hyreskampen är en tydlig klassfråga och med densjönk hetsen mot flyktingar undan. Nej till marknadshyra beslöt att gå vidare med kampen och satsade på demonstrationen den 18 september i samband med riksdagens öppnande. Men då var vi ensamma – Hyresgästföreningen hade återgått till att försöka förhandla fram kompromisser och V ville inte längre ha denna kamp-image, utan betonade att vara “regeringsdugliga”.
I november är brottsligheten till och med väljarnas viktigaste fråga i Ipsos undersökning, med en ökning på 8 procentenheter sedan april, följt av integration och invandring. Sjukvård som förut var först är nu på fjärde plats.
Nu har LO till sist kapitulerat helt och går med i LAS-överenskommelsen. Som av en händelse hände det samtidigt som C krävde att förändringarna i arbetsrätten skulle gå igenom för att de skulle rösta på Magdalena Andersson som statsminister.
Under mandatperioden har alltså både strejkrätten och arbetsrätten urholkats utan någon strid från facket. Högern har med andra ord varit väldigt framgångsrika. Genom januariavtalet utnyttjades att S är beredda att göra vad som helst för att få regera. Genom att staten har hotat om lagstiftning har högern och arbetsgivarna därmed pressat parterna – arbetsgivare och fackföreningar – att förhandla fram försämringarna. Det här är ett historiskt svek, som det inte ens finns en vänsteropposition emot eftersom V aldrig kritiserar de fackliga ledningarna.
Det finns i förlängningen dock ingenting som kan stoppa arbetarkampen, oavsett hur många svek och försämringar klassen utsätts för. Kampen kan fördröjas och försvagas, men den kommer.
Segrarna mot marknadshyra i nyproduktion, mot lägeshyra och mot Stockholmshyra är med tanke på att det nästan inte hänt något annat på kampfältet ännu mer betydelsefulla. Det visar att kamp lönar sig och det kommer inspirera i fortsättning.
Kampen tar andra vägar när de fackliga topparna sviker. Personalen på Påga-tågen hotade med vild strejk och stoppade avskedandet av sitt huvudskyddsombud. Barnmorskorna har använt massuppsägning och tvingat regionledningen i Stockholm att lyssna. Äldreomsorgspersonal har organiserat sig själva i kampen mot hälsoscheman och mot 12-timmarspass (i Haninge, under RS ledning). Dessa stormsvalor förebådar större motståndsfickor som förr eller senare kommer växa samman till ett bredare motstånd. RS har under detta år visat att vi kan vara till användning för arbetarkampen och att kamp lönar sig. Det tar vi med in i 2022.
Valkampanjen kommer både bli en fortsättning på hetsen mot flyktingar och invandrare och en tävlan i lagskärpningar och satsningar på de repressiva organen. Men den kommer också spegla den latenta vänsterradikalisering som finns underliggande. Vänsterpartiet kommer spetsa till sin retorik, men även Socialdemokraterna. De kommer använda sig av den politiska och ekonomiska förändringen i världen – bort från den nyliberala eran till ekonomisk nationalism. Klimatfrågan kommer dominera och den i sig öppnar för antikapitalism. Valkampanjen kan bli mer intressant än på länge och skiktet som idag utgörs av främst unga kvinnor som röstar på V kan både breddas och radikaliseras.
RS såg redan i början på 1990-talet hur S-ledningen snabbt drev hela partiet in i ett förborgerligande som snart kom att leda till EU-inträde och drastiska nedskärningar på och privatiseringar av välfärden. Att arbetarklassen på detta sätt förlorade “sitt” parti öppnade för det politiska vakuum som SD kom att växa fram ur. Det möjliggjorde också för den borgerliga alliansen att ta makten under Reinfeldt på 2000-talet. Idén om det minst onda – att man måste välja ett alternativ som inte är speciellt bra för att förhindra något som är värre – har hela tiden lett till en genomgripande vridning avt alla alternativ mer och mer högerut.
Socialister förespråkar istället masskamp och motstånd som kan föda ett vänsteruppsving som sedan i sin tur kan stärka motståndet ytterligare. Ett vänsterparti som sätter sig i regeringsställning i ett kapitalistiskt samhälle utan att ha en direkt koppling till masskamp kommer oundvikligen sälja ut klassen och svärta ner sig självt. Det kan aldrig vara målet. Målet är internationell demokratisk socialism, med en helt annorlunda stat – en socialistisk demokratisk stat som är styrd av massorna underifrån – baserad på en gemensam ägd och planerad ekonomi.
Danmark är även exempel på vänsterradikalisering. Under hösten har vi uppmärksammat sjuksköterskestrejken som fortsatte trots att de ogiltigförklarades av S-regeringen. Inför kommunalvalet i Köpenhamn den 16 november leder Enhedslisten opinionsundersökningarna och kan bli etta av alla partier. Viktiga orsaker till framgången är medlemsaktivism, klimatrörelsen och att de drivit bostadsfrågan – specifikt krav på bygge av billiga allmännyttiga bostäder. Samt att invandringsfrågan (läs rasismen) är nedtonad för att det är ett lokalval.
För ett vänsteralternativ är det viktigt att inte binda upp sig vid regeringsmakten. Genom ett aktivt deltagande i masskampen går det att pressa fram eftergifter i förhandlingar utan att själv sätta sig att styra. Som ett sätt att stärka rörelsen på vägen mot den socialistiska revolutionen.
VAD RS STÅR FÖR:
● Aktivt motstånd mot rasism och splittring i nästa valkampanj.
● Arbetares trygghet kommer inte genom satsning på polis och rättsväsende.
● Kasta ut välfärdsprofitörerna. Förstatliga och återkommunalisera – genom omfördelning från banker och storföretag och genom demokratisk styrning underifrån av välfärdens resurser.
● För en aktiv arbetar- och hyresgäströrelse. Som samlar motstånd genom strejker och massdemonstrationer.
● För ett nytt socialistisk massalternativ för lågavlönade – baserad på aktivt deltagande och revolutionär antikapitalism.
Ekonomin tar fart – klyftorna fortsätter skena
Precis som vid tiden för den stora recessionen 2007/2008 utmärker sig svensk ekonomi 2020-2021 genom dramatiskt fall och snabb rekyl. T.ex föll ekonomin det andra kvartalet 2020 med 8,1 procent jämfört med kvartalet innan, för att sen stiga med 7,5 procent det tredje kvartalet. Idag är BNP tillbaka på nästan samma nivå som innan pandemin.
Branscher som hade skyhög arbetslöshet i våras, som Hotell och Restaurang, har idag arbetsbrist när allt ska starta i ett slag. Arbetslösheten är nu tillbaka på samma nivå som innan pandemin (som redan den var hög). Men det är inte en återvändo till det “normala”. Kapitalistiska kriser resulterar i ökad utsugning ökar utsugningsgraden.
När samhället, för att möta covid-19-pandemin, tvingades att ställa om och sätta sjukvården först kollapsade systemet. Detta är väldigt avslöjande för kapitalismen som alltid sätter vinsten till ägarna, och inte människors hälsa, först.
Idag – efter 1,5 år med pandemin – kan utarmningen mätas i vårdskulden. Både i lidande för alla patienter som drabbats av uppskjutna operationer och i vårdpersonalens kroppar, utmattade av stress. Tre av tio inom vård, skola eller omsorg upplever en sådan stressnivå att de befinner sig i riskzonen för utmattning, enligt en undersökning beställd av Hjärnfonden i början av 2021. Andelen kvinnor i arbetaryrken som är uttröttade i kroppen efter arbetet varje vecka har ökat från 53 procent i början av 1990-talet till 71 procent idag.
Andra delar av arbetarklassen fick betala med sina liv – där det våren 2020 var fyra gånger så hög risk för låginkomsttagare att dö i corona än höginkomsttagare.
Andra straffades med utanförskap. Långtidsarbetslösheten har stigit kraftigt under krisen, från 1,2 procent av arbetskraften juni 2019 till 3,1 procent september 2021. Ytterligare en effekt är att företag som Amazon och MTR passat på att genomföra “effektiviseringar” och utökad robotisering på arbetarnas och arbetsmiljöns bekostnad.
En annan stor förändring är att många kontor inte kommer återöppna. T ex kommer inte Ericsson återgå till kontorsarbete. Kontoret blir något du besöker ibland och då har du inte en egen plats. Medan många upplever det som positivt att kunna minska på arbetsresor kommer de minskade sociala kontakterna med arbetskamrater få negativa effekter på den kollektiva organiseringen på sikt.
