SD sätter tonen i cementerat blåbrunt block

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Under pandemikrisen blev de blåbruna ett allt mer cementerat block och i SVT Agendas partiledardebatt i söndags framträdde de blåbrunas företrädare som representanter för ett och samma högerparti. 

”Inte bara de konkreta förslagen, (utan även) partiledarnas hela kroppsspråk vittnade om att Jimmie Åkesson nu definitivt är en i gänget”, skrev SVT:s inrikespolitisk kommentator Mats Knutsson efter partiledardebatten som hade föregåtts av att de fyra blåbruna partierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna – i en gemensam artikel på DN Debatt hade krävt mer och hårdare batongpolitik i form av nya undantagslagar och visitationszoner. 
De blåbruna partiernas skuggbudgetar ger också besked om ett cementerat högerblock. Det är graden av nedskärningar och på vilka områden som skiljer. Medan M, KD och L siktar in sig på socialförsäkringarna vill SD göra de största nedskärningarna på miljö- och naturvård samt biståndet. 

Hela 9,6 miljarder kronor vill Liberalerna ”spara” på sjukförsäkringen; partiet föreslår bland annat en ytterligare karensdag. L, KD och M, men även Centern, kräver också att den så kallade stupstocken i sjukförsäkringen återinförs.
Alla regeringar som har styrt sedan början av 1990-talet har gjort nedskärningar i socialförsäkringarna samt låtit ”hårdare tag” genomsyra bedömningen.
Det har pressat ned socialförsäkringarnas kostnader som andel av BNP till rekordlåga nivåer. År 2019 hade andelen sjunkit till 4,4 procent av BNP (den lägsta på 40 år), vilket kan jämföras med att den var på nästan 10 procent under början av 1990-talet.
Socialförsäkringarnas kostnader som andel av BNP ökade visserligen ifjol som en tillfällig följd av pandemin. Utgångspunkten för de blåbruna är dock att villkoren och ersättningarna i socialförsäkringen ska tillbaka till tiden innan pandemin. En del av högerns förslag går ännu längre.

Allt fler ska tvingas att ta ett låglönejobb. 

Det nya jobbskatteavdraget som högeroppositionens skuggbudgetar föreslår ska främst betalas av arbetslösa och sjuka. 
Den moderata skuggbudgeten innebär exempelvis att ”ersättningarna från a-kassan ska återföras till nivåerna som gällde före coronapandemin med ett tak på maximalt 910 kronor om dagen de första hundra dagarna och därefter 680 kronor, vilket är lägre än de 760 kronor som gällde tidigare. Antalet ersättningsdagar minskas dessutom till högst 265” (Arbetsvärlden den 6 oktober). 
Moderaterna vill också att det sätts ett ”bidragstak” för hushållen som inte får överstiga 75 procent av lägstalönerna, vilket innebär att hushåll tvingas försöka överleva på 15,000-16,000 kronor i månaden.
KD föreslår dessutom att ersättningen i a-kassan konjunkturanpassas, det vill säga om arbetslösheten sjunker minskar ersättningen. De sänkta ersättningsnivåerna och de ”hårdare tagen” ska enligt högern öka ”viljan att ta ett låglönejobb”, vilket KD skriver rakt ut i sin skuggbudget.
Sverigedemokraterna och Moderaterna kräver båda att invandrare ”gradvist ska kvalificera sig in i välfärden”. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan samtliga blåbruna partier instämmer i Sverigedemokraternas krav på att alla välfärdstjänster ska knytas till medborgarskap.
Alla de blåbruna partierna vill genomföra en ännu kraftigare upprustning av militären än regeringens och kräver att Sverige går med i Nato. De blåbruna förenas även i sitt försvar av vinster i välfärden, att privata företag ska tillåtas plundra välfärden, sin antifackliga hållning och attacker på public service.

Januariavtalet och S-MP-regeringens högerpolitik spelade de blåbruna i händerna. Den officiella debatten och politiken flyttades än mer till höger. Kampen mot marknadshyra satte dock de sociala frågorna på den politiska dagordningen och visade att det går att vinna mot högerpolitiken.
Ska det blåbruna hotet slås tillbaka måste kampen och de sociala rörelserna återerövra marken, vilket inte minst kräver att facken sätts på stridsfot och tar kamp för arbetarpolitik istället för att underordna sig Socialdemokraterna.