Svensk sexualkunskap i skolan har alltid varit extremt begränsad. Flera elever får inte ens sex- och samlevandsundervisning förrän på högstadiet. Inte ens då garanteras en riktig undervisning för eleverna, då kvalitet och kvantitet inte bara skiljer sig mellan skolor utan också mellan lärare. Ett visst fokus sätts dock på ämnena i den nya läroplanen. Till exempel ska lärare nu kunna plocka in sex- och samlevnadsperspektiv i sina respektive ämnen; exempelvis i hem- och konsumentkunskap där det ska diskuteras ansvarsfördelning i hemmet. Även i idrott och hälsa ska lärare kunna ta upp genusfrågor och föra diskussioner kring manligt och kvinnligt.
Det blir dock ingen ändring i läroplanen om sexualkunskap eller hbtq-kompetens. För att utbilda sig i sex och samlevnad som ämne måste det ske på eget intresse.
Läroplanens direktiv är otydliga och ansvaret läggs på den enskilde läraren och rektorn att införa perspektiven i undervisningen.
Det är tydligt att den nya läroplanen inte kommer att ha någon större inverkan på verkligheten. Precis som alltför många lärare väljer politikerna att blunda för problem och brister i skolan. Om inte skolan ska kunna garantera ett fritt forum för unga hbtq-personer, hur ska de då garanteras en trygg plats i samhället?
Hbtq- och sexualkunskapskompetens behövs för varje lärare, inte bara för undervisningar utan också för att kunna hantera situationen ute i korridorerna och på skolgården.
Hugo Witting
