Seger efter 11 veckors sjukhusstrejk i Tyskland

Att TVE nu ska omfatta hela Nordrhein-Westfalen (NRW) är första gången som avtalet inte bara berör ett sjukhus eller en stad. Hittills har sådana avtal endast gällt i enskilda städer. Detta ökar chanserna för en riksomfattande utvidgning av kampen för lättnader inom hälso- och sjukvården.

TVE är ett särskilt kollektivavtal, som, åtminstone i viss mån, ger de anställda rätt att bestämma arbetets innehåll och villkor som arbetet ska utföras under.

CLAUS LUDWIG

Sozialistische Alternative, SAV (ISA I Tyskland)

Redan före pandemin brottades vården med dåliga arbetsförhållanden, men under covidkrisen blev villkoren snabbt sämre. Istället för mer pengar och vårdsatsningar fick de anställda nöja sig med berömmande ord. Mer än 10 000 sjuksköterskor lämnade sina jobb under pandemin, och enbart på intensivvårdsavdelningarna saknas 50 000 sjuksköterskor.

I slutet av pandemin var det 4 000 färre intensivvårdsplatser som kunde bemannas än innan. Rum och utrustning finns tillgängliga, men personalbrist gör att de inte kan tas i bruk.

Vårdkampen i NRW inspirerades av den framgångsrika strejken på sjukhusen i Berlin hösten 2021. Med sina krav gick kollegorna från universitetsstäderna Aachen, Bonn, Düsseldorf, Essen, Köln och Münster i västra Tyskland dock längre än kollegorna i Berlin. I enlighet med principen ”sjukhusarbete är lagarbete” – skulle den kollektivt överenskomna lättnaden inte bara gälla för sjuksköterskor utan för alla.

Arbetsgivarna vägrade till en början att förhandla om de områden som inte var direkt kopplade till sjuksköterskornas arbete, eftersom de påstods vara områden som ”inte kunde refinansieras”.

Bakgrunden till detta är att faktureringen av sjukhustjänster till sjukförsäkringsfonderna inte baseras på de faktiska kostnaderna, utan på så kallade ”schablonbelopp per fall” som definieras för varje diagnosrelaterad grupp (DRG). Med införandet av DRG, som gjordes 2004, kom hälso- och sjukvårdssystemet i hög grad att styras i enlighet med kapitalismens vinst- och kostnadsmaximering och trycket på att behandla fler fall med mindre personal. På grund av det ökande missnöjet på klinikerna togs en del av vården ”vid sängkanten” bort från schablonbeloppen per fall 2018 och finansierades via en extra ”sjuksköterskebudget”. Sjukhusstyrelserna får extra personalkostnader inom omvårdnad ersatta av försäkringsbolagen, medan de skulle vara tvungna att betala för de rena DRG-områdena från sjukhusets budget.

Efter cirka 10 veckors strejk och cirka 2 500 inställda operationer gav arbetsgivarna upp sitt motstånd mot att inkludera alla anställda och gick med på att inkludera alla strejkande områden i TVE.

TVE-avtalet träder i kraft från och med den 1 januari 2023, där ”modell 1” gäller för sjuksköterskevård, inklusive psykiatriska avdelningar och akutmottagningar. Där fastställs förhållandet mellan anställda och patienter för varje skift. Om det finns för få anställda i tjänst – på grund av personalbrist, frånvaro eller ett stort antal patienter – får den berörda personalen ”stresspoäng”. När de når sju poäng får de en ledig dag i stället – eller extra lön. År 2023 kan detta resultera i högst 11 lediga dagar, 2024 14 och från och med 2025 18 dagar.

Detta löser inte de faktiska orsakerna till problemen. Underfinansieringen och vinstorienteringen kommer att kvarstå och personalbristen kommer inte heller att upphöra snabbt, eftersom lönerna och arbetsvillkoren kommer att förbli oattraktiva.

Men för första gången har personalen en hävstång som de kan använda för att bemöta överarbete och personalbrist, de kan kämpa för lediga dagar eller mer pengar och på så sätt skapa ett tryck på sjukhusledningen att anställa mer personal.

För delar av personalen är framgången alltså snarare symbolisk. En kollega från polikliniken i Köln påpekade vid avdelningsmötet den 19 juli att de i praktiken måste fortsätta att arbeta som tidigare under de kommande fem åren. Detta ledde till att vid strejkmötet i Düsseldorf samma dag, där förhandlingsresultatet diskuterades, 70 procent röstade emot uppgörelsen. Det fanns en vilja att fortsätta kampen. I Essen, Köln, Bonn, Aachen och Münster däremot röstade mellan 70 och 90 procent av de närvarande för acceptans.

77 dagars strejk visar att det lönar sig att kämpa och organisera sig, att villkoren kan förändras. Avtalet skulle, trots sina svagheter, inte ha varit möjligt utan den organisering som ägde rum underifrån.

När fackförbundet ver.di presenterade avtalet doldes inte avtalets svagheter, utan det kommunicerades öppet att en del av målen inte hade uppnåtts. Eller som Katharina Wesenick, ver.di:s (de vårdanställdas fack) regionchef för hälsa och vård i NRW erkände:

”För första gången har vi lyckats nå ett regionalt kollektivavtal vid sex universitetssjukhus i NRW, med en effektiv reglering för när förhållandet mellan personal och patienter inte uppnås. Alla yrkesgrupper befinner sig i ett strypgrepp av de så kallade ’schablonbeloppen per fall’ … Principen att utföra så många operationer som möjligt med så lite personal som möjligt gäller överallt. Och vi har inte fått gehör för alla punkter …”

Hade mer varit möjligt?

På Kölns universitetssjukhus är kollegorna stolta över vad som har uppnåtts. Marieke Nill, medlem av strejkledningen och laboratorieanställd, säger till sozialismus.info att ”kampen har gett en plattform för fortsatt strid mot hela DRG- och vinstsystemet på sjukhusen”.

På universitetssjukhuset i Köln har den fackliga organisationsgraden bland de grupper av anställda som deltog i strejken stigit till över 50 procent. Vårdkampen har gett de anställda ett ökat självförtroende och efter strejken kommer denna erfarenhet av att vilja stå upp mot arbetsledare och sjukhuschefer att vara större.

– Vi inom vårdsektorn har alltför länge låtit oss bli alltför eftergivna. Nu har vi sett hur mycket makt som finns hos vårdanställda, säger Albert Nowak, JAV UKK, till sozialismus.info.

Kollektivavtalen är de första stegen, men de måste kompletteras med breda kampanjer för socialisering av vården, expropriering av privata företag och återkommunalisering av sjukhusen med mer demokratisk kontroll av de människor som arbetar där, samt avskaffandet av schablonbeloppen per fall och finansiering av hälso- och sjukvårdssystemet i enlighet med patienternas och de anställdas behov.

Strejken i Nordrhein-Westfalen, som på det hela taget var framgångsrik, är en viktig milstolpe i denna kamp.■