När pandemin bröt ut framträdde för ett ögonblick arbetarnas roll i samhället. Städare, vårdanställda, transportarbetare mfl är helt nödvändiga för att samhället ska fungera. Men snart var denna glimt borta, bortviftad av fackföreningspampar som lät detta guldläge gå förlorat och slöt tre och fyraåriga avtal. Som Offensiv varnade för ett år sedan riskerade dessa avtal hamna under inflationen, vilket de nu har gjort. Kommunals avtal t ex motsvarade 2 procent för 2021 och 1,4 procent för 2022. Inflationen just nu är 3,1 procent – den högsta nivån sedan 2008.
En orsak till att inflationen till slut har tagit fart i världen är att stater har öst pengar över främst företag och banker under pandemin – för att rädda systemet. Staten ökade sina utgifter under de första månaderna 2020 med 248 miljarder jämfört med året innan. Riksbanken ställde 1800 miljarder till företagens förfogande. Även om långt ifrån hela den summan använts visar det vilka delar av ekonomin som värderas mest.
Istället för långsiktiga investeringar, t ex klimatomställning, har guldregnet spätt på den spekulativa ekonomin, och drivit på inflationen.
Permitteringsstödet skulle bara gå till företag med allvarliga ekonomiska svårigheter var det tänkt. Men de tre företag som tog emot mest stöd, AB Volvo, Scania och Volvo Cars, gjorde sammanlagt en vinst på 43 miljarder. AB Volvo sade dessutom upp 4100 anställda. I mars slog företaget till med den största aktieutdelning som någonsin gjorts – 30 miljarder. Men det räckte inte. I somras drogs det ihop till en extrastämma för att dela ut ytterligare 19 miljarder.
De fyra storbankerna gör i år en vinst på 135 miljarder, varav 100 miljarder går till aktieägarna.
Bostadspriser och aktiekurser har blåsts upp och andelen superrika blir fler och rikare. Förra året ökade antalet dollarmiljonärer med 7,8 procent till 152 700 personer (om primärbostadens värde räknas med är antalet 507 000). Deras tillgångar är 3200 miljarder kronor. Johan Bergström på konsultbolaget som gjort sammanställningen (Capgemini) lyfter fram orsakerna: ”Att börsen sett en uppgång på över 30 procent och att fastighetspriserna ökat med runt 10 procent.”
Internationella Rädda Barnen kom nyligen med en rapport som visade att 23 procent av barnen i Sverige löper risk att växa upp i relativ barnfattigdom, vilket är betydligt högre än i grannländerna. Sverige liknar mer Östeuropa (Kosovo 20,3 procent, Bosnien 30 procent). Precis som i tidigare rapporter från Rädda Barnen visas att ekonomisk utsatthet till stor del är kopplat till om barnet bor med en eller två föräldrar och om barnet är fött i Sverige eller inte. Barn med minst en förälder som är född utomlands löper betydligt högre risk (43,7%) att växa upp i socioekonomisk utsatthet än barn vars föräldrar är födda i Sverige (7,3%). Det är den största skillnaden i hela EU. Det är fortfarande så att dagersättningen för asylsökande är det enda bidraget som inte har höjts på 27 år – men på politikerna som ser till att det är så läggs ansvaret för fattigdomen på flyktingarna själva.
Även om mellanskikten har fått det bättre (t ex ökade medianinkomsten med 60 procent mellan åren 2000 och 2016) blir Sverige allt mer extremt i polerna. De allra rikaste blir bara rikare och de allra fattigaste lämnas efter. Den fattigaste tiondelen har inte sett någon inkomstökning under Stefan Löfvens tid vid makten, tvärtom har den minskat något (senaste statistiken: 2016 – 100 500 kr i snitt inkomst, 2017 – 99 800 kr, 2018 – 101 200 kr, 2019 – 99 600 kr, SCB).
Katalys sammanfattar det i boken Klass i Sverige med “Skenande klassklyftor”: – Vi ser hur klyftorna i Sverige från 1980-talet fram till coronapandemin fördjupades mer än i övriga Västeuropa. Dessa vidgade klyftor beror till 60 procent på politiska beslut, menar en av författarna – Göran Therborn.
Det visar att politiken – staten – medvetet har agerat för ökade klyftor. Men i grund och botten är det också den ekonomiska utsugningen av alla löntagares arbete som skapar profiten i företagen, som gör de rikare allt rikare. Lönernas andel av företagens ekonomi (förädlingsvärdet) var uppåtgående fram till 1978 och nådde då 76 procent. Sen har lönernas andel minskat. 2014 utgjorde de 70 procent. Vinstandelen har samtidigt ökat.
VAD RS STÅR FÖR:
● Det är inte arbetarna som ska betala krisen. Kamp mot utsugning och all form av högerpolitik.
● De skenande klassklyftorna måste besvaras med klasskamp.
● Vinster och överskott i företag, kommuner och regioner måste komma löntagarna till del.
● Den ekonomiska rasismen måste besvaras av hela arbetarklassen. Alla barn är allas barn. Och barn har lika värde.
● Avskaffa spekulationsekonomin. Boende och pensionssparande ska inte ha med aktier, valutahandel och bostadsaffärer att göra. Allas rätt till trygghet. ● Avskaffa kapitalismen. Inför demokratisk socialism baserat på gemensamt ägande och gemensam planering.
Hyreskampen i centrum
Pandemin har visat vikten av bostad på alla sätt. Trångboddhet och även hemlöshet är direkta orsaker till död och smittspridning. Samtidigt som isolering i hemmet kan vara räddningen kan det också vara en fälla, i fall av våldsamma relationer i kombination med bostadsbrist.
Precis som allt under kapitalismen är boendet dyrast för de med minst pengar. Idag betalar ett hushåll i hyresrätt 28 procent av sin inkomst på boendet, ett hushåll i bostadsrätt 20 procent och i villa 16 procent. En ensamstående i hyresrätt lägger 35 procent av inkomsten på boendet.
Anledningen till att fastighetsägarnan lobbat så länge för marknadshyror och såg att marknadshyror i nyproduktion kunde vara ett sätt att öppna dammluckorna är att det skulle innebära början på slutet på hyresgästorganisering och förhandlade hyror. Rena marknadshyror skulle innebära hyreshöjningar på 30 till 90 procent. Marknadshyror finns redan idag på andrahandsmarknaden. Hyr du ett rum svart kan du få betala 6000 av din inkomst på 8000. Istället för att rädda människor i denna nöd har regeringen gjort det olagligt att skriva sig på en adress du inte bor på.
Länsstyrelsen i Stockholm har slagit larm om att det inte kommer finnas några billiga lägenheter kvar om 25 år om trenden med utförsäljning, ombildning och konceptrenovering fortsätter. Samtidigt som bostadsbolagen skär guldmed täljkniv. Blackstone, som tidigare ägde Hembla, gjorde en vinst på otroliga 6 miljarder kronor, mer än 280 000 per lägenhet efter tre års innehav, när man sålde sitt bestånd i Sverige till Vonovia 2019. De privatiserade delarna av miljonprogrammet gör inte de renoveringar som behövs, men höjer hyrorna väldigt mycket.
Kampanjen Nej till marknadshyra ordnade 200 protester över landet under våren och har stöd av 88 organisationer. Kampanjen var inte bara en del av att fälla regeringen i en misstroendeomröstning för första gången. Det var också första gången som bostadsfrågan kom i centrum för politiken. Det innebar också att ryggarna på hyresgäster rätades. Från att vara slagpåse för klassamhällets ruttna frukter till att röra om i politiken.
Trots att även utredningen om lägesfaktorn skrotades bedrevs lobbyism från justitiedepartementet som uppmuntrade parterna att avtalsvägen genomföra det som nu inte kunde bli lag. Närmast i tiden låg att få klart “systematiserad” hyressättning i Stockholm vilket hade förhandlats sedan 2011. Men det satte kampen stopp för när även Stockholmshyra skrotades.
Folkomröstningen i Berlin där 1034709 personer – 59,1 procent – röstade ja till expropriering av de stora bostadsbolagen och 39 procent nej – är enormt viktig för hyreskampen i hela Europa. I Danmark har en lag mot bostadsspekulation införts. Även i t ex Nederländerna, Italien och Portugal har det varit stor hyreskamp.
Hyreskampen kommer fortsätta. Dels handlar det om närkampen där ombildningar och renovräkningar måste stoppas kvarter för kvarter genom lokal organisering. Dels handlar det om att lyfta motståndet mot riskkapitalbolagen och föra fram kravet på social bostadspolitik i valkampanjen. Kampanjen Nej till marknadshyra planerar att ha en protestdag nästa vårvinter.
