S-grupp föreslår rivningar och folkutbyte i utsatta områden

Av ARNE JOHANSSON // Artikel i Offensiv

“Sverige ska inte ha utsatta områden”, skriver Lawen Redar (S) i Svenska Dagbladet och presenterar en socialdemokratisk rapport som om den inte direkt hamnar i papperskorgen betyder ett brunanstruket socialt haveri!

”Vi menar att ingen uppgift är viktigare för Sverige än att bryta segregationen och bekämpa klassamhället”, skriver Redar. Trots detta föreslås inga åtgärder alls mot de groteska och skenande klassklyftor, som S i hög grad själva är medansvariga till att ha skapat. I stället lanseras i snarlika ordalag med SD:s tal ett ”folkutbyte” och nidbilder av så kallat utsatta områden ett helt batteri av bostadspolitiska attacker med udden riktad mot hyresrätter och låginkomsttagare med invandrarbakgrund.
Vad som först och främst föreslås är ”en fysisk omvandling av utsatta områden för att motverka segregation” som arbetsgruppen hoppas ska leda till ”en bättre balans i befolkningssammansättningen”. Enligt förslaget ska staten efter så kallade ”Sverigeförhandlingar” hjälpa kommunerna till en ”målstyrning av utsatta områden” genom ”nybyggnation, förtätning, strategisk rivning av bostäder och nya trafik- och kollektivtrafiklösningar” samt ”ett tak för andelen hyresrätter”.
Statliga kreditgarantier föreslås för upprustning av hyresrätter (som alltså inte strategiskt rivs) och nybyggen av villor, radhus, kedjehus och parhus i utsatta områden. Som om detta inte vore nog föreslås förtur till hyresrätter i utsatta områden för dem som har akademiska meriter, samtidigt som ingen inflyttning till vare sig allmännyttan eller privatägda hyreshus ska tillåtas av människor vars inkomst under de senaste 6 månaderna varit försörjningsstöd!
Rakt igenom betyder det en välkomnande morot för de rika, men en avvisande piska mot de allra fattigaste.
Så var ska låginkomsttagare bo? Att man på marginalen försöker balansera det repressiva intrycket med att föreslå sänkta inkomstkrav för inflyttning till hyresrätter utanför utsatta områden lär bli helt verkningslöst, då de långa köer som finns till de få hyresrätter som ännu finns kvar ändå stoppar dem.
Att arbetsgruppen vidare föreslår statliga kreditgarantier eller investeringsstöd för att bygga nya billiga hyresrätter i socioekonomiskt starka områden för tankarna till en ny form av social housing för de fattiga i sådana områden. Hur allmännyttans andel av dessa ska öka, vill man utreda.

”så var ska låginkomsttagare bo?”

Den första fråga jag vill ställa är om Lawen Redar och S-gruppen har glömt att det var precis ett sådant extremt gentrifieringsprojekt med lyxrenoveringar, omfattande rivningar och nybyggen av parhus där våra hyreshus skulle genomföras som Husbybor reste sig emot och lyckades besegra efter ett halvår av massivt motstånd 2007-2008, organiserat av Nätverket Järvas framtid?
Det positiva resultatet av detta blev ett stopp för alla rivningar, en dialog med de boende och en påbörjad omfattande totalrenovering av Svenska Bostäders hyresrätter utan höga nyproduktionshyror. (Det var ett Järvaavtal med relativt låga renoveringshyror som man nu flera år efteråt försöker smita ifrån genom att vägra att erbjuda de lägenheter på Oslogatan som ännu inte har renoverats och för alla nya hyresgäster i de redan renoverade husen i Husby, om än med rabatt till dem som redan bor i dem så länge de bor kvar.)
Vågar ni i Lawen Redars S-grupp ställa upp på en debatt i Folkets Husby, där vi som var med kan dela med oss av erfarenheterna av detta? Liksom om varför vi senare efter fortsatta protester satte stopp för de sammanlänkande ideérna om att riva upp trafiksepareringen för att som arkitekten föreslog få till stånd ”spännande möten mellan bilismen och gående runt Husby torg” eller den ”förtätning” som skulle ha raserat miljön runt Husby gård och längs Husbys kant till Järvafältet?

Vad som istället behövs på det bostadspolitiska området är en massiv kamp för hyresstopp, på sikt sänkta hyror och allas rätt till en bra bostad genom en helt ny, demokratiskt planerad och social bostadspolitik.
För detta krävs en åter vinstfri och hyresnormerande allmännytta under demokratisk kontroll av de boende samt att de privatiserade bostadsjättarna återtas av allmännyttan.
För att finansiera detta måste den groteska orättvisan också upphöra i form av mångmiljardrullningen till rot- och rut-subventioner av de rikas stora villor, medan inga subventioner alls ges till hyresrätter.
För att bygga bort den extrema bostadsbristen och trångboddheten måste hyresgäströrelsen i hela landet kräva statlig finansiering och offentliga byggbolag. Bostaden ska vara en social rättighet – inte en handelsvara. ■