Sanders kampanj öppnar för ett socialistiskt motstånd

av Kshama Sawant, fullmäktigeledamot i Seattle och medlem i Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

Förra veckan lanserade Bernie Sanders formellt sin kandidatur till presidentvalet 2020, med löftet om att resa ”en oemotsvarad och historisk gräsrotskampanj som kommer börja med åtminstone en miljon människor över hela landet”. Under de första 24 timmarna hade han redan samlat ihop 5,9 miljoner dollar (55 miljoner kronor) i donationer från fler individer än alla de andra nuvarande presidentkandidaterna tillsammans.

Bernies nya kampanj har utan tvekan en högre startpunkt än när Vermonts senator först manade till en ”politisk revolution mot miljardärklassen” under våren 2015, som i överväldigande grad ignorerades av den näringslivskontrollerade median. Även om det är tidigt är Sanders redo att politiskt definiera de kommande primärvalen för Demokraterna. 

Sanders tillkännagivande började med uttalandet: ”Verklig förändring kommer aldrig uppifrån och ner, utan alltid nerifrån och upp”. Jag håller helt med. Och det är därför Socialist Alternative och jag kommer jobba med andra för att lansera gräsrotskampanjer i bostadsområden, facken, skolor och arbetsplatser runt om i USA för att bygga en massiv fightback från arbetarklassen runt Sanders kampanj. 

Väldigt mycket står på spel i detta val. Det är brådskande att Trump drivs ut, och socialister och vänstern måste dra full fördel av potentialen i att organisera jämsides med de miljoner som redan har börjat kämpa och som nu kommer att mobiliseras kring Bernie. 

Men vi måste också dra lärdom från 2016, då Demokraternas primärval var riggat mot Bernie: där Demokraternas partistyrelse (DNC) aktivt organiserade emot honom, med manövrar i en rad delstatsvalberedningar och primär­val, hotet om ett odemokratiskt superdelegatssystem, och näringslivskontrollerade media och ”progressiva” Demokrater som ledde våg efter våg av hårda attacker.

Låt oss använda detta historiska ögonblick för att lansera en allomfattande arbetarklass-fightback.

Arbetare behöver sitt eget parti, oberoende av företagspengar och -makt, som kämpar sida vid sida med våra rörelser snarare än emot dem. 

Bernie borde som jag ställa upp som en oberoende socialist och använda sin kampanj till att lansera ett nytt parti för arbetare, istället för att ställa upp i ett företagarparti vars ledning vill stoppa honom med alla till buds stående medel. Bernie har tyvärr gjort sitt val och ställer upp i Demokraternas primärval, men det är inte godtagbart att vår politiska rörelse fängslas i denna process. Valet 2016 hade hemska politiska konsekvenser. 

Innan han lanserade sin första kampanj för fyra år sedan sa Sanders att han funderade på att ställa upp som antingen en oberoende eller inom Demokraterna, och att han ville höra vad folket tyckte. Denna gång har han kringgått diskussionen och gör ett fundamentalt misstag, även om många utan tvekan håller med honom rent pragmatiskt eller i hopp om att Demokraterna på något sätt ska kunna ombildas till ett folkets parti. 

Medan det är sant att Bernie kommer att ha en enorm plattform via Demokraternas primärval skulle det skapa en massiv jordbävning inom amerikansk politik om han nu utlyste att han ställer upp som oberoende och använder sin kampanj för att lägga grunden för ett nytt parti. 

I en spalt i New York Times förra veckan med titeln ”Är USA på väg att bli en 4-partistat?” attackerar Thomas Friedman den nya självbeskrivna demokratiska socialisten Alexandria Ocasio-Cortez, men påpekar korrekt att ”politiska partier i den demokratiska världen sprängs i bitar” och att det finns en grund för ett verkligt vänsterparti likaväl som ett extremhögerparti. 

Om Demokraternas etablissemang återigen lyckas blockera Bernie borde han fortsätta som en oberoende kandidat ända fram till presidentvalet i november 2020. Historien ger oss inte ett obegränsat antal möjligheter att bygga den slags politiska kraft som arbetare behöver, och vi måste dra lärdom från förr. Om Demokraternas ledning åter lyckas ramma igenom ännu en status quo-kandidat finns det en risk att Trump kan vinna valet, trots hans impopularitet och låga siffror i opinionen. 

En kandidat från etablissemanget skulle också kunna besegra Trump, då många sådana kandidater vann i höstens mellanårsval som i mångt och mycket var en folkomröstning om administrationens högerpolitiska agenda. Men vi accepterar inte på något sätt att den bankrutta näringslivspolitiken hos Joe Biden eller Kamala Harris är en tillgång i att besegra högern eller representerar åsikterna eller behoven hos arbetare – tvärtom.

Sanders är idag den mest populäre politikern i landet, och de arbetarklasskrav som stod i centrum för hans kampanj 2016 – gratis sjukvård för alla, gratis offentlig universitetsutbildning, landsomfattande minimilön på 15 dollar (40 kronor) i timmen – har förts in i centrumet av den amerikanska politiska diskursen. Det har länge varit populärt, men har nu ett överväldigande stöd i opinionsundersökningar som ett resultat av Sanders och de gräsrotskrafter som stöder dem. Många av Demokraternas etablissemangspolitiker har åtminstone låtsats bry sig om dem, inklusive kandidater som Kamala Harris.

Från 2016 och framåt har Sanders identifiering som ”demokratisk socialist” spelat en stor roll i att skapa en massdiskussion om socialistiska idéer, en process som främst drivs på av kapitalismens misslyckande och dess oförmåga att erbjuda drägliga levnadsvillkor för arbetarklassen och en framtid för ungdomar. Som Sanders påpekade i sitt svar nyligen på Trumps tal till nationen tjänar de amerikanska arbetarna mindre än vad de gjorde 1973, justerat för inflation, och 80 procent av befolkningen lever lönekuvert till lönekuvert. Nu visar opinionsundersökningar att en majoritet ungdomar och unga vuxna ser positivt på socialism. 

