Serbisk järnvägskollaps utlöser studentuppror

Av GEORGE MARTIN FELL, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Den 1 november 2024 kollapsade det 48 meter höga betongtaket vid entrén till tågstationen i Novi Sad, Serbiens näst största stad. Rasolyckan skedde mitt i rusningstrafik och totalt femton personer dödades i rasolyckan.

Järnvägsstationen i Novi Sad hade genomgått en ombyggnad sedan 2021. Men renoveringen, som var tänkt att symbolisera Serbiens återuppbyggnad efter Jugoslaviens blodiga sönderfall, var ett fuskbygge. Tragedin i Novi Sad blev den utlösande faktorn till de massprotester mot regeringen, initierade av studenterna, som sedan dess har skakat Serbien. Tiotusentals, ibland fler, har deltagit i de nästan dagliga protester som ägt rum sedan den 1 november. I december demonstrerade omkring 100 000 i huvudstaden Belgrad och den 15 februari gick tiotusentals personer ut på gatorna i Kragujevac. Proteströrelsen är den största i Serbien sedan den så kallade Bulldozerrevolutionen år 2000, då diktatorn Slobodan Milošević störtades.

I slutet av januari tvingade demonstranterna premiärminister Miloš Vučević att avgå. Med en regering i kris ökar trycket på president Aleksandar Vučićs avgång.
Den nuvarande presidenten Vučić tillhörde tidigare det högerextrema och serbnationalistiska partiet SRS. Men i efterdyningarna av finanskrisen 2008 gjorde han en helomvändning. Tillsammans med Tomislav Nikolić bröt han sig ur SRS och bildade Serbiens progressiva parti (SNS), som förespråkade en vändning till EU och bad om ursäkt för några av de krigsbrott som begicks under 1990-talet. År 2011 utbröt en våg av massprotester och lärarstrejker med krav på högre löner i kölvattnet av finanskrisen och en utmaning av den växande korruptionen i DS-regeringen.
Vučić, Nikolić och SNS utnyttjade protesterna och framställde sig som förkämpar mot både korruption och regeringen, vilket förde SNS till makten 2012. Sedan dess har de styrt Serbien. Väl vid makten skärpte Vučić och SNS den nyliberala politiken och åtstramningen. Samtidigt som han tog ett allt fastare järngrepp om makten. Det var därför bara en tidsfråga innan missnöjet skulle explodera och massorna gå ut på gatorna mot Vučić och hans regering.

Vučićs konsolidering av makten har uppnåtts genom att spela ut USA/EU och Kina/Ryssland mot varandra. Efter protesterna 2011 har Vučić drivit på för att Serbien ska integreras i EU. Men han motsätter sig Nato och han lutar sig mot Ryssland och Kina för att främja serbisk nationalism i Kosovo och utbrytarrepubliken Republika Srpska i Bosnien. Han fördömde Putinregimens invasion av Ukraina, men fortsätter att handla med Ryssland. Renoveringen av järnvägsstationen i Novi Sad var en del i bygget av en höghastighetsjärnväg mellan Budapest och Belgrad. Renoveringen av Novi Sads järnvägsstation var en del av höghastighetstågprojektet Belgrad-Budapest, ett flaggskeppsprojekt som den kinesiska imperialismen, med stöd av Vučić och Ungerns högerextrema premiärminister Viktor Orbán, vill bygga i Europa.
Den nuvarande proteströrelsen – och klimatkampen 2021-22 som stoppade gruvjätten Rio Tintos planer på att utvinna litium i landet – visar att kampen kan övervinna etnisk splittring. De serbiska studenternas kamp har redan inspirerat till liknande protester i Bosnien.

Även om kamprörelsen initierades av studenter har den fått med sig delar av arbetarklassen.
Fackföreningar som organiserar lärare och elektriker har uppmanat till generalstrejk. Detta är den form av gemensam kamp som behövs. Den korrupta makteliten måste bort, men det kräver bygget av en oberoende arbetarrörelse som kan samla protesterna till en revolutionär kamp för att avskaffa kapitalismen och bygga ett demokratiskt, socialistiskt samhälle.■