av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Efter kommunalrådet Lenita Ericsons (S) avgång i Luleå är Socialdemokraterna skakade i grunden. Förhoppningarna hos ”bunkergänget” i Socialdemokraternas VU i Luleå om att snabbt ersätta Lenita med sin kandidat verkar ha grusats. Istället kommer nu S att gå in i folkomröstningskampanjen djupt splittrade och utan någon vald ledning. Redan har de tvingats backa angående nya Stadsöskolan.
Formellt har vice ordförande Fredrik Hansson tagit över kommunalrådssysslorna, men han är knappast någon långsiktig lösning. Oavsett är det redan nu tydligt att ingen av kandidaterna till nytt kommunalråd vill ”fronta” Socialdemokraternas arbete i folkomröstningen om skolan, och därmed starta sin tid som kommunalråd med vad som av allt att döma blir en rejäl förlust.
Det innebär att politikernas så populära fras om att ”ta ansvar” bara gäller när de kan köra över en opinion utan att straffas för det – ingen socialdemokrat vill ”ta ansvar” för att ta emot folkets dom över fem års brutal nedskärnings- och centraliseringspolitik i skolan från Socialdemokraterna och Moderaterna.
I kulisserna pågår förstås ändå manövrerandet om makten. Både Lenita Ericsons sympatisörer och motståndare har gjort anonyma utspel i media för att smutskasta sina rivaler. Kanske inser båda parter att ett nytt kommunalråd från en av ”skyttegravarna” skulle riskera begrava båda sidor i nästa val. Därför är det inte omöjligt att ett nytt kommunalråd blir någon utifrån, eller någon som åtminstone inte är direkt kopplad till någon av sidorna.
I denna situation går det minst sagt rätt knackigt för Socialdemokraternas försök att regera Luleå kommun i minoritet, med stöd av Moderaterna.
Innan kommunalrådet Niklas Nordström tvingades avgå efter anklagelser om sexuella trakasserier var han och Moderaternas Anders Josefsson ”bästa kompisar”. Sedan dess har M allt mer velat distansera sig från det sjunkande S-skeppet (utan att förstås släppa greppet om det feta ”oppostionrådsarvodet”).
Detta avspeglas i att majoriteten för första gången på 20 år (kanske någonsin) inte har lyckats presentera en budget på kommunstyrelsemötet inför budgetfullmäktige. Förslaget kommer istället presenteras ”inför sittande budgetfullmäktigemöte”.
Ett annat exempel är de senaste turerna kring byggande av Stadsöskolan, där M nu har tvingat S till att skjuta upp beslutet om att riva nuvarande Stadsöskolan och bygga en ny jätteskola med årskurs F-9 till efter folkomröstningsdatumet 8 november.
Den borgerliga oppositionen (Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet) ser nu sin chans att framställa sig som ”regeringsdugliga” i jämförelse med det kaosande S och deras knähund M. I den politiska förvirring som råder finns risk att deras försök kan få en viss resonans, trots att de har föreslagit lika stora nedskärningar i kommunen som S+M, bara utsmetat på längre tid. Men denna fakta och att de vill privatisera sönder den kommunala verksamheten talar de tyst om.
I grunden delar både högeroppositionen samt Socialdemokraterna och Moderaterna samma syn: att kommunen ska genomföra enorma nedskärningar de närmaste åren. Ett eventuellt nytt högerstyre efter 2022 som inte genomför centralisering och stordrift kommer att välja andra vägar för att låta barn, äldre, personal med flera betala för neddragningarna.
Därför måste ett socialistiskt alternativ från vänster byggas, som stöder alternativ 1 i folkomröstningen 8 november, deltar i den fortsatta kampen för välfärden och pekar på den omfördelning från storföretag och rika som krävs för att rädda välfärden.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.