VAD RS STÅR FÖR:
● Nej till ombildningar,utförsäljningar och konceptrenoveringar i spekulationssyfte. ● Kommuner måste omedelbart verkställa sitt bostadsförsörjningsansvar. Allas rätt till bostad.
● Avskaffa skattediskrimineringen av hyresrätter.
● Lagstifta mot bostadsspekulation..
● Återkommunalisera bostadsbolagen under demokratisk kontroll. ● Avskaffa kommersialiseringen av allmännyttan.
● Strejkrätt för hyresgäster – hyresstrejker!
● För ett nytt miljonprogram baserat på statligt byggande och klimatomställning.
Befria skolan från marknaden
Skolan hade redan innan pandemin en svår uppgift att möjliggöra varje elevs utbildning på grund avminskade resurser, större klasser, fler arbetsuppgifter och kringuppgifter. I januari visade Hjärnfonden att 47 procent som arbetar inom skola och utbildning upplever mer stress idag jämfört med innan pandemin bröt ut.
Trots att skolorna fått mer resurser fortsätter nedskärningarna eftersom utgifterna ökar mer, och resurserna är tillfälliga poster som inte möjliggör långsiktig planering. I januari svarade 60 procent av skolledarna att de har behövt göra nedskärningar på sin skola, och nära hälften menar att detta inte beror på minskat elevantal.(Lärarförbundet).
Tex Sundsvalls kommun fick ett underskott på 121 miljoner 2020 varav 42 miljoner är ersättning för friskolor. För “likvärdighetsprincipen” gör att kommuner som drar över budget måste ge motsvarande till friskolorna.
S-styret i Sundsvall vill nu driva igenom ytterligare nedskärningar, bland annat dra in 27 miljoner kronor från förskolan genom exempelvis större barngrupper och “flexibel bemanning” – att istället för att ta in vikarier tvinga personal att täcka upp inte bara mellan olika avdelningar utan mellan olika förskolor. Den modellen är redan verklighet på vissa håll i landet. Liksom den riksomfattande pushen mot stordrift i förskola och skola handlar det om att de ständiga “effektiviseringarna” börjat slå i en tröskel – man kommer inte mycket längre med att småskära, och nedskärningspolitikernas svar blir att ta attackerna till en ny, strukturell nivå.
När januariavtalet föll så föll också skrivningen “Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden”.
Nu beslöt S-kongressen att vinstuttag ur skolan ska förbjudas och att kommunerna ska ha vetorätt mot nyetablering av friskolor. Regeringen förbereder ett förslag att avskaffa kösystemet till skolan. De borgerliga partierna vill ha kvar köerna, men att de ska begränsas.
Skolan är sedan länge söndersegregerad. Det beror på klassamhället, på marknadsskolan och på högerpolitik. Hela det så kallade valfrihetssystemet borde avskaffas och skolan förstatligas med demokratisk kontroll underifrån av pedagoger, elever och föräldrar.
Det har förekommit skolkamp under året. I maj skolstrejkade 240 av 275 elever på Asklandaskolan i Fristad, Borås, mot nedskärningar. I februari protesterade Lärarförbundet mot högerns nedskärningar på 26 miljoner på skolorna i Nybro. I april protesterade föreningslivet i Rörbäcksnäs gentemot politikerna i Malung/Sälen som ville lägga ner skolan. På Värmdö har föräldrar protesterat. RS har varit delaktig i att barnomsorg på obekväm arbetstid i Haninge räddats, att Vendelsö och Tungelsta fritidsgårdar får vara kvar liksom extra pedagogisk tid i förskolan för barn med behov.
Det var i november förra året som 91 procent – 21 907 personer – röstade för kampanjen Hela Kommunen Ska Leva och Läras Alternativ 1 i folkomröstningen i Luleå – för att stoppa stordrift. Ett resultat av fem års kamp med en stor mängd protester, bland annat massdemonstrationer, som RS har varit drivande i. Ändå har S och M vägrat riva upp nedskärningar och nedläggningar. Flera skolor och förskolor har räddats under trycket av protesterna genom åren.
Det behövs så otroligt mycket mer resurser till skolan och förskolan. I april svarade också de två lärarfacken att tilläggsbudgetens 350 miljoner extra till skolan inte räcker. Lärarförbundet menade att det bara i år skulle behövas 16 till 21 miljarder. Fackföreningarna borde ta initiativ till en folkkampanj för skolan tillsammans med föräldrar och elever för skolan och förskolan. De protester som var för både skola och förskola, på initiativ av enskilda som organiserade sig i stora Facebookgrupper 2019 och 2018, visar vilket stöd en sådan kampanj skulle få.
Lägg till i slutet av första meningen ”…och förskolan” och i tredje meningen ändra till ”för skolan och förskolan”. Tillägg i kravlistan. Öka personaltätheten i förskolan. Barngrupper på max 12 barn för 1-2 år, max 15 barn i åldern 3,5 år till att börja med. Mer tid för planering.
VAD RS STÅR FÖR:
● Förstatliga skolan. Inga skolor ska drivas som företag. Släng ut riskkapitalbolag och andra skolparasiter.
● Alla barns rätt till en bra och likvärdig utbildning.
● Avskaffa det fria skolvalet.
● Stoppa byskole-döden.
● Kraftigt ökad lärartäthet, för mindre klasser.
● Öka personaltätheten i förskolan. Max 12 barn/småbarnsgrupp och max 15 barn i åldern 3-5 år till att börja med. Mer tid för planering.
● Kraftig ökning av resurs-, elevvårdande- och fritidspersonal i skolorna.
● Öka lärares kunskap om NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Ge elever fler sätt att utföra uppgifter. Exempelvis möjlighet att välja mellan att skriva en text, besvara frågor eller ha en diskussion med läraren. Avskaffa hemläxor.
Dags för vårduppror!
Pandemin har satt fokus på arbetsvillkoren i vård och omsorg. Låga löner, försämrade scheman och underbemanning präglar absolut nödvändiga och kvinnodominerade arbetsplatser. Extrem press och stress är vardag. Samtidigt har behovet av vård i samhället ökat. Depressionerna ökade i hela världen förra året. I Sverige med 24 procent, vilket är mer än grannländerna (The Lancet).
Bakom detta ligger decennier av nedskärningar, nedläggningar och privatiseringar. Det är också akut attr ge alla äldre en riktig omsorg, många får idag inte plats på boenden eller hårt tidsbantad hemtjänst.
Den 1 november möttes 450 barnmorskor i Stockholm för ett digitalt stormöte och planerande av en demonstration. Detta efter att över 100 barnmorskor sagt upp sig i protest i Stockholm.
Idag kan en barnmorska ha hand om fem födande samtidigt, med en enorm fysisk och etisk stress som följd. Krisen finns över hela landet. Socialstyrelsen påpekade redan i februari i år i en rapport att det är brist på barnmorskor i 19 av 21 regioner. I Sollefteå har befolkningen i en bitter kamp stridit för återöppnandet av sitt BB sedan det stängdes 2017. Trots det har nedskärningar gått vidare i region Västernorrland med fortsatt massiva neddragningar inom specialistvården på flera orter, inklusive Sollefteå.
Även i Karlskoga i region Örebro stängdes 2019 förlossningen som ledde till stora protester. På Sahlgrenska i Göteborg infördes i år att även förstföderskor ska lämna sjukhuset efter sex timmar om det inte finns komplikationer.
Likadant är det inom äldreomsorgen. Arbetsbelastningen inom hemtjänsten har tredubblats mellan 1980- och 2010-talet (Arena Idé, mars 2020).
Under hela pandemin har både nedskärningar och privatiseringar inom sjukvård och äldreomsorg fortsatt. I början var det till och med frågan om rena avsked av personal, något som RS-medlemmen och sjuksköterskan Johan Sand höjde sin röst emot med stort genomslag i sociala och traditionella medier.
Vårdpersonal i många andra länder – Danmark, Norge, Tyskland, Belgien, Nederländerna osv – har strejkat och demonstrerat för högre löner och mer resurser.
Missnöjet är inte mindre i Sverige. Ett vårduppror var på att växa fram i Stockholm strax innan pandemin och Katja Raetz från RS var som vid tidigare vårdprotester en av talarna på en stor demonstration.
Det som stått i vägen för en större protestvåg är de fackliga organisationernas (Vårdförbundet och Kommunal) mycket lama agerande. I stort sett har privatiseringar, nedskärningar och individuella löner accepterats, samt låga förväntningar om att protesterna kan leda till förbättringar efter så lång tid av nedrustning. Det finns en gräns där det uppdämda missnöjet och ilskan kommer att leda till öppen kamp, strider och strejker. Exakt när det sker är inte säkert, men utvecklingen går i den riktningen.
