Så kan vi stoppa angiverilagen

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

En fråga som har lyfts av flera fackförbund är frågor som rör arbetsmiljön för de som kommer att tvingas att ange människor i sin yrkesutövning. Även om att bara ”lyfta” frågan om vår arbetsmiljö inte självt kommer att stoppa lagförslaget, som har liknats vid lagar i olika totalitära regimer, är det en del av konsekvenserna av en eventuell lag.
Därtill kan läggas den psykiska pressen på att sparka på den som redan ligger, att tvinga papperslösa att sitta i fängelser (deportationscenter) utan att ha begått något brott samt att utvisa till krig, svält, tortyr, förföljelse, fattigdom, naturkatastrofer och så vidare.

Välfärdsyrkena har under decennier fått alltmer pressade arbetsvillkor. Färre ska göra mer och snabbare, medan reallönerna och hälsan försämras. Efter det nyliberala experimentet och marknadsstyrning (New Public Management) är flera av yrkena inom offentlig sektor överfyllda av mätande, kontroller och dokumentation.
Skolan, som jag själv jobbar i, är ett exempel där så kallade reformer som ska ”förbättra” innebär nya arbetsuppgifter istället för ökade resurser. Ett mer pressat och hårdare samhälle föder en utbredd psykisk ohälsa bland unga. Detta tillsammans med nedskärningar i tät följd leder till en skola som inte har personal nog att möta och stötta barn och unga.
Samtidigt svarar styrande politiker med att vi ska agera ordningsvakter istället för att vara utbildare, eller att vi ska vara gränspoliser istället för omsorgspersonal.
Och det är samma politik som föreslår fascismliknande lagar å ena sidan och å andra sidan genomför fortsatta nedskärningar i välfärden och låter den plundras av privata vinstjagande bolag.

Därför måste protester mot angiverilagen också kräva ett omedelbart stopp för alla nedskärningar i välfärden – för ökade resurser. Istället för fler gränspoliser och militär kan vi bygga ett tryggt samhälle från grunden om pengarna läggs på välfärden istället.
Det behövs fackliga möten på alla arbetsplatser som riskerar att omfattas av angiverilagen. Om facket inte genomför möten måste vi själva organisera dem. Möten som demokratiskt kan bygga motstånd mot angiverilagen och nedskärningar.
Trots alla skandaler, inkluderat avslöjanden om att kriminella tvättar pengar i välfärdsföretagen, vägrar regeringen att stoppa vinstdrivande företag i välfärden. Sverige är unikt i att du får göra dig rik på att sko dig av skattemedel som skulle ha gått till vård, skola och omsorg. Men högern vägrar att stoppa detta eftersom det är de själva och deras vänner som skor sig, jämte gängkriminella.
Men att tvinga underbetalda och överarbetade undersköterskor att ange personer som har flytt för sina liv är inga svårigheter för högerregeringen. Vinstdrift och privatiseringar av välfärden måste stoppas i samma papperskorg som förslaget om angiverilagen. Återförstatliga skolan, rusta upp vård och omsorg för en rättvis och kontrollerad välfärd utan rikedomsparasiter.

Men, det räcker inte med att visa på högerns hyckleri för att stoppa en angiverilag. Det krävs protester, och det är uppmuntrande att flera av facken inom offentlig sektor redan har sagt sig vara emot förslaget. På flera platser har fack deltagit eller arrangerat protester.
Vi måste nu intensifiera dessa med en gemensam plattform mellan drabbade fack och med solidaritet från övriga förbund. Ett första steg borde vara att facken inom offentlig sektor utlyser en gemensam protestdag över hela landet och genast påbörjar diskussioner och mobilisering på arbetsplatserna.
Stora gemensamma protester och förberedelser för att genomföra en politisk strejk, och därmed använda vårt kollektiva och ytterst starkaste vapen, strejken, är det som verkligen kan stoppa införandet av en angiverilag.
Grunden för att genomföra detta finns på arbetsplatserna, genom att samlas, organisera oss, diskutera på arbetsplatsmöten kan vi stoppa vansinnet med en angiverilag och samtidigt kräva en total upprustning av välfärden.