Den allt hårdare pressen på jobbet och ett ständigt uppskruvat arbetstempo märks tydligt i att allt fler blir sjuka på jobbet.
Belastningsskador och arbetssjukdomar på grund av psykosociala orsaker fortsätter att öka i arbetslivet och mest drabbade är kvinnor inom vård och omsorg.
Antalet anmälningar av arbetsrelaterade sjukdomar till Försäkringskassan ökade under år 2014 för femte året i rad och för första gången blev organisatoriska eller sociala faktorer, som hög arbetsbelastning, arbetstakt, tidspress och ingen möjlighet att påverka exempelvis arbetstiden, de vanligaste orsakerna till arbetsrelaterade sjukdomar bland kvinnor.
Psykisk ohälsa på grund av stress är ett klart växande problem såväl inom tjänstesektorn som i industrin. Och stress är nu den vanligaste orsaken till sjukskrivningar.
Kostnads- och vinstjakten, tillsammans med nedskärningspolitikernas godtyckliga budgetramar och nya slimmade, hierarkiska arbetsorganisationer, ger ökad stress och otrivsel.
Arbetarkvinnor har minst inflytande över det egna arbetet och de sämsta jobbvillkoren.
”Makt, eller snarare avsaknaden av makt och inflytande över arbetet, är mer påtaglig för vissa arbetstagare än andra. Den grupp som systematiskt urskiljer sig inom dessa områden är kvinnor i arbetaryrken. De har på punkt efter punkt sämre villkor: lägre grad av anställningstrygghet, mycket deltidsarbete, svagt inflytande över arbetstiden och arbetstider som ofta är förlagda till kvällar och nätter” (LO-rapporten Sveriges jämställdhetsbarometer 2015 Tid, makt och pengar).
Det goda arbetet har sedan länge varit ett självklart fackligt krav. Men att verkligheten går i motsatt riktning måste bli en väckarklocka och följas av kamp för trygga jobb och omedelbar arbetstidsförkortning med bibehållen lön samt en ny politisk kurs.
Det goda arbetet och den av LO-toppen utlovade fackliga feminismen behöver fyllas med ett innehåll och bli till handling. Det i sin tur kräver att fackföreningar, på alla områden och nivåer, är beredda att utmana arbetsgivarnas ”rätt” att leda och fördela arbetet.
Det behövs ett förstärkt arbetarskydd och en ny arbetsrätt baserad på att de anställda och deras fackliga organisationer får makten över arbetets innehåll och organisering.
I en tid när tidspressen är ständigt närvarande och nära 400 000 går utan jobb, samtidigt som övertidsarbetet motsvarar
117 000 heltidstjänster (de som jobbar över arbetar nästan en extra arbetsdag varje vecka), är det mer än nödvändigt med en arbetstidsförkortning.
Sex timmars arbetsdag utan lönesänkning och på de anställdas villkor ger jobb till fler och tid för umgänge och fritid. Enligt tidningen ETC skulle det kosta 86 miljarder kronor om året att sänka arbetstiden till sex timmar per dag. Den summan motsvarar drygt hälften av Alliansregeringens skattesänkningar och är mindre än vad de fyra storbankerna tjänar på ett år.
Visst finns det pengar. Men allt tal om kostnader ska ses i ljuset av vad människor och samhällsekonomin skulle tjäna på en omedelbar arbetstidsförkortning. ■
