Samling för fred – mot Nato

Lördag den 14 maj anordnades en manifestation för fred och mot Nato utanför S-kansliet i Stockholm. Arrangörer var bland annat Feministiskt Initiativ och Rättvisepartiet Socialisterna (RS). Nedan följer delar av det tal som Vilgot Karlsson från RS höll under manifestationen.

Anledningen till att vi är här idag är för att med 99,99 procents säkerhet kommer sossarna att skicka in en ansökan om Natomedlemskap imorgon. Vi kommer att gå från att vara ett värdland till medlem i krigsbrottsklubben eller anfallsalliansen Nato.
Det här innebär en eskalering av de imperialistiska och nationalistiska spänningarna världen över. Det är en fortsättning på det som kallas det nya kalla kriget, och krig är en förlängning av politiken. I det här fallet imperialistisk politik.
Två procent av BNP ska gå till militäranslaget, till den så kallade försvarsmakten. Samtidigt går vård­anställda på knäna varje sommar, välfärden är helt urholkad och en ständigt överhängande klimatkris.
Samtidigt är det några som är väldigt glada över det här potentiella Natosamarbetet, men som egentligen varit glada ända sedan Ryssland invaderade Ukraina, och det är vapenindustrin. Saabs aktier har stigit med över 70 procent sedan invasionen. Bara smaka på den siffran! Sjuttio procent!
Och på Nasdaqs hemsida var en av rubrikerna för några veckor sedan ”Just nu är det en jättebra tid att investera i Raytheon”, som gör raketgevär. Det är de som mår absolut bäst av den här katastrofen. När det kommer till Svikardemokraterna, Socialdemokraternas beslut och icke-diskussion finns det en liknelse med att ”det är ungefär som att gå med i facket”, för man får gemensamt skydd. Men jag skulle säga att det är som att gå med i maffian!

Det gäller att vi som fredsaktivister, som ofta överlappar med socialister, inte accepterar den här rävsaxen, att inte säga antingen eller. Varken Putin eller Nato! Vi måste se att det finns alltid en tredje väg, och det är att inte välja någon krigsmakt eller stormakt.
Det handlar om internationell solidaritet. Det handlar om att dra lärdomar av tidigare antikrigsrörelser. Till exempel fredskonferensen 1916 som lanserades av det som nu är SSU, eller rörelsen mot Vietnamkriget.
Vi vet att Sverige kommer gå med i Nato. Men det betyder inte att vi ska ge upp, utan det är snarare en signal. Det är ett startskott för det som behöver vara en ännu mäktigare antikrigsrörelse och fredsrörelse, för det behövs både och.

Om man kikar på de pengarna som nu läggs på militären, och ännu mer som kommer att läggas bara på Natomedlemskapet. Fatta hur mycket av de resurserna, som forskare ibland kallar för en ”krigsmobilisering”, som hade behövts för klimatkrisen. Börja nu! Det är ändå för sent jämfört vad de hade kunnat göra.
Tänk hur mycket pengar och resurser man hade kunnat lägga på ett hållbart system där vi lever i samklang med naturen, och som bygger på premissen från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Det är inte omöjligt! Det är bara det att det finns ett hinder. Och det heter det kapitalistiska, imperialistiska systemet.
Kampen fortsätter!