av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv
Den 9 december avgjordes den bittra (S)triden om kommunalrådsposten i Luleå. Lenita Ericson besegrade oddsen och S-apparatens kandidater – ett resultat av den indirekta pressen från massprotesterna mot S-M-styrets nedrustningspolitik. Men trots Ericsons betoning av lyhördhet och demokrati står hon som alla i S-ledningen för samma innehåll i politiken: budgetöverskott till varje pris.
Luleå arbetarekommuns repskap gick med rejäl marginal emot valberedningens förslag och valde Lenita Ericson med 54 röster mot 43 i en sluten omröstning. Vice ordförande i kommunstyrelsen blir Fredrik Hansson, nuvarande ordförande för socialnämnden.
Utgången är ett svaghetstecken för S-apparatens inre kärna, som stödde kandidaterna Kent Ögren och Emma Engelmark och därmed signalerade en hård linje gentemot det stora missnöjet med kommunledningens nedläggningar av skolor och förskolor.
Den linjen skulle ha garanterat S ett katastrofval i Luleå 2022, en insikt som uppenbarligen hamrats in i flera S-ombud. De röstade emot de bundna mandat de hade fått med sig till repskapet i ett direkt utslag av trycket från fyra års massprotester. Bara i år har Hela Kommunen Ska Leva Och Lära hållit två historiska demonstrationer med 2 000 deltagare vardera och samlat in nära 9 000 namn för folkomröstning om framtiden för Luleås skola och förskola.
Gratulationerna som nu flödar över Ericson från lulebor och aktiva i skolkampen visar på de stärkta förhoppningarna om att hennes ledning ska innebära en vändning bort från S och M:s tondöva och hänsynslösa plan på att skära kostnaderna genom stordrift i skola och förskola.
Inget tyder dock på att Ericson har några som helst avsikter om att ändra inriktningen på politiken i Luleå; hennes vision om dialog och utvecklade demokratiska former handlar i grunden om att ”tuta och köra” istället för att bara köra över.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.