SD och M är tvillingpartier

När Moderaternas partiledare Ulf Kristersson intervjuades i Sveriges Radio P1 Morgon i måndags blandades hyllningar till SD med krav på mer och hårdare batongpolitik.

Radiointervjun blev ytterligare en bekräftelse på att M och SD i det närmaste är tvillingpartier.

Intervjun formerade sig till samma försvarstal för SD som Kristersson tal i Almedalen i juli och Moderaternas valupptakt i Norrköping den 4 augusti där han enligt Svenska Dagbladet sa att:

– Inget annat parti har som Sverigedemokraterna lika konsekvent varnat för att Sverige inte kan fortsätta öka invandringen om vi ska ha en chans att klara av de stora integrationsproblemen. Även det sätter jag värde på.

Årets val är det första där högern formerat sig som ett blåbrunt block, eller ”mitt lag” som M-ledaren kallar de blåbruna. Blocket har bildats efter att M och KD har tagit i allt fler frågor och gjort SD:s politik till sin, vilket inte minst märktes i de blåbrunas första gemensamma budgetförslag som lades fram av M, SD och KD hösten 2021. SD såg den gemensamma budgeten som ett ”genombrott”.

Budgetförslaget, som riksdagens majoritet antog och som den nya S-regeringen inte ansåg sig ha några problem med att regera på, genomsyrades av skuldbeläggning av och attacker mot flyktingar. ”För första gången någonsin får Sverigedemokraterna inflytande över delar av statsbudgeten. Tillsammans med M och KD river SD upp delar av Magdalena Anderssons produkt – vilket innebär att det nu blir sänkt bensinskatt och jobbskatteavdrag. Men också mer pengar till rättsväsendet och mindre till socialförsäkringar”, skrev Göteborgs-Posten den 24 november.

Men också Socialdemokraterna har tagit efter SD:s politik och retorik. I skydd av Socialdemokraternas högerpolitik som har ökat klassklyftorna och försämrat bland annat anställningsskyddet, inskränkt strejkrätten samt stramat åt flyktingpolitiken och tagit Sverige in i Nato har högern omgrupperat sig och blivit allt mer aggressiv.

Det har i sin tur ritat om det politiska landskapet i Sverige och årets val sker mot bakgrund av en stadigt ökad polarisering, som ännu väntar på att också uttryckas i kamp och tydliga vänstervindar.

Men trots att skillnaderna inte är så stora mellan regeringsalternativen bidrar polariseringen och det blåbruna hotet till att Socialdemokraterna delvis kan bli ”förlåtna” i valet och behålla regeringsmakten.

För att behålla väljare och om möjligt vinna nya är S tvunget att lyfta även välfärden i valet och framstå, åtminstone i ord, som ett parti som inte bara vill ha ”hårdare tag”.

Rasism och batongpolitik på alla områden förenar de blåbruna. Till det ska läggas att de blåbruna partierna sinsemellan tävlar om vem som kan slå hårdast med batongen och som går längst i sin ”svenskhet”, rasism och attacker på lågavlönade.

Om de blåbruna vinner valet och bildar en regering så behöver SD inte ministerposter för att bestämma vilken politik den nya regeringen ska driva. Genom januariavtalet kunde C och L utan att ta plats i regeringen bestämma dess politik och driva igenom flera försämringar som tidigare högerregeringar inte har vågat sig på.

Men när S-MP-regeringen försökte få igenom marknadshyra, en central del i januariavtalet, kom den att fällas av det gräsrotsmotstånd som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) var med om att bygga upp.

S-MP-regeringen föll till sist offer för den egna högerpolitiken och samma öde väntar, kanske ännu snabbare, en eventuell ny blåbrun regering.

Kampen mot marknadshyra visade såväl att kamp lönar sig, att det går att vinna om klassfrågorna sätts i fokus, som vilken rörelse som behöver byggas för att slå tillbaka det blåbruna hotet och sätta stopp för alla former av högerpolitik. Att ständigt påminna om det går som en röd tråd genom RS valkampanjer i Haninge och Luleå.

I kommunvalet är en röst på Rättvisepartiet Socialisterna att ge kampen, välfärden och det socialistiska alternativet en röst som inte viker sig, samtidigt som det stärker vänsterkrafterna. ■