RS stödjer och tar initiativ till samordnade protester, deltar i upprop och manifestationer. Det gäller till exempel mot hälsoscheman (försämrade arbetsscheman) i Lund och Luleå, mot 12-timmarspass i äldreomsorgen i Haninge och vårdprotester i Stockholm.
Det behövs en total kursomläggning med massiv upprustning och bättre villkor.
VAD RS STÅR FÖR:
● Omedelbart stopp för vinster i välfärden.
● Inga gräddfiler i vården. Förbjud privata sjukförsäkringar i offentligt finansierad verksamhet.
● Stoppa privatiseringarna – riv upp vårdvalen och den fria etableringsrätten. ● Skrota New public management och “just-in-time”-systemet.
● Stoppa hyvlingen av tjänster, delade turer och så kallade “hälsoscheman” – rätt till heltid.
● För en utbyggd psykiatri och beroendevård där patienter får hjälp i tid med en kontinuitet i vårdkontakten.
● För att orka ett arbetsliv – sänkt heltidsmått med bibehållen lön.
● För en sammanhållen, planerad vård efter befolkningens behov, offentligt ägd, under demokratisk kontroll av de anställda.
Socialförsäkringar och pensioner
Miljarder har ”sparats” de senaste åren på att sjukskrivna får lägre eller ingen ersättning, som en del av att politiken att kraftigt minska den offentliga sektorns andel av samhällsekonomin.
Det var Stefan Löfvens första regering som skärpte riktlinjerna till Försäkringskassan med ett ökat lidande som följd. Andelen sjuka som fick sin sjukpenning indragen flerdubblades, från 1,2 procent 2014 till 5,8 procent 2017. Tillslut tvingades man backa och 2019 utsågs en ny generaldirektör och niodagarsmålet (snittet på nio sjukpenningdagar per person och år) slopades.
De traditionella högerpartierna vill alla i olika grad försämra ersättningen för sjuka och återinföra stupstocken – som gör att sjuka utförsäkras. S och V vill höja taken i sjukförsäkringen, men det är alldeles för lite.
Sverige har stått i spetsen bland världens länder när det gäller försämrade pensioner. När det nya pensionssystemet startade utlovades pensioner på 70 procent av slutlönen, men enligt webbtjänsten minpension blir det i framtiden i snitt 59,5 procent. Sverige har över 200 000 kvinnliga fattigpensionärer med under 12 000 kronor i månaden.
I försämringarna ingår också att pensionen knutits till aktiebörsen och konjunkturen, och därför kan sänkas ytterligare, vilket redan skett under vissa år. Pensionsåldern ökas också, vilket särskilt slår mot de som har slitsamma och fysiskt och psykiskt krävande yrken, där många redan nu inte kan arbeta till pensionsåldern.
När detta skrivs har Nooshi Dadgostar gått in för att kräva förhandlingar just om pensionerna för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. V är inte med i pensionsuppgörelsen, men kommer nog få igenom någon sorts eftergift.
VAD RS STÅR FÖR:
● Avskaffa karensdagen.
● Socialförsäkringar ska täcka 90 procent av lönen.
● Nytt statligt pensionssystem – nej till börshandel.
● Nej till höjd pensionsålder. Ja till kraftigt höjda pensioner och bostadstillägg.
● En pension att leva på – oavsett födelseland.
Stressigare på jobbet – försämrade rättigheter
Löfvens S-MP-regeringar har genomfört flera punkter på Svenskt Näringslivs önskelista. Bland det viktigaste är försämringen av strejkrätten och försämringen av lagen om anställningsskydd, LAS. Försämringen av LAS har accepterats av topparna i LO, TCO, Kommunal och IF Metall, som hänvisat till att S-MP-regeringen annars skulle ändrat lagen. Fastighets, Byggnads, Transport och Seko har sagt nej, men inget fackförbund har tagit verklig strid och mobiliserat mot försämringen. Det initiativ som togs av IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå visade på ett starkt lokalt stöd för protester till försvar av anställningstrygghet och de fackliga positionerna, men tyvärr gick de inte vidare med samordnade gemensamma protester när Metall- och Kommunal-ledningarna svek.
Hamnarbetarförbundet är den fackförening som tagit mest strid för att försvara strejkrätten. Efter att arbetsgivaren APM Terminals i Göteborg valde att enbart förhandla nya arbetstider med Transport, och utesluta Hamn, trots att de också har tecknat kollektivavtal, vände sig Hamn till Arbetsdomstolen där de förlorade. Nu går man vidare till Europadomstolen.
Den försämrade strejkrätten har gett arbetsgivarna ökad möjlighet till avtalsshopping, när det blivit förbjudet i lag att strejka om det redan finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen. Till exempel sparkade Gate Gourmet 62 anställda förra året, där vissa jobbat mer än 40 år, när de helt slutade tillämpa Transports avtal till förmån för Hotell- och Restaurangavtalet. Lagen förbjuder även strejker i rättsliga tvister, till exempel om fackliga ombud sparkas. Hotet om vild strejk på Pågatågen i Skåne, som vid årsskiftet stoppade avskedandet av ett huvudskyddsombud, visar dock att kampen även kan övervinna antifackliga lagar.
Under 2000-talet har hela arbetsmarknaden förändrats, med fler tillfälliga, osäkra och tidsbegränsade jobb. Framförallt andelen gig-jobb har ökat, en bransch där arbetarna isoleras från varandra och därmed tappar arbetsplatsens kollektiva förankring. Detta leder till svårigheter för facklig kamp, exempelvis när det första gig-jobbsavtalet mellan Transportarbetarförbundet och Foodora tecknades i våras så gällde inte avtalet alla anställda under företaget. Denna arbetsmarknad slår särskilt mot unga och invandrare.
Lönedumpning via arbetskraft från andra länder, som får hälften eller mindre av avtalsenlig lön, har längre arbetsdagar och ingen anställningstrygghet, är utbredd, särskilt inom byggbranschen. De brutala lagarna kring arbetskraftsinvandring och “krav” på flyktingar öppnar för rent kriminella företag, som inte betalar ut löner och anger sina egna anställda om de protesterar.
Fackföreningarna tappar i anslutningsgrad och behöver kampanjer för fler medlemmar, där klassfrågor och behovet att bekämpa försämringarna, göra jobben trygga och höja lönerna sätts i förgrunden. Det finns utrymme för mer kamp under kommande år. Dels har pandemin visat att det finns pengar, dels är det valår. Fackets politiska svaghet som uppenbarat sig i LAS-frågan är dock en hämmande faktor. Detta har fört med sig en försvagning av facken lokalt. Mellan 2012 och 2020 sjönk antalet skyddsombud med 12 000.
Samtidigt är det just skyddsombud som är det starkaste vapnet i arbetarnas händer idag för att värna arbetsmiljön. Arbetsmiljöfrågor såsom arbetstidscheman, pressat arbetstid och överbelastning spela idag en allt större roll i arbetskamp. Exempel på det är kampen mot de ovan nämnda hälsoschema, delade turer, lärarnas protester och vårdkampen runtom i Sverige där den ohållbara arbetsmiljön väger tyngst även om lönerna spelar en viss roll. På tunnelbana och pendeltåg är arbetstiden så pressad att stationsvärdarna inte tillåts lämna kuren ens en minut för att gå på toaletten.
Ett annat exempel på pressen på arbetare idag är kampen mot 12-timmarspass i Haninge kommun. Kampanjen som RS driver sedan våren 2019 omfattar nu 205 anställda i äldreomsorgen. Kommunen försöker lägga schema så att de anställda måste jobba ett brutalt långt pass, på 12 timmar, varje helg. Upproret från barnmorskor och undersköterskor på förlossningsavdelningarna i Stockholmsregionen har gett uttryck för frustrationen med helt ohållbara arbetsvillkor inom vården, och har spridits sig till andra delar av landet. Om protesterna, som är utlysta till den 16 november och också sker i Göteborg, kan fortsätta kan det bli början på ett nytt vårduppror.
Det är troligt att även i fortsättningen kampen på arbetsplatserna startar underifrån i gräsrotsinitiativ utanför de officiella fackliga strukturerna. Samtidigt är det ofta fackliga förtroendevalda och skyddsombud som spelar en viktig roll i de här initiativen. Inte sällan kan fackföreningsledningen komma in i kampen när den har startats, som har skett i flera av de ovannämnda striderna. För socialister finns det en viktig uppgift både att våga axla uppgiften som skyddsombud eller förtroendevald på sin arbetsplats och att ta initiativ när det är möjligt.
