Sitter fast i högerburen

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter att Sverige under förra veckan legat högst i världen när det gäller rapporterade döda i coronaviruset per en miljon invånare kom antalet döda i måndags att överstiga 4 000 personer. Även om det finns många och starka skäl att betvivla de dödssiffror som flera länder redovisar har dödssiffran i Sverige varit katastrofalt hög. 

Enligt Folkhälsomyndigheten beror de höga dödstalen på att Sverige till skillnad från många andra länder ligger långt fram i epidemikurvan, vilket inte stämmer om man jämför med övriga nordiska länder. Snarare tycks den svenska kurvan ha plattats ut, men ligger kvar på en hög nivå.
Coronakrisen har på ett djupt tragiskt sätt blottlagt den kris inom äldreomsorgen som årtionden av nedskärningar, förödande marknadsstyrning och privatiseringar har orsakat. Redan under 1990-talets första hälft drabbades äldreomsorgen av nedskärningar och omfattande privatiseringar. ”Äldreomsorg på entreprenad fyrdubblades under decenniet (1990-talet), och omfattade år 2000 elva procent av det särskilda boendet (äldreboenden)  och nio procent av hemhjälpstimmarna”, konstaterade den statliga Välfärdsbokslut för 1990-talet.
Tjugo år senare står privata aktörer för 19 procent av alla äldreboendeplatser i landet och 23 procent av alla hemtjänsttimmar.
Detta tillsammans med ständiga besparingar och marknadsstyrningen har utgjort ett direkt hinder för den samordning och de centraliserade insatser som krävs för att skydda de äldre, vilket regering och myndigheter har sagt vara prio ett.

”Vinstdriven äldreomsorg erbjuder i genomsnitt sämre villkor på alla jämförbara områden. Detta går tvärt emot antagandet som låg till grund för konkurrensutsättningen på 1990-talet”, slog Kommunal fast i sin rapport Så mycket bättre? från 2018. Men det är först nu som statsminister Stefan Löfven känner sig manad att lova ”bättre villkor för äldreomsorgens personal”. Men han säger inte när och hur samt ger ingen signal om att regeringen är beredd att göra den politiska kurs­ändring som krävs för att genomföra den upprustning av välfärden som krisen har gjort akut.
Regeringen har visserligen inte haft något val än att överge högerpolitikens godtyckliga budgetregler, men det extrastöd som har getts till välfärden är bara en droppe i havet jämfört med de hundratals miljarder kronor som storbolag och banker får i stöd och garantier.
Även under coronapandemin fortsätter kommunerna att skära ned och i Uppsala gav den S-ledda koalitionen inte upp försöken att sälja ut sju äldreboenden förrän i mitten av maj, och då på grund av att inga anbud hade kommit in.
Ännu har regionerna inte dragit tillbaka de nedskärningar och varsel som ligger för 2020 – de har endast skjutits upp, samtidigt som underskott och vårdskuld växer.
Mitt under coronakrisen har regeringen sjösatt utredningen om marknadshyror och den nu färdiga LAS-utredningens förslag är en frontalattack mot anställningstryggheten. Samtidigt planeras en rad nya inskränkningar i asylrätten. 
Mycket pekar dessutom på att militären kommer att få ytterligare tiotalet miljarder under kommande år. ”Regeringen prioriterar försvaret”, upplyste försvarsminister Peter Hultqvist på SvD Debatt den 18 maj när det mer än någonsin borde gälla: Rusta välfärden – inte militären.  

Med januariavtalet som grund sitter regeringen fast i högerburen och där kommer den att försöka bli kvar mandatperioden ut, trots att krisen har blottlagt högerpolitikens skadeverkningar på samhällets alla områden.
Coronapandemin innebar att många planerade protester fick ställas in. Oron och osäkerheten fick leden att slutas, vilket de styrande tillfälligt har kunnat dra vinning av. Men den tiden är på väg mot sitt slut. Till den ilska och föresats att aktivt säga ifrån, som fanns innan coronapandemin, har lagts viljan att inte gå tillbaka till det som har varit samt att försvara de förbättringar i exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen som skett och som regeringen ser som tillfälliga. 
”Ingen behöver längre tvivla om saken: en stor strid är under uppsegling om arbetsrätten. Inte ens coronapandemin kommer att kunna ändra på den saken”, skrev Expressen i en ledare i måndags.
Men inte bara om arbetsrätten utan på en rad andra områden är stora strider under uppsegling, som också kommer att rymma ett allt större mått av antikapitalism och krav på socialistiska systemförändringar.