De senaste månaderna har Sanders anslutit sig till Ocasio-Cortez uppmaning om en ”Ny Grön New Deal (ny giv)”. Detta enormt populära krav kan attrahera miljontals ungdomar och arbetare som möts av ständigt återkommande rapporter om en annalkande klimatkatastrof. 

När Sanders fick frågan från CBS om hur hans nya kampanj blir annorlunda svarade han: ”Vi kommer att vinna”. Men som min organisation Socialist Alternative och jag har påpekat är inget av dessa arbetarklasskrav, eller Sanders själv, godtagbart för den härskande klassen. Sanders kommer att gå i uppförsbacke hela vägen, och alla slags manövrar kommer att lanseras om det bedöms som nödvändigt för att stoppa Sanders från att vinna Demokraternas primärval. 

Ekot från Bernies uppmaning om en ”politisk revolution mot miljardärklassen” tog Demokraternas etablissemang och den härskande klassen med överraskning. Helt verklighetsfrånvänt trodde de att han skulle bli totalt marginaliserad. Socialist Alternative var en av väldigt få organisationer som såg potentialen i att bygga den arbetarklasspolitik som Sanders representerade. Men om Bernies kampanj denna gång får ett momentum igen kommer han att möta ett mer omedelbart och beslutsamt motstånd från eliten.

Den uppsjö av kandidater som deltar i Demokraternas primärval är också en ny situation jämfört med 2016 års duell mellan Sanders mot Clinton. 

Många arbetare och ungdomar kommer ta tid på sig att bedöma de olika kandidater som ställer upp på en progressiv plattform, som Elizabeth Warren och Beto O’Rourke. Det är förståeligt, men vi måste vara tydliga med att trots Sanders politiska svagheter representerar ingen av de andra progressiva kandidaterna en starkare eller trovärdigare kraft för arbetarklasspolitik eller är beredda att stå upp mot miljardärklassen. 

Elizabeth Warren, den mest konsekvent progressiva efter Sanders bland kandidaterna, har sina egna allvarliga politiska svagheter. Främst bland dem är att hon inte pekar mot att bygga rörelser ur arbetarklassen, och utan det kan nyckelkraven i hennes progressiva plattform inte vinnas.

Warren har också visat mindre villighet att stå upp mot etablissemanget inom Demokraterna än Sanders. Bernies sympatisörer minns att Warren inte deltog i primärvalen 2016 då hon var väl positionerad att påverka kampen för arbetarklasspolitik genom att stödja och kampanja för Bernie. 

Det var först när Sanders besegrades som Warren steg fram – för att totalt och helt okritiskt stödja Hillary Clinton. Detta bidrog till situationen där kandidaten som ställdes mot högerpopulisten Trump var en impopulär näringslivskandidat. 

Som arbetare har sett i Seattle, där jag sitter i kommunfullmäktige, är få valda representanter redo att stå upp mot storföretag och det politiska etablissemanget. Vad som verkligen krävs för att vinna våra krav och besegra det kommande angreppet från den härskande klassen mot Sanders är en bred, oberoende gräsrotskampanj av miljoner arbetande människor, med demokratiska gräsrotsstrukturer som står oberoende från Demokraterna och har siktet inställt på att mobilisera starkast möjliga kraft.

Som fullmäktigeledamot i Seattle har jag kämpat sida vid sida med sociala rörelser och arbetarrörelsen för att vinna 15 dollar i minimilön, miljontals dollar till billiga bostäder, och en lång rad hyresgästsegrar. Alla dessa vanns trots en frenetisk opposition från Demokraternas etablissemang, som länge har styrt Seattles stadshus. 

Socialist Alternative har varit ryggraden i våra progressiva segrar. Även de mest välmenande fullmäktigeledamöterna från Demokraterna viker sig för det enorma trycket från storföretagen och ledarskapet inom sitt egna parti, som vi såg i deras förräderi mot arbetare när de vände i frågan om Seattles skatt på Amazon förra våren. 

Sanders hemsida öppnar med det familjära men kraftfulla temat från 2016 års kampanj: ”Inte jag. Vi”. Vi behöver göra detta till sanning, inte bara i kampen för Bernies kampanj och mot näringslivets politiska etablissemang, utan i kampen för en helt annorlunda slags politik. 

Snarare än att vänta och se vad Demokraternas primärval har att erbjuda, låt oss börja nu. Låt oss börja bygga oberoende gräsrots­kampanjer i våra bostadsområden och arbetsplatser, introducera resolutioner i våra fack till stöd för Bernies kampanj, och lansera studentgrupper på våra campus. Låt oss använda detta historiska ögonblick för att lansera en allomfattande arbetarklass-fightback.

Men för att verkligen besegra högern och vinna kampen för ett samhälle baserat på arbetarklassens behov och ett hållbart klimat behöver vi kämpa för ett socialistiskt alternativ. Jag hoppas du kommer att överväga att gå med i vår organisation (systerparti till Rättvisepartiet Socialisterna). 

Till sist, oavsett om du är i Seattle eller inte borde du stödja vår kamp för en socialistisk politik i Seattle genom att besöka vår hemsida för omvalskampanjen 2019, kshamasawant.org. Då det politiska etablissemanget nu är rosenrasande över skatten på Amazon och andra progressiva kampanjer, ställs vi i år inför en enorm strid om vem som styr staden – Amazon och storföretagen, eller arbetarklassen.