Säkra försörjningen av läkemedel

av Johan Sand, narkos- och intensivvårdssjuksköterska // Artikel i Offensiv

Allt eftersom vårdavdelningar och inte minst intensivvårdsplatser börjar fyllas på av covid-19-patienter ökar förbrukningen av sjukvårdsmateriel. En kritisk punkt är läkemedelsförsörjningen.

I Stockholm har antalet intensivvårdsplatser mångdubblats de senaste veckorna för att klara den väntade anstormningen av svårt sjuka covid-19-patienter. Intensivvård är en mycket materielkrävande del av sjukvården. Det gäller inte minst läkemedel. Det har redan larmats om brist på det vanligaste narkosmedlet inom intensivvården, propofol. 

Eftersom covid-19 är en sjukdom som ger luftvägssymtom blir behovet av respiratorer för att ta över och understödja andningen hos de svårast sjuka extra stort. 
Respiratorbehandling förutsätter att patienten är nedsövd för att tolerera behandlingen, och för detta används ofta narkosmedlet propofol. När antalet respiratorbehandlade patienter ökar, ökar också förbrukningen av propofol. 

Redan innan coronakrisen var läkemedelstillgången osäker för akutsjukhusen. De senaste åren har präglats av ständigt återkommande restnoteringar av vanliga läkemedel. Sjukhusapoteken har inte kunnat leverera de läkemedel som har beställts, utan istället restnoterat, det vill säga skjutit upp leveranser till när de beställda läkemedlen åter finns tillgängliga. 
Inga av de flera olika konkurrerande apoteksbolagen har några stora lager, inte ens av de vanligaste läkemedlen. Ett lager är ur ett företagsekonomiskt perspektiv en stor mängd inköpta och betalda varor som inte säljs, det vill säga uteblivna intäkter. För att maximera sin vinst försöker de olika apoteksbolagen därför ha så små lager som möjligt.

Före 2009 hade det statliga Apoteksbolaget ansvaret för att upprätthålla ett krislager av läkemedel, utöver att tillhandahålla läkemedel till sjukhus och vårdinrättningar. Men 2009 avreglerades apoteksmarknaden och det gamla statliga Apoteksbolaget styckades upp och såldes delvis ut. 
Motiveringen var att den konkurrens som följde av avregleringen skulle sporra de olika apoteksbolagen att finna billigare underleverantörer och pressa ner priserna. Resultatet har istället blivit återkommande brist på även mycket vanliga läkemedel.
Nu har bland annat Moderaterna uttalat krav på att staten ska ta över ansvaret för läkemedelsförsörjningen, utan att minnas att det var de själva som avreglerade den. De har givetvis rätt i sak: alla utom vinstjagande apoteksbolag tjänar på att distributionen sker inom ramen för offentligt ägande. 

Det går inte att kontrollera det man inte äger, och anser man att läkemedel är samhällsviktiga blir följden att all distribution av läkemedel måste centraliseras. I förlängningen gäller detta även forskning och produktion av läkemedel, alltså hela läkemedelsbranschen.