foto: Liv Shange Moyo
Äldrevårdskampen dominerade Luleås fullmäktigemöte, trots S enorma arrogans inför de kämpande.
Den 22 oktober sammanträdde Luleås nyvalda kommunfullmäktige för första gången. Rättvisepartiet Socialisterna (RS), som från start har stöttat och spridit Äldrevårdsupproret, tog kampanjen in till fullmäktigesalen.
Mycket av mötet gick åt till att reda ut vilka som skulle väljas till fullmäktiges presidium och valberedning – en ny situation att hantera nu när S för första gången inte har egen majoritet. I övrigt dominerades mötet helt av de frågor som RS har satt på dagordningen: dels motioner om avgiftsfri simskola respektive mötesplatser för alla, dels de frågor om situationen inom socialförvaltningen som har pressat anställda och anhöriga att starta Äldrevårdsupproret.
RS hade inför mötet skickat in en så kallad snabbinterpellation, en fråga, till Socialnämndens ordförande Fredrik Hansson (S). Interpellationen beskrev bakgrunden till Äldrevårdsupproret, tog upp kraven, och frågade bland annat om någon analys av risken för negativa konsekvenser på personaltäthet, arbetsmiljö och omvårdnadskvalitet hade gjorts i samband med beslutet att skära ned en procent per år. Svaret var nej – Hansson sa att han som ordförande, med stöd av förvaltningsledningen, gjort bedömningen att inga sådana risker fanns.
Han svarade också att nya ”effektiviseringar” (alltså nedskärningar) är självklara och upprepade att Luleås äldreomsorg är ”147 miljoner kronor” dyrare än i jämförbara kommuner. Hansson backades upp av kommunalrådet Niklas Nordström (S) som kallade RS beskrivning av situationen inom äldrevården (som är på väg mot katastrof) för ”rent ohederlig”. Själv tyckte sig Nordström ”veta” att allt står väl till inom Luleås äldrevård. Nordström hävdade också att det är givet att personaltätheten inom äldreomsorgen måste minska.
Äldrevårdskampen blev den dominerande politiska diskussionen på fullmäktigemötet, trots S-ledningens oerhörda arrogans inför vad etthundra demonstranter och 1 800 underskrivare av Äldrevårdsupproret just hade vittnat om.
S avvisade också RS motion om avgiftsfri simskola, som uppskattas kosta 2,5 miljoner kronor per år att genomföra. Samma morgon hade kommunstyrelsen beslutat att lägga två miljoner kronor på ”påverkansarbete” under Almedalsveckan.
För att slå ned RS andra motion, om att utreda och samordna resurserna för att skapa avgiftsfria mötesplatser i alla stadsdelar och byar, slingrade S-företrädarna in sig i bisarra kringargumentationer.
Luleås nya kommunfullmäktige avspeglar ett annorlunda politiskt landskap. S har inte längre egen majoritet och har nu av allt att döma cementerat sin, tidigare informella, allians med M, trots att båda parter hävdar att M är ”i opposition”. Under kommunstyrelsemötet som hölls samma morgon framkom att en del av uppgörelsen är att S ska utse ett ”oppositionsråd” från M. Med tre högavlönade kommunalråd (två från S och ett från M) ska övriga partiers gruppledare inte längre få heltidsarvoden utan mellan 6 500 och 13 000 kronor i månaden.
De två partierna har också gjort upp om att dela fullmäktiges ordförandeposter (presidiet) mellan sig, vilket avslöjades under segdragna omröstningsprocedurer på kommunfullmäktige. Mötet gav också signaler om hur Alliansens kollaps kan öppna för mer rörliga ställningstaganden – Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna gav till exempel stöd till flera av RS förslag på mötet.
För RS deltog Liv Shange Moyo och Jonas Brännberg som ordinarie ledamöter samt Fatima Linna Trabelsi och Robert Lundqvist som ersättare.