Även om det finns vissa regionala skillnader är orsakerna bakom situationen likadana. Det nyliberala systemskiftet med New Public Management har sedan 1990-talet genom privatiseringar, upphandlingar och lagen om valfrihet, i kombination med ledord som lean produktion, just-in-time och budget i balans, lett till en vård som inte planeras efter behov, varken personalens eller befolkningens, samtidigt som den kräver en enorm byråkrati och detaljstyrning.
Att landstingsledningen i Stockholm redan lovat 100 miljoner mer till förlossningsvården är ett tydligt tecken på att de i toppen är livrädda för en rörelse underifrån. Med tanke på det kommande valet finns möjligheter för arbetsplatskamp att vinna segrar, speciellt inom välfärdssektorn, om man mobiliserar och tar strid, oavsett om det sker inom eller utanför de fackliga strukturerna eller både och. Ett exempel är att protesterna mot så kallade “Hälsoscheman” inom äldrevården vunnit framgångar i flera kommuner.
VAD RS STÅR FÖR:
● För kämpande och demokratiska fackföreningar, medlemsomröstningar om LAS-frågan och kollektivavtal.
● Riv upp försämringarna i arbetsrätt och strejkrätt genom kamp och strejker.
● Ta kamp mot lönedumpningen och för höjda reallöner genom facklig organisering. ● Trygga jobb åt alla, med sex timmars arbetsdag. Avskaffa arbetslösheten.
● Fler anställda för minskad stress på jobbet.
● Demokratisk kontroll över scheman och arbetets organisering på arbetsplatserna. ● Facklig vetorätt mot varsel och vid omorganiseringar.
Trygga gator och trygg uppväxt
Otryggheten, som ser olika ut i olika områden, är ett av de största folkhälsoproblemen. Rädslan att utsättas för våld eller rån, att gå hem sent på kvällen eller att gå och handla i det lokala centrumet begränsar rörelsefriheten. Värst är det för familjer vars barn har eller riskerar att hamna i kriminalitet och för ungdomarna själva. Känslan av att samhället inte bryr sig ökar den mardrömsliknande situationen.
Men våldet skapar inte bara rädsla; på Järva och i Farsta har boende gått samman i protester och riktat krav på trygghetsåtgärder till politikerna. Norra Järva stadsdelsråd, där RS är aktiva, ordnade trots pandemin ett öppet utomhusmöte om trygghet med 300 boende och föreningsaktiva i september förra året och enades kring ett 34-punktsprogram mot våldet med botong på sociala insatser. Denna höst organiserade en stor grupp mammor i Järvaområdet protester mot skjutningarna och hundratals föräldrar, merparten mammor, demonstrerade vid riksdagen med ett liknande program mot våldet och med krav på egen representation i form av boende och ungdomsråd. Bland föräldrar till unga som fallit offer för våldet finns en stark känsla att staten avhumaniserar deras barn, det vill säga offren.
De flesta partier gör nu utspel om ”krafttag” mot gängkriminaliteten – i hopp om röster om 10 månader – men i praktiken gör de ingenting åt problemen; de är frånvarande och otillgängliga mellan valkampanjerna, deras löpsedelsvänliga paroller saknar verklighetsförankring, de har inte lyssnat på de trygghetskrav boende själva för fram, de bor själva inte i de otryggaste områdena och det är deras egen politik som gör allting värre och värre. Även Vänsterpartiet förenklar i sin tilltro till att våldet kan stoppas om polisen och tullen får mer resurser till att stoppa narkotikan.
Polisen kan låsa in kriminella, men det löser ingenting om samhället är så dysfunktionellt att nya generationer unga hamnar i gängkriminaliteten. Det handlar om en ytterst liten andel unga som går den vägen, även i de mest utsatta områdena, men det finns en grogrund av olika riskfaktorer – varav flera samspelar – som inte går att ta miste på oavsett vilken studie man tittar på: Ekonomisk utsatthet, arbetslöshet, trasiga familjer, frånvarande föräldrar, våld och droger i hemmet, svag anknytning inom familjen, psykisk ohälsa, funktionsvariationer utan att få rätt stöd i tid och att inte få hjälp att klara skolan.
Utöver riskfaktorer finns också skyddsfaktorer: exempelvis trygga miljöer utanför hemmet såsom trygga bostadsområden med gemenskap, idrott, musik, föreningsliv, resursstarka skolor med mera.
Grunden för all trygghet i samhället är ekonomisk och social trygghet; trygga och goda uppväxtvillkor samt sunda och säkra miljöer – från skolan, hemmet, arbetsplatsen och föreningslivet. Inom psykiatrin talas det ofta om att främja ”socialt kapital”, känslan av sammanhang, att vara en del av samhället. Paradoxen är att högerpolitiken de etablerade partierna för innebär motsatsen.
Otryggheten slår rot än mer i kommundelar där politikernas nedrustning av välfärd, service, fysisk miljö, föreningsliv och mötesplatser under lång tid har bidragit till att splittra den sociala sammanhållningen. Det blir en negativ spiral. Otrygghet på gator, skolor i kris, förskolor med stora barngrupper, usel boendemiljö och chockhyreshöjningar driver på utflyttning bland boende med rötter i området – medan nyinflyttade utan socialt nätverk i området hamnar i en sovstad utan mötesplatser och utan socialt sammanhang.
Det viktigaste för att bekämpa otrygghet och gängbildning är däremot självorganisering; att boende sätter ned foten tillsammans, att hela områden går ihop och demonstrerar för trygghetskrav, att alla föreningar agerar tillsammans och att grannar går ut och backar varandra när någon hotas enligt devisen en för alla och alla för en.
VAD RS STÅR FÖR:
● Stormöten om trygghetsåtgärder i varje stadsdel – från vilka fysiska trygghetsåtgärder som behövs i den yttre miljön till vilka sociala insatser som behövs.
● Satsa på trygghetsvärdar, fältassistenter och avhopparverksamhet riktad mot kriminella gäng.
● Återta nedgångna centrum och bostadsområden i kommunal regi och allmännytta. Upprustning av bostadsområden utan chockhyreshöjningar och renovräkningar. Nej till utförsäljningar, ombildningar och marknadshyra.
● Kraftig ökning av resurser till socialtjänsten, stöd till ensamstående föräldrar, beroendevården och kvinnojourerna.
● Likvärdig skola – alla barn ska ges samma förutsättningar: fler resurslärare, elevvård, mindre klasser och läxläsning på skoltid.
● Höj stödet till ungas kultur-, förenings- och idrottsliv. Återöppna alla nedlagda fritidsverksamheter och ungdomsgårdar och stärk innehållet kring värderingar och mot machokulturen.
● Tid för barnen: Inled 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön och starta omfattande offentliga program för trygga jobb med familjevänliga scheman samt betald utbildning till alla arbetslösa.
● Bort med de nyliberala vinstmålen i offentlig sektor – ersätt dem med mål att bekämpa fattigdom, otrygga jobb, arbetslöshet, trångboddhet, drogmissbruk, våld i hemmet och otrygg uppväxt.
Socialistisk feminism
Både den globala kvinnorörelsen och flodvågorna av nationalism och antifeminism fortsätter. Medan Argentinas feminister firar aborträttens införande och Mexikos högsta domstol deklarerat kriminalisering av abort som mot konstitutionen har Texas infört abortförbud och talibanerna med sin misogyna ideologi tagit makten i Afghanistan.
Även om Sverige nu blir ett av de sista länderna i Europa att ha haft en kvinna som regeringschef har den feministiska rörelsen varit på tillbakagång ett tag.
Backlash, som när kvinnor som berättar om övergrepp döms för förtal, har snarare dominerat. Den totala urspårningen kom när fd rikskansler Göran Lambertz fick stå 20 minuter i direktsänd TV på sin egen iscensatta presskonferens i trädgården och förnedra en kvinna som anklagar honom för övergrepp.
Lönegapet mellan män och kvinnor som grupp fortsätter att minska, men klassgapet ökar. Framför allt ökar hälsogapet då stressen på kvinnodominerande arbetsplatser skjutit i höjden. Hemarbete och distansering har över hela världen ökat mäns våld mot kvinnor, även i Sverige. Sex av tio kvinnojourer har erfarit ett ökat tryck under pandemin, men också en fortsatt ökning av samtal och kontakter när restriktionerna lättar.
