Sätt stopp för de rikas bidragsfest

av Åsa V Karlsson // Artikel i Offensiv

I slutet på maj kom rapporten Avdragskalaset ut som fullständigt krossar myten om att de senaste 15 årens fördelningspolitik har gjort någon nytta, som de borgerliga partierna inklusive S och MP glatt hävdar.

Det är svindlande summor som i ökande takt har tagits från våra skattepengar. Via rut-, rot-, ränteavdrag och bidrag för grön teknik hamnar våra skattepengar hos de som redan har det väldigt bra. De största vinnarna är de rikaste och dessutom de rikaste kommunerna.
21,1 procent av kostnader för rut-, rot- och ränteavdrag, motsvarande cirka 8 miljarder kronor varje år, går till de 6 procenten med högst inkomst. När renoveringar behövs inom allmännyttan får hyresgästerna betala med höjd hyra, medan de som äger sin bostad kan få bidrag till solceller och laddstolpar, få minskade bostadskostnader och öka värdet på fastigheten. Per år upp till 125 000 i gröna teknikbidrag (infördes jan 2021). Det är enormt orättvist.

Avdragskalaset är skriven av Rikard Allvin och Vilgot Österlund, och är baserad på statistik från SCB (Statistiska centralbyrån) samt ett flertal tidigare undersökningar, rapporter och studier utförda av myndigheter, fackförbund och olika organisationer som Hyresgästföreningen. Det är Katalys – Institut för facklig idéutveckling som har publicerat rapporten.
Siffror från 2020 visar att mer än en fjärdedel av statens kostnader för avdragen gick till den tiondel i samhället med högst inkomster. Motsvarande siffror för den tiondel av befolkningen med lägst inkomst är mindre än en procent.
Den som anlitar städhjälp, har bolån eller äger och renoverar sin bostad kan genom reduktionen få ett ekonomiskt stöd från staten på stora summor varje år.
Rapporten föreslår att rut- och rotavdragen ska avskaffas omedelbart, att räntestödet ska trappas ner och begränsas till ett lågt satt tak och att om bidraget för grön teknik ska vara kvar borde allmännyttan få motsvarande.

Rut- och rotavdragen, eller ”reformerna” som förespråkare brukar kalla det, har på inget sätt visat sig kunna uppfylla de mål som den tillträdande borgerliga alliansregeringen 2006 utlovade. Arbetslinjen, inte bidragslinjen – vilken ironi! Man utlovade nya, bättre jobb och att ”svarta jobb ska bli vita”, ett slut på fuskandet i servicebranscher och att ekonomin skulle ta fart.
Idémässigt skrev två centerpartistiska kvinnor i riksdagen en motion 2003 med förslag om rut (rengöring, underhåll och tvätt) och presenterade detta som en jämställdhetsreform, en lösning på hur den stressade kvinnan skulle orka med både hem och karriär samt ”att vara en god maka”. En städerska och kanske en nanny till barnen skulle bli bra för alla. Lågutbildade skulle få en fot in på arbetsmarknaden och svartjobb skulle försvinna.
Det talades om att de med hög­avlönade jobb, som kirurger, måste kunna jobba och att det var mer värt än att diska och vara med sina barn. När rutreformen genomfördes 2007 hade jämställdhetsaspekten tonats ner, mycket på grund av kritik från facken och vänstern som såg igenom förslaget.

Rutavdraget ger 50 procent skattereduktion (avdrag) upp till 75 000 kronor per person och år. Ett hushåll med två personer kan alltså få 150 000 kronor i statligt bidrag. Mest populärt är städtjänster, 80 procent (2017) och kostnaderna ökar stadigt: år 2019 var de 5,4 miljarder kronor, 2021 drygt 6,5 miljarder. De senaste året motsvarade det en ökning med 18,4 procent.
Ränteavdraget har funnits i olika former ganska länge och 2015 gjorde SCB en inventering på uppdrag av SVT som visade att den rikaste tiondelen fick tillbaka 20 gånger så mycket som den fattigaste (”svagaste”) tiondelen av befolkningen. 85 procent av ränteavdragen gjordes av de rikaste.
Utredare på SCB menade att inget annan skatt eller reform har lika stor effekt i att omfördela från ekonomiskt svaga till ekonomiskt rika.

När landets välfärdspersonal går på knäna och verksamheterna är underfinansierade år efter år ökar riskerna för att de som har råd köper sig bättre vård och omsorg via rutavdraget. Pengarna skulle göra enormt mycket mer nytta genom att direkt gå till vård och omsorg, likaså till skolan, offentlig service med mera.
Många kommuner kämpar med budgetar, medan staten gynnar de som redan har det bra på andras bekostnad. Politiker vet om orättvisorna, men väljer att inte lägga om politiken. Det är oacceptabelt!