av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Stödet till regeringspartierna minskar och samarbetspartnern Liberalerna har placerat sig stadigt under 4%-spärren.
Detta till skillnad från i våras då inte minst stödet till Socialdemokraterna ökade och det fanns en tilltro till den så kallade ”svenska strategin” mot coronan. Men redan under sommaren började stödet till Socialdemokraterna och regeringen att minska som en följd av de skrämmande höga dödstalen, de djupa revorna i välfärden som avslöjats och som regeringen påstod sig ha noll ansvar för. Den totala bristen på beredskap att möta höstens smitta, som länge inte ens erkändes av regeringen och Folkhälsomyndigheten, men också attackerna på LAS, har inneburit att S och regeringen har fortsatt att tappa stöd.
I SCB:s senaste partisympatisörsundersökning november 2020 är stödet för Socialdemokraterna 29,4 procent, jämfört med 33,7 procent i majundersökningen. Det andra regeringspartiet, Miljöpartiet, lyckas knappt komma över 4 procent och Liberalerna har rasat ned till 3,0 procent, den sämsta siffran sedan SCB inledde sina mätningar 1972. Det kan inte uteslutas att krisen i Liberalerna utmynnar i ett ledarskifte nästa år och att partiet hoppar av januariavtalet för att istället ansluta sig till det blåbruna blocket.
Även efter att IF Metall och Kommunal har anslutit sig till Svenskt Näringslivs och ett splittrat PTK:s LAS-uppgörelse står regeringen och januariavtalet betydligt svagare i slutet av året än vad man gjorde vid årets början.
Enligt Stefan Löfven kan LAS-uppgörelsen, efter IF Metalls och Kommunals svek, liknas vid det Saltsjöbadsavtal som SAF (dåvarande Svenskt Näringsliv) och LO slöt 1938 som kom att följas av årtionden av socialdemokratiskt regeringsinnehav, institutionaliserat klassamarbete och en kapitalistisk guldålder.
Men den tiden kommer aldrig tillbaka och den LAS-uppgörelsen som ska utgöra grunden för en ny försämrad lag om anställningsskydd är i stort sett densamma som en enig LO-ledning röstade emot.
Nu har även LO blivit ett offer för den socialdemokratiska högerpolitiken som LO-ledningen länge har försvarat och skyddat.
– Jag har inte upplevt en större arrogans än den vi upplevt de senaste dagarna, sa Byggnads ordförande Johan Lindholm inför LO-styrets möte i måndags.
De LO-förbund och övriga fackförbund som står fast vid sitt motstånd mot försämringar i LAS kan dock inte låta kritiken stanna vid ord, utan det behövs handling i form av datum för en politisk strejk för att försvara anställningstryggheten.
Ett gemensamt svar i form av politisk strejk skulle också stärka den opinion som finns inom IF Metall och Kommunal mot ledningens svek samt utgöra ett hinder mot att andra LO-förbund sviker.
Genom att ta kampinitiativ nu kan de fackförbund som tydligast har motsatt sig försämringar i LAS också förhindra att stämningarna kantrar i riktning mot ytterligare besvikelse och passivitet, vilket skulle spä på den uppgivenhet och den politiska vilsenhet som finns och som skapar ett andrum för regeringen samt ger missnöjesröster till de blåbruna.
Under vårens coronakris tillsatte regeringen utredningen om marknadshyror och som enligt januariavtalet ska resultera i att fri hyressättning med början i nyproduktion ska vara införd innan valet hösten 2022. Det är dock först på våren 2022 som riksdagen väntas rösta om LAS och marknadshyror, men om det blir så avgörs av kampen och styrkan i det utomparlamentariska motståndet mot januariavtalets politik.
För facken gäller kamp eller underkastelse, för Hyresgästföreningen handlar det ytterst om överlevnad. Och om ledningen tvekar eller nöjer sig med kritiska kommentarer behöver motståndet organiseras och förenas underifrån i gemensamma aktionsdagar med början den 18 april för att knyta an till den riksomfattande protestdag som skulle ha genomförts mot marknadshyror och januariavtalet den 18 april i år, men som stoppades av coronan.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.