Under våren skedde flera brutala mord på kvinnor under en kort tid, vilket påminde om hur gränslöst kvinnoförtrycket är och hur dåligt staten kan skydda mot mäns våld. Initiativet Kvinnostrejk på fredagar var till en början en mycket begränsad rörelse, men gav upphov till höjda röster runt om i landet och att början på ett motstånd restes. Nu i november kunde en demonstration med 800 samlas i Stockholm.
Regeringen påstår sig ha lanserat det största paketet mot mäns våld mot kvinnor någonsin och att mäns våld nu ska “elimineras”. Av de 40 punkterna är hårdare straff helt dominerande. Analysen utgår från att våldet kommer från några enstaka män och att “samhället” ska ingripa mot detta. Bland de många kritikerna finns Domstolsverket som påpekar att det saknas empiriska data för att hårdare straff minskar återfallsfrekvensen för sexualbrottslingar.
Istället för att möta upp har en del av den ideologiska motorn för den feministiska rörelsen i Sverige kapitulerat in i en radikalfeministisk hets mot transpersoner. Detta har såklart splittrat rörelsen. Transpersoner drabbas idag av långa kötider och resursbrist i den könsbekräftande vården samt ett ifrågasättande i den offentliga debatten vilket bland annat lett till att sjukhus ändrat riktlinjer för hormonbehandling.
VAD RS STÅR FÖR:
● För en aktiv och kämpande kvinnorörelse. Aktivt motstånd mot allt från nationalismens antifeminism till machokultur, våld och diskriminering.
● Nej till splittring. Sexism och transfobi har samma rötter – i den patriarkala familjestrukturen. Rätt till könsbekräftande behandling.
● Facklig kamp mot lönegapet, stressen på jobbet och sexuella trakasserier.
● Nej till upphandling och konkurrens mellan kvinnojourer.
● Allas rätt till bostad. Förtur för offer för våld inom familjen.
● Utökat genusperspektiv i skolan från förskola och uppåt. Förbättrad och integrerad sexualundervisning. Ökad kunskap om hedersförtryck inom alla delar av samhället.
● Fungerande kriminalvård och annan behandling av män som slår och våldtar.
● Avsätt sexistiska domare, nämndemän och poliser. För en socialistisk demokratiskt styrd stat, kontrollerad av massorna underifrån.
● Avskaffa mäns våld mot kvinnor genom att män och kvinnor blir jämlika i samhället
gällande ekonomi, makt, hälsa, social status mm.
● Socialistisk feminism ser hur kvinnoförtrycket är rotat i klassamhället och att arbetarklasskamp behövs för att ändra hela samhället i grunden. Avskaffa kapitalismen med dess exploatering av kvinnors arbete och kroppar.
Amnesti nu!
Flyktingvågen 2015 och etablissemangets svar med chockdoktrin har spelat en stor roll i omsvängningen av svensk politik. När flyktingarna kom gemensamt möttes de med solidaritet från enmajoritet av befolkningen. I ett slag lanserade S- och MP-regeringen chockdoktrinen på falska grunder. De sa att det rådde en systemkris och att flyktingpolitiken måste ändras i grunden. I juni 2016 röstades den tillfälliga flyktingpolitiken igenom i riksdagen baserad på tillfälliga uppehållstillstånd, försvårad anhöriginvandring, färre skyddsgrunder och ökat försörjningskrav.
I år permanentades lagen. Resultatet blir ökade byråkratiska hinder, rättsosäkerhet, snabba utredningar, inkompetenta förhör, okvalificerade tolkar, outbildade eller oerfarna offentliga biträden samt hårdare krav på asylsökande i allmänhet och ensamkommande i synnerhet.
Sverige har fått en av Europas hårdaste asyllagar och antalet asylsökande har minskat drastiskt.
Det har varit svårt för flyktingar att samla sig i proteströrelser mot detta när de är mycket färre och var och en måste kämpa för sin egen överlevnad. Nu när talibanerna tagit makten igen i Afghanistan vägrar svenska staten ge flyktingar amnesti – trots att Migrationsverket bevisligen har gjort felaktiga bedömningar hela tiden. Migrationsverket vill inte ens göra en ny säkerhetsbedömning med hänvisning till att läget är så osäkert.
Miljöpartiet krävde flyktingamnesti 2005 som motkrav i budgetförhandlingarna vilket ledde till att 17 000 fick uppehållstillstånd. Idag säger MP att de inte kan kräva något som går emot lagen (från i juni). Inte ens Vänsterpartiet kräver amnesti.
Istället för att erkännas för sitt behov av skydd misstänkliggörs flyktingar och används både som slagpåse för de problem som klassamhället skapar och utnyttjas som billig arbetskraft. Eftersom uppehållstillstånd är kopplat till försörjning tvingas flyktingarna att ta jobb som är osäkra och gå med på att bli utnyttjade, vilket på sikt pressar ner villkoren för alla.
VAD RS STÅR FÖR:
● Amnesti för alla afghanska flyktingar, genom ett omedelbart kollektivt beslut för hela gruppen.
● Riv upp den nya flyktinglagen. Återinför permanenta uppehållstillstånd och rätt till anhöriginvandring. Asyl till alla med skyddsskäl.
● Gemensam kamp mot rasism och diskriminering. Trygga jobb, välfärd och bostäder åt alla.
Kamp mot rasism, nationalism och militarism
Redan förra året diskuterade vi skiftet i ekonomisk politisk regim som kapitalismen är inne i. Bort från nyliberalismens totala avregleringar av marknaden till en ekonomisk politik där staten och statens hårda kärna ingriper mer. Handels- och maktkriget mellan USA och Kina leder till ökad regionalism över hela världen. RS har under året lyft fram marxisters syn på nationalstaten – att ytterst vakta och ge skydd till “sina” nationella kapitalister både gentemot arbetarna i landet och gentemot konkurrerande kapitalister i andra länder.
Socialdemokraterna skryter med att de genomför den största rustningen av militären sedan 1950-talet, till en kostnad på 79 miljarder 2021-2025. Samtidigt sker ett allt mer omfattande samarbete med Nato och USA-imperialismen. Det har skett en rustning av polisen som aldrig förr och det är fler poliser anställda än någonsin tidigare. Högern ropar på många fler. De olika partierna försöker även övertrumfa varandra med förslag på straffskärpningar, som från regeringen nu att tillsätta en utredning för hemlig avlyssning utan konkret brottsmisstanke. Moderaterna lägger fram förslag om att sänka straffåldern till 13 år.
De ökade repressiva inslagen i staten är ett uttryck för att staten får en tyngre roll i dagens kapitalism. Det visades också i att inskränkningar i demonstrationsrätten under pandemin var så mycket värre och mindre befogade än andra åtgärder mot smittspridning.
Utvecklingen mot ett nytt blå-brunt block tog nya steg under året – inte minst att M, KD, L enades med SD bakom ett gemensamt reaktionärt förslag på ny migrationslag. Det blev däremot S-MP-regeringens nästa lika reaktionära förslag som gick igenom i riksdagen med hjälp av C och V.
I takt med att SD:s rasism normaliseras kan SD fortsätta trappa upp den rasistiska hetsen till nya nivåer, exempelvis kraven att Sverige ska bistå Polen att med våld attackera desperata flyktingar vid EU:s gräns eller att militären ska kunna sättas in i förorterna.
Samtidigt har den nazistiska organiseringen i Sverige pressats tillbaka och de nazistiska grupperna kännetecknats av inre stridigheter och splittring. De folkliga massprotesterna som körde/störde bort nazisterna i Kärrtorp 2013, i Göteborg 2015 Stockholm 2016 och det stora motståndet de mötte när de ställde upp i kommunalval 2018 har spelat en stor roll. Men med normaliseringen av SD-rasismen bland etablissemangets övriga partier finns en latent risk att vägen för nazistgrupper åter öppnas.
Med Black Lives Matter förra året föddes en ny antirasistisk medvetenhet som spred sig över hela världen med inslag av svart stolthet och en mer kritisk syn på staten och rasismens koloniala rötter. Rörelsen är inte aktiv i Sverige just nu men finns latent och kommer att leda till nya manifestationer.
Samisk kamp, har trots den sjunkande medvetenheten under pandemin, ökat de senaste åren. Återtagandet av den samiska identiteten, en kamp mot det historiska förtryck samer fått utstå, förenas med antirasism i all samisk kamp. På sociala medier har solidaritetskampanjer förts mot rasism som drabbar samer och en viss organisering mot näthat förs, men än saknas enande organisering för samisk antirasism.
Detsamma gäller antirasismen i stort bland ungdomar. Antirasism är fortfarande en stor fråga bland unga även om det inte sker öppen kamp. Detsamma gäller feminism och hbtq+-medvetenhet. Men det är väldigt polariserat.
