Samer kräver sanningskommission om det historiska förtrycket

av Raymond Stokki, en artikel ur veckotidningen Offensiv

Den 12 respektive 14 juni lades hemställanden fram till regeringen om krav på en sanningskommission om det historiska förtrycket mot samer samt krav på att riksdagen antar FN-konventionen om urfolksrättigheter, ILO 169.

Bakom hemställan (formell begäran) om en sanningskommission står Sametingets styrelse tillsammans med flertalet samiska organisationer och samepartier. Det yttersta kravet är att regeringen ska finansiera en oberoende sanningskommission som med hjälp av det samiska samhället och regeringen ska ta fram material för att erkänna den svenska statens övergrepp mot samer.
Hemställan begär att kommissionen dels ska beskriva de övergrepp och oförrätter som begåtts mot det samiska folket och samers mänskliga rättigheter, dels beskriva assimileringspolitikens konsekvenser och slutligen ge rekommendationer och förslag på åtgärder så att arbetet får genomslag i Sveriges samepolitik. 
Angående assimileringsprocesserna skrivs att de drabbat det samiska folket såväl kollektivt som individuellt. Stark kritik riktas mot svenska staten för att jämlikhet och likvärdighet saknas än idag; bland annat har FN och Europarådet vid upprepade tillfällen kritiserat Sverige för bristande respekt för samers rättigheter.
Det är ingen tillfällighet att Sametingets plenum två dagar efter hemställan om sanningskommission även kom med en hemställan om att riksdagen snarast ratificierar FN:s konvention om urfolkens rättigheter, ILO 169 – en fråga som svenska staten skjutit framför sig i åratal. 

År 1999 gjordes en utredning som ansåg att konventionen inte behöver ratificieras eftersom det sades att Sverige redan skulle nå flera av målen. Därtill utreddes jakt- och fiskerätt 2005 samt renskötselmarker 2006. Men historiska markstölder och frågan om ägande- och besittningsrätt till marker rör även stora vinstdrivande industrier; skogs- och gruvindustrin. 
I målet Girjas mot staten uppmärksammades verkligen frågan om rätten till marker och avslöjades att staten förnekar en smutsig historia samtidigt som den försvarar vinstintresset framför urfolksrättigheter.

När det gäller ratificiering av ILO 169 ställs kravet att det samiska samhället ska involveras i processen; i övrigt läggs det i händerna på riksdagen. Däremot läggs tydliga krav fram på att processen för en sanningskommission ska betalas av förövaren, men styras av offret. 
I hemställan framgår det också tydligt att hela det samiska samhället ska ingå i processen, där bland annat öppna stormöten planeras in. Det är en viktig poäng då same­politiken emellanåt kritiseras för bristande demokrati och representation, vilket i sig är en följd av den svenska statens historiska assimileringspolitik som än idag är ett öppet sår. 
Därtill bör en utredning om marker och rätten till dessa belysa den klimatvidriga rovdrift av gruv- och skogsbolag som sker på historiska och nutida samiska marker som plockar resurser från jorden och lokalbefolkningen för att stoppa vinster i fickorna på redan rika rovkapitalister.