Stämningen är frustrerad när Offensiv vid tre skiftbyten
på Scanias nedläggningsvarslade axelfabrik i Falun talar med
arbetarna. Sedan beskedet om att fabriken ska läggas ned kom för
fem veckor sedan, har motivationen att som förut ”ge 120 procent” försvunnit.
Arbetarna kräver rejäl ersättning för att uppoffra
sig. Och med dagens slimmade produktion och leveranser ”just in
time” är företagets sårbarhet stor.
Nu står allt och väger sedan Scania lånat in ett 40-tal ”arbetsvilliga” från
Södertälje och Oskarshamn.
–
Det går knackigt, intygar IF Metalls klubbordförande Torbjörn
Pedersen.
Bara genom att särskilt i monteringen i Falun arbeta enligt regelboken – Scania
Production System – har ett släp uppstått som orsakar
stopp på 1-2 dagar per vecka hela vägen ända ut till
koncernens chassifabriker i Södertälje och andra europeiska
städer. Även växellådsfabriken i skånska Sibbhult,
som också ska läggas ned, släpar en del. Enligt företagsledningen är
det totala släpet nu 800 lastbilar.
–
Här släpar en baklina som normalt svarar för 80 procent
av axlarna med exakt 1496 axlar, säger en faluarbetare vi talar
med.
Detta visar hur den extrema press på arbetarna som dagens kapitalister
utövar i sin jakt på vinster åt aktieägarna också ökat
kapitalisternas egen sårbarhet.
Motåtgärder
Alla möjliga motåtgärder prövas av Scanias chefer,
som att styra om produktion, importera delar från Argentina och
att i enskilda ”förhör” beordra de anställda
att arbeta övertid på lördagar. ”Bara tungt vägande
skäl som HIV-test och polisförhör verkar vara skäl
nog att säga nej”, säger en facklig företrädare.
Men det var metoder som de lägre cheferna haft svårt att palla
med själva och därför överlåtit till högre
chefer. Ett försök att införa ”kollektiv övertid” föll
sedan klubbens förhandlare och därefter medlemmarna röstat
nej på ett klubbmöte, med 192 av 208 röster.
Det som verkligen sänkte arbetsviljan var företagets skambud
till arbetarna att bara betala 3 000 kronor i en extra bonus för
att jobba ikapp släpet. Men i stället för att svälja
prestigen och ge Scanias arbetare den morot de vill ha för att själva
jobba i kapp vad man förlorat, har företagsledningen – med
fackets godkännande – infört ett nattskift med inlåning
av ett 40-tal arbetsvilliga från främst Södertälje
(cirka 25) och Oskarshamn (ett tiotal), samtidigt som man börjat
nyrekrytera på orten. Då hade verkstadsklubben först
sagt nej till ett förslag om att hyra in personal från Holland.
”Ni sitter på dynamiten”
–
De kan ju inte kräva att man ska jobba sex dagar i veckan i två månader.
Men vi har bara gått med på att de arbetare som kommer hit
ska vara här i fyra veckor. Vi i facket måste ju hela tiden
försöka göra så gott det går så att
saker fungerar och vi har sagt till medlemmarna att det är inte
vi i facket som sitter på dynamiten, utan det är ni, försvarar
sig fackordföranden Torbjörn Pedersen.
Många arbetare efterlyser tuffare tag från facket, på alla
nivåer. ”Är fackföreningar fega?”, frågar
sig också rubriken på en ledare i Dala-demokraten den 24
april, som tycker att det är märkligt tyst från facken
och regeringen när Scania lägger ned de väl fungerande
och lönsamma fabrikerna i Falun och Sibbhult. Att engagemanget från
regeringen och topparna i LO och IF Metall trots allt var något
större i Trollhättan tror klubbens företrädare i
Falun beror på att jobben då hotade att lämna Sverige,
medan de denna gång ”bara” flyttas inom landet. ”Vi
har inget stöd någonstans ifrån”, citeras Torbjörn
Pedersen.
Men inte heller inom verkstadsklubbarna i Falun och Sibbhult finns det
självförtroende nog att på allvar ifrågasätta
nedläggningen. Detta trots att två samhällen sätts
i gungning för en futtig besparing på 350 miljoner. Det är
mindre än 5 procent av Scanias fjolårsvinst på 6,8 miljarder
och 11 procent av årets utdelning till aktieägarna på 3
miljarder.
–
Scania motiverar inte ens själva beslutet för pengarnas skull
utan pratar om att komma nära forskning och utveckling och få bättre
flöde, säger Pedersen.
Den strid som ändå tas gäller priset för omställningen.
Men svenska fack kan som bekant inte strejka legalt under gällande
kollektivavtal. Ändå vill Pedersen inte ge slaget förlorat.
”För billigt lägga ned”
–
Det är alldeles för billigt att lägga ned och flytta företag
i Sverige jämfört med i tex Spanien, Frankrike och Tyskland.
Det ska kosta skjortan att lägga ned, tycker han.
Verkstadsklubben i Falun vill nu ha ett åtgärdspaket för
omställningen. Och ett sådant måste enligt Pedersen
innehålla ordentliga avgångsvederlag och stöd för
studier under åtminstone ett par års tid, ”tre månader
räcker inte”. Även stöd för att starta eget,
vill man ha.
–
Man ska kunna amortera på sitt hus som vanligt tills man hittat
ett nytt arbete.
För de äldsta arbetarna som får svårt att hitta
något nytt arbete vill klubben ha avtalspensioner, helst från
54 år. Och under de 2,5 år arbetet ska fortsätta menar
klubben att det krävs en lönehöjning, inte bonus.