SD är 14,4 procentenheter större bland män än bland kvinnor och SD är största partiet bland män. Moderaterna har länge varit största parti bland unga. Ungdomsbarometern från februari 2021 visade att samhällsintresset hade minskat. När unga reagerar mot orättvisor idag är det vanligare att man gör det på ett individuellt sätt än kollektivt. Även intresset för att uttrycka sig med politiska symboler hade minskat.
Det här är inte bestående. Den yngre generationen upplever nu stora svårigheter med att kunna skaffa sig jobb och bostäder – vilket skakar om tilltron till systemet. Internationella proteströrelser som ökad klimatkamp, feministiska strejker och Black Lives Matter kommer få gensvar även här. Redan idag finns ett skikt unga antikapitalister.
Trenden av ökad nationalism och regionalism över världen har även påverkat delar av tidigare vänster som blivit mer eller mindre öppet nationalistiska (läs mer i kongressmaterialet “Bygget av RS: Viktiga lärdomar och våra uppgifter”).
RS, ISA och våra anhängare lyfter alltid internationalismen. Det är viktigt att betona enad kamp, internationalism och att det finns resurser. Rasismen och nationalism drabbar stora grupper i samhället, slår mot alla arbetare och är ett hinder i kampen att förändra samhället.
VAD RS STÅR FÖR:
● Kamp mot rasism, sexism och hbtq+-förtryck.
● Ingen plattform för nazister.
● Facklig kamp mot diskriminering och rasistisk splittring på arbetsmarknaden.
● Demokratisk kontroll av polis och rättssystem. Stoppa all rasprofilering.
● Rusta välfärden – inte militären. Nej till EU-militär, Nato-samarbete och medlemskap.
● Nej till övervakningssamhället. Försvara strejk- och demonstrationsrätten.
● Riv upp de senaste årens inskränkta asylrätt.
● Internationell solidaritet.
Smittskydd och beredskap
Covid-pandemin är långt ifrån över. I början av november svepte den fjärde vågen in över Europa, vilket har lett till en skarp ökning av antalet smittade. Samtidigt gör läkemedelsbolag fortsatt enorma vinster på arbetarklassens ryggar.
I Sverige har man hittills (början av november) inte sett någon markant ökning. Det beror delvis på det ogenomtänkta beslutet att kraftigt dra ner på smittspårningen och rekommendationer om att personer med luftvägsinfektionssymptom inte ska testa sig om de är fullvaccinerade eller haft covid-19 det senaste halvåret.
Allt detta möter stark kritik av smittskyddsexperter. Folkhälsomyndigheten verkar inte ha dragit några som helst lärdomar av pandemin. Man behöver agera proaktivt, inte reaktivt – särskilt när sjukhusen återigen riskerar att bli överbelastade.
När restriktionerna nu har hävts, samtidigt som smittspridningen förväntas öka under vintern, borde Region Stockholms larmrapport som pekar på att 5 400 personer i Sverige i värsta fall kommer att dö i covid-19 fram till sommaren 2022, tas på allvar. I Sverige har endast 66 procent av befolkningen fått två doser, och i Stockholm endast 62 procent. Om nuvarande takt håller i sig kommer det vara 73 procent fullvaccinerade i hela landet och 65 procent i Stockholm fram till sommaren 2022.
Coronakommissionen kritiserade det sönderhackade ansvaret, “fragmenterad organisation”: regioner, kommuner, privata utförare och olika statliga myndigheter. Det stora antalet utförare är ett resultat av privatiseringar, marknadsstyrning och resultatenheter. Decennier av nedskärningar och privatiseringar på äldreboendena har lett till en arbetsmiljö där personalen går på knäna, vilket bidrog till den omfattande dödligheten på äldreboendena.
I Coronakommissionens andra delbetänkande i slutet av oktober 2021, vars fokus ligger på regeringen och andra myndigheters agerande, är kritiken inte mindre allvarlig.
”Sveriges hantering av pandemin har präglats av senfärdighet och var undermålig”, och Coronakommissionen menar vidare att det är ”ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över”, samt bristen på beredskapslager där specifikt det nyliberala ”just-in-time”-systemet pekas ut som en huvudfaktor.
Även Arbetsmiljöverket får hård kritik, vars agerande av kommissionen beskrivs som ett ”svek mot alla de arbetstagare som i en akut bristsituation var tvungna att utföra vård och omsorg utan adekvat skyddsutrustning och annat stöd för att skydda sig på alternativa sätt”.
Resultatet av den svenska strategin och passiviteten som blev ett kännetecken hos myndigheterna innebar att Sverige under våren 2020 hade ett av de högsta dödstalen per capita i världen.
Läkemedelsbolagen gör fortsatt enorma vinster på vaccinen de har producerat, men som har betalats av skattebetalare världen runt. Pfizer mer än fördubblade sina inkomster det tredje kvartalet i år jämfört med samma kvartal 2020. Bara vaccinet i sig har gett en vinst på 24,3 miljarder dollar i år för Pfizer. Denna summa skulle kunna finansiera vaccineringen av all vuxen befolkning i låginkomstländerna – 3,8 miljarder människor, enligt Science News.
Vaccineringsklyftorna kan ses i att 56 procent av befolkningen i Europa är fullvaccinerade, medan endast 6 procent i Afrika är det.
VAD RS STÅR FÖR:
● Skrota patentreglerna. För samverkan och samarbete.
● Förstatliga läkemedelsbolagen.Vaccintillverkning och vaccinering under demokratisk kontroll och styre. Frivillig vaccinering åt alla.
● Kraftig utökning av masstester och smittspårning.
● Avskaffa Just-in-Time. Återuppbygg upp beredskapslagren för sjukvårds-och skyddsutrustning. Rikliga lager av skyddsutrustning.
● Lokal facklig vetorätt mot farligt arbete.
● Riv upp avregleringen av apoteken – återförstatliga apoteken
● Socialistisk hållbar matproduktion och skogsbruk för att få stopp på skapandet av pandemier.
● För ett socialistiskt samhälle som sätter bra hälsa och välfärd åt alla först.
Bevarad natur och ekologisk nära matproduktion
En miljon av de drygt åtta miljoner arter som finns på jorden idag riskerar att utrotas som en följd av mänsklig påverkan (läs kapitalismens rovdrift av planeten). Vi klarar oss inte utan biologisk mångfald, då maten vi äter och luften vi andas samt skogarnas omvandling av koldioxid till syre är beroende av levande organismer som nu hotas av utrotning.
850 miljoner människor i världen beräknas inte kunna äta sig mätta varje dag. Och det kommer att bli värre, då kapitalismens logik innebär mer av det som förvärrar. Matförsörjningen hotas på flera sammankopplade fronter:
Det intensiva jordbruket – besprutning, konstgödsel och att marken inte tillåts ligga i träda tillräckligt – leder till omfattande jordförstörelse. Redan för över 20 år sedan räknade man med att en tredjedel av all odlingsbar mark var förstörd.
Klimatförändringarna med medföljande torka accelererar jordförstörelsen, eroderar jord och leder till ökenspridning och saltvatteninträngning.
Glaciärsmältningen i Himalaya äventyrar vattenflödet till jordbruks- och boskapsmarkerna i Indien, Kina och några av de andra mest befolkade områdena i världen.
Klimatförändringarna och de många gifterna i jordbruket leder till den idag pågående insektsdöden som kan slå ut delar av matförsörjningen i stora delar av världen om bara några decennier.
Fyra av fem grödor och vilda blommor är helt eller delvis beroende av insekter för pollinering. Ungefär var tredje tugga mat vi får i oss är beroende av just bin och deras pollinering.
Klimatförändringarna driver på artutrotningen och artutrotningen minskar naturens förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. En av de största drivande faktorerna bakom klimatförändringarna såväl som artutrotningen är det kapitalistiska jordbruket och animalieindustrin.
Skogsskövlingen, klimatförändringarna och den globala animalieindustrin samt den storskaliga djurhållningen är också de stora orsakerna bakom de allt fler och farligare virusutbrotten.
Det är just i gränslandet mellan orörda tropiska skogar med stor biologisk mångfald och nya exploateringar såsom storskaligt jordbruk och gruvdrift där risken för nya smittor är som störst. Utöver covid-19 har den kapitalistiskt konventionella uppfödningen av djur, oavsett världsdel, gett upphov till aids, svininfluensa, fågelinfluensa, sars, mersoch ebola.
För att minska risken för uppkomsten av patogener i djurfabriker är det vanligt att företagen tillsätter antibiotika i djurens foder, vilket ökar antibiotikaresistensen ochpekar mot en enorm hälsokris i framtidens sjukvård.
