SD-styrda regeringen förklarar krig mot Sveriges natur

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Med den blåbruna regeringen (Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – styrda av Sverigedemokraterna) väntar huggsexa och oemotsvarad vinstjakt på vår sista orörda natur. Det råder glädjeyra bland stora markägare, skogsbolag, gruvbolag och förorenare. Regeringen lade snabbt ned Miljödepartementet och flyttade miljöfrågorna till Näringsdepartementet. Inriktningen är klar: Det ska bli lättare för kapitalisterna att exploatera sönder naturen.

Den största slakten i den SD-styrda regeringens budget för mandatperioden sker på miljö- och naturvård: anslagen skärs ned från årets alldeles för låga, 24 miljarder kronor till 15 miljarder år 2024 och slutligen ynka 10 miljarder år 2025.
De största nedskärningarna 2023 blir på:
• Åtgärder för värdefull natur: 900 miljoner kronor.
• Skydd av värdefull natur: 600 miljoner kronor.
• Åtgärder för havs- och vattenmiljö: 400 miljoner kronor.
• Miljöövervakning: 100 miljoner kronor.
Detta är bara toppen av isberget. Regeringens Tidöavtal aviserar grundläggande rättsliga förändringar. Exempelvis ska Miljötillståndsprövningen enligt Miljöbalken ”förenklas och förkortas” i syfte att ”säkra näringslivets konkurrenskraft”. Förslaget är en direkt gåva till gruvindustrin.
Och det är främst SD:s politik sedan flera år tillbaka som nu blivit hela regeringens. Eric Palmqvist, SD:s ledamot i Näringsutskottet, förklarade redan för två år sen i den kapitalistiska branschtidningen Metaller och gruvor att ”tillståndsprocesserna för bland annat gruvnäringen måste bli kortare och enklare. Personligen tror jag att man måste deformera miljöbalken till hållbarhetsbalk eller något, den är så mycket ett hinder idag”.

I Naturskyddsföreningens enkät till partierna inför valet svarade SD ”Vet ej” på tre och ”Nej” på hela 18 av Naturskyddsföreningens 22 förslag; exempelvis svarade de ”Nej” på förslagen att skydda 30 procent av Sveriges land- och havsområden, starkare havsmiljölag, mer hållbart skogsbruk, stärka ekologiska lantbruk, fler naturbetesmarker och att rena vårt dricksvatten från miljögifter som PFAS.
SD:s argument mot ett mer hållbart skogsbruk (utan kalhyggen) är att det ”inte får äventyra ekonomin”. Tvärtom vill SD ha ”regelförenklingar och en starkare äganderätt”, det vill säga enklare för kapitalisterna att avverka utan krav på naturhänsyn.
Regeringens klimat- och miljöpolitik ska ”sträva efter de mest kostnadseffektiva åtgärderna”, som samtidigt inte skadar företagen, slår regeringens plattform fast. Detta har också varit SD:s ståndpunkt i flera år:
”Det är slående att ekonomen Martin Kinnunen endast talar om klimatkonsekvenser i termer av möjliga samhällsekonomiska kostnader, i kronor och ören. Inte en enda gång under intervjun nämner han konsekvenser för människor, djur och natur”, skrev Karin Holmberg i tidningen Etc 2019.

Under riksdagens första allmänna debatt denna höst höll SD:s ledamot Elsa Widding – dessutom särskild utredare om energiförsörjning – ett anförande där hon förordade att bygga ”verkningsfulla kolkraftverk” i fattiga länder och oljekraftverk i Sverige.
SD:s rötter i fascismens hot mot yttrande- och föreningsfrihet gjorde sig påmind direkt när Naturskyddsföreningen och Civil Rights Defenders recenserade den SD-styrda regeringens Tidöavtal.
En vecka efter Naturskyddsföreningens granskning krävde SD att få en lista på vilka privatpersoner som hade donerat pengar till organisationen; och strax efter Civil Rights Defenders kritik av Tidöavtalet krävde SD-toppen Björn Söder att människorättsorganisationens bidrag skulle dras in.
SD:s avsky för demokrati och yttrandefrihet är också en röd tråd i deras antimiljöpolitik. Under förra mandatperioden lade Sverigedemokraterna förslag om att försvaga miljöorganisationers talerätt i vilt- och skogsbruksfrågor. Det ska bara vara upp till de stora markägarna att exploatera efter behag. Detta väntas också komma upp på dagordningen under mandatperioden.

Den SD-styrda högerextrema regeringen har förklarat trohet till den rikaste procenten utsläppare och exploatörer – och har förklarat krig mot Sveriges natur.
SD:s naturromantiska framtoning på sina affischer är grovt felaktig; för i SD:s Sverige är den röda stugan med vita knutar omringad av kalhyggen, den vackra sjön är ett förgiftat gruvhål, den naturbetande kon är i själva verket ihoppressad i en smutsig fabrik och det ”vanliga folket” en handfull riskkapitalister med utlandskonton.