–
Vi behöver några tusenlappar i höjd lön för
leveranssäkerhet och kvalitet, och för att höja motivationen.
Annars är risken överhängande att folk bara drar. Scania
har missbedömt personalkostnaderna vid nedläggningen.
Att Scania gått med på att outsourca bearbetningen av axlar
med 150-200 jobb betraktas som en framgång för verkstadsklubben. Återstår
att hitta någon som kan ta över.
–
Det var inget som skulle vara kvar i början, säger Pedersen,
som också kräver att Scania överlåter lokalerna
till kommunen eller säljer dem mycket billigt.
Han tycker också att Scanias storägare Peter Wallenberg har
en moralisk skyldighet att bidra med industriella kontakter. Den socialdemokratiskt
styrda kommunen har öppnat ett kontor i huset i syfte att ragga
nya verksamheter.
–
Men det måste vara annan industri, inte service och handel, som
efter nedläggningen av regementet I13, menar Pedersen.
Bitterheten och oron är stor bland de arbetare som Offensiv talar
med vid tre skiftbyten. Oron gäller också om sammanhållningen
ska palla för trycket av alla nyanlända, som en del kallar ”svartfötter” (även
flera av dem uttalar sig dock mot nedläggningen).
–
Jag tycker inte illa om dom personerna, men skulle inte kunna göra
samma sak själv, säger en av de första Scaniaarbetare
vi träffar, Anders Gustavsson. Han tillägger att han själv
gärna skulle jobba gratis två lördagar om bara Scaniachefen
Leif Östling fick kicken.
Han är djupt imponerad över arbetarnas sammanhållning
hittills.
–
Folk agerade som jag aldrig trodde skulle hända i Sverige, det bara
blev så. De hotades hit och dit, men bara fortsatte. Jag är
själv en som tyckt om jobbet och att ta i litet, men kände
att nu kan Scania dra åt h-e om de inte lovar nånting.
Luften går ur?
Nu tror han risken är stor att luften går ur och att arbetskamraterna
börjar söka enskilda lösningar. Själv är han
50, men särskilt de unga kommer inte att jobba kvar i två år.
Han tror inte heller att de inlånade är någon lösning
för Scania.
–
De hinner inte lära sig jobbet på fyra veckor, kanske kan
de klara 2-3 av 10-12 stationer.
Läget är kritiskt. Samtidigt som de nyanlända sänker
kampmoralen är det nu som kampen i Falun börjat uppmärksammas.
Som en arbetare skriver på det diskussionsforum, falunsibbhult.forum24.se,
de själva skapat: ”Det är ju inte förrän nu
som vi har dom i vårt grepp, det börjar publiceras mer i media,
vissa chefer häver ur sig hot och allsköns smörja… Det är
ju nu ALLA ska jobba efter SPS…För satan dom erkänner ju
tillåme att dom ligger över 800 lastbilar back”.
Att arbetarnas reaktioner börjat ta skruv visas också av platschefen
Anders Williamssons ”pudel” i företagsbladet ”Scania
Inside”: ”Vi gjorde en gigantisk felbedömning av läget
och vi hade inte den minsta koll på var förväntan låg.
Jag har därför full förståelse för att det
av många tolkades som ’ett slag i ansiktet’ och jag
vill därför be alla ordentligt om ursäkt… vi hade ärligt
talat inte klart för oss att chocken skulle bli så stor och
att det skulle ta så lång tid att ta sig ur den”, skriver
platschefen.
Behov av nya initiativ
Få nöjer sig med de lokala socialdemokraternas ”lita
på att vi fixar ersättningsjobb”-linje. Nyckeln till
framgång är att basmedlemmarna i verkstadsklubben själva
tar nya initiativ för att svetsa fronten. Då kan de också räkna
med massiv sympati.
Ett förslag om en stor manifestation har redan väckts på ett
medlemsmöte, men har ännu inte blivit av. Bäst effekt
skulle uppnås en vardag eftermiddag, om det skift som normalt jobbar
inte tvekar att marschera från fabriken in till stan. Då kan
också t ex skolor och affärer ombes att slå igen och
alla ges en chans att visa sin solidaritet.
RS/Offensiv uttalar sitt stöd och understryker att kampen också måste
gälla stopp för nedläggningen. Om detta avvisas måste
krav resas på att Scanias ledning med Leif Östling och Wallenbergstiftelsen
Investor i spetsen sätts åt sidan och staten övertar ägandet
under löntagarkontroll.
Arne Johansson
”Scania
kvar i Falun”
Under RS/Offensivs besök i Falun förra fredag samlade vi in
186 namn på en namnlista med rubriken ”Scania kvar i Falun – facklig
vetorätt mot nedläggningar”.
Listans text lyder: ”Scanialedningens beslut att lägga ned
de moderna och lönsamma fabrkerna i Falun och Sibbhult måste
bekämpas och stoppas. Ingenstans kostar det kapitalisterna så lite
att lägga ned och flytta ut som i Sverige…
Scanias arbetare i Falun vägrar att låta sig hunsas av giriga
kapitalister och direktörer som själva plundrar storföretagen
med enorma aktieutdelningar och skyhöga ersättningar.
•
Scanias arbetare ska inte stå ensamma – hela fackföreningsrörelsen
måste samlas till stora stöddemonstrationer.
•
Facklig vetorätt mot nedläggningar och kraftigt höjda
avgångsvederlag.
•
Stoppa plundringen av storföretagen – det som byggts
av vårt gemensamma arbete ska ägas av samhället under
demokratisk löntagarkontroll.”