Hela animalieindustrin och jordbruket måste decentraliseras till en lokal och ekologisk matproduktion – med en plan för större variation av arter dagens enfald – där målet är största möjliga självförsörjning för både länder, regioner och lokalsamhällen.
VAD RS STÅR FÖR:
● Övertagande av de största jordbruken, agrokemiföretagen och livsmedelsindustrierna under demokratisk kontroll för en hållbar, ekologisk och säker matproduktion. Det behövs globala och lokala planer för nära och småskalig matproduktion utan långa transporter och djurplågeri.
● Massiv satsning på statliga miljö- och hälsoinspektörer. Djurrättsorganisationer ska ha rätt att besöka företag som föder upp djur för att kontrollera att djuren har det bra.
● Påbörja en omställning från dagens överproduktion av animalier till vegetabilier.
● Grön omställning av all produktion, transporter och distribution av varor, energi, service och tjänster globalt för att massivt minska utsläppen av växthusgaser.
Socialistisk klimatomställning
Den svenska regeringens roll på miljöministerrådets möte i Luxemburg i oktober var att försöka bromsa. Miljö- och klimatministern Per Bolund (MP) kampanjande mot att minska skogsavverkningarna, en hållning som Stefan Löfven tidigare skrivit brev till EU-kommissionen om.
Regeringens hela klimatpolitik har byggts upp kring lögnen om att biobränslen (att elda framför allt skog för energi) är det bästa alternativet till fossila bränslen (att förbränna olja). Skogen har framställts som en närmast oändlig resurs som tillsammans med storskalig vindskraftsutbyggnad ska möjliggöra en massiv ökning av energiproduktionen på kapitalets villkor, snarare än att minska utsläppen på miljöns villkor.
Enligt Sveriges officiella statistik har koldioxidutsläppen i Sverige minskat med nästan 30 procent sedan 1990. Men de räknar bara den fossila delen av koldioxidutsläppen, annars skulle statistiken visa på att utsläppen ökar. En hel fjärdedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser – som alltså inte räknas in i statistiken idag – kommer från marken på kalhyggen enligt forskare vid LUCCI, Lunds universitet. Enligt siffror från Naturvårdsverket står virke för cirka 22 procent av skogsuttaget medan bioenergin står för hela cirka 50 procent och papper och pappersmassa cirka 25 procent.
Sveriges klimatstrategi bygger på kapitalisternas behov att fortsätta exploatera och producera för vinst. Kapitalismen ropar efter nya gruvor för att kunna bygga alla nya elbilar, skogsavverkningar för mer biobränslen och stora natur- och djurskadliga vindkraftskomplex för att få el till de nya ”fossilfria” stål- och batterifabrikerna.
Till skillnad från etablissemangets propaganda om evig tillväxt och mångdubblad energiförbrukning står Rättvisepartiet Socialisterna för en klimatpolitik som leder till största möjliga minskning av utsläppen och samtidigt utgår från arbetarklassens behov, inte den rikaste procentens. Först och främst måste kol och olja stanna i marken – men också de flesta träd, mineraler och alla marklager. Det går inte att exploatera Sverige och världens ur klimatkrisen. Men det går att planera vad som behöver produceras och transporteras utifrån samhällets och naturens bästa.
Kapitalismens slöseri med energi, naturresurser, ekonomiska och mänskliga resurser måste stoppas. Ekonomin måste planeras och ställas under demokratisk kontroll så att vi på bästa sätt kan hushålla och ställa om till produktion som inte bara är fossilfri, utan också cirkulär. Kortsiktiga och ej hållbara jobb inom tillverkningsindustrin måste ersättas av nya hållbara jobb inom återvinning, återbruk, klimatanpassning (av bostäder m m) och välfärd. De stora rikedomar ett fåtal utsläppare och storföretag har lagt beslag på i privata fickor måste istället användas för att stoppa klimatkrisen och för att utplåna de klyftor och den fattigdom som följt i dess spår.
Nyckeln till att stoppa utsläppen och vända klimatkrisen är kampen. Det visade ortsbor, samebyar och miljöorganisationer i norska Repparfjorden denna höst när ett av de största gruvprojekten åtminstone tillfälligt stoppades som ett resultat av kamp och ockupation.
I Sverige pågår strider mot gruvexploateringar och avverkningar på flera håll, exempelvis blockaden mot Sveaskogs avverkningar kring Muonio sameby och protestlägret mot Beowulf Minings gruvprojekt i Gállok.
I täten står ofta samebyar och ortsbor vars liv och leverne berörs direkt. Ibland kan desperationen leda till desperata metoder, som sabotage, vilket inte bidrar till att samla stöd till kampen. Så hade fallet inte varit om fackföreningarna inom skogs- och gruvindustrin gav sitt helhjärtade stöd till kampen; facktopparnas brist på förståelse för behovet av omställning av skogs- och gruvindustrin för hållbara jobb istället för kortsiktiga – samt dess koppling till den gruvvänliga S-byråkratin – innebär att facken ofta hamnar på fel sida i kampen där jobben ställs mot miljön och lokala näringar, som renskötseln.
Situationen skriar efter enad kamp, likt Leaprörelsen i Kanada som samlade både ursprungsfolk och fackföreningar i ett gemensamt program för både stopp för exploateringar, nya gröna jobb och för samhälleligt ägande istället för kapitalistiskt. Klimat- och miljökampen har synliggjort samisk kamp och vice versa, 2021 var året för upptrappad kamp mot skogsbolagen, framförallt statligt ägda Sveaskog. Urfolkstraditioner av att förvalta miljön har tagit plats i den globala klimatrörelsen. Lösningar som ”grön” industri ses tydligt från samiskt håll som greenwashing för att dölja kapitalistiska intressen.
Medan politiker och världsledare låste in sig själva i Glasgow under COP26 för att diskutera fram en väldigt otillräcklig klimatpolitik som inte får skada kapitalisternas vinster, marscherade hundratusentals ungdomar, arbetare och ursprungsfolk för klimatåtgärder och klimaträttvisa. ISA:s dynamiska ingripande under COP26-protesterna, som förde fram behovet av en socialistisk politik, program och kamp, fick massgehör med hundratals nya intresserade – det visar att det finns ett aktivt sökande bland särskilt ungdomar för ett socialistiskt alternativ till dagens kapitalistiska klimatkaos. Under hösten har också den globala klimatstrejkrörelsen bland unga återuppvaknat. Talkören från ungdomar på klimatstrejker världen över, att ”allt måste förändras”, är inte bara sann utan visar på öppenheten för antikapitalism och socialism.
VAD RS STÅR FÖR:
● Överta de privata skogsbolagens skogsinnehav och ställ Sveaskog under demokratisk kontroll. Totalförbud mot trakt- och kalhyggesbruk – inför ekosystembaserat skogsbruk.
● Plan för massiv utökning av naturreservat i samråd med lokalbefolkning, fack, samebyar och miljöorganisationer.
● Skogar, fjäll och skärgårdsnatur måste fredas från storskalig vindkraftsutbyggnad och andra stora exploateringar. Stärk strandskyddet.
● Stopp för privata och utländska gruvbolag och stopp för nya gruvexploateringar. Ställ om till återbruk av mineraler och anpassa mineralproduktionen efter verkliga behov istället för lyxkonsumtion och “slit-och-släng”.
● Ratificera ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter.
● Ekosocialt bostadsbyggande och renoveringar: billiga och allmännyttiga hyresrätter i trä och återvunnen byggmaterial med fokus på passiv- eller lågenergihus med en maximalt effektiv energihushållning.
● Ställ om från privatbilism till gemensamt ägd och gratis kollektivtrafik samt bilpoolning i städerna och fossilfria bränslen till bilar där de fortfarande behövs på landsbygden.
● Grön omställning till planerade och samordnade transporter (från väg till spår) och distribution av varor, energi, service och tjänster för att massivt minska utsläppen av växthusgaser.
● Bort med handeln med utsläppsrätter. Omställningen måste ske genom demokratisk planering och arbetarkontroll: lokalt, nationellt och internationellt samt branschvist.
● Omedelbart övertagande av fossilindustrin i gemensam ägo för planerad nedstängning och omställning till utsläppsfria och samhällsnyttig verksamhet. Kortsiktiga och ej hållbara jobb inom vapenindustri, reklamindustri, tillverkningsindustrin mm måste ersättas av nya hållbara jobb inom återvinning, återbruk, klimatanpassning och välfärd.
● Avveckla kärnkraften som en del av en plan för en cirkulär samhällsekonomi där resurser återanvänds och all energi är förnybar.
