Skamlig utvisning av 18-åriga Diyora

Diyora Pazilova (Foto: Privat).

av Amona Holmström // Artikel i Offensiv

Torsdag 5 november utvisades Diyora Pazilova och hennes mamma Shamshinur till Kazakstan. 

Efter 8 år i Sverige har Migrationsverket gjort bedömningen att hon och mamman inte har asylskäl och att det inte finns några verkställighetshinder mot utvisningen. De har motiverat detta med att Kazakstan är ett fredligt land, det vill säga avsaknaden av krig och väpnade konflikter. Men detta resonemang håller lika dåligt som att säga att man inte blir blöt när det duggregnar.
Kazakstan har sedan Sovjets fall till mars förra året (30 år) styrts av president Nursultan Nazarbayev och hans familjemedlemmar. Presidentposten innehas nu av Kasym-Zjomart Tokayev, tidigare chef för senaten. Efter den gamla presidentens avgång fanns ett visst hopp om nya demokratiska reformer i landet. Men detta har inte skett, snarare tvärtom. Enligt Human Rights Watch har regimkritiker, människorättsaktivister och fackföreningsledare fängslats för att ha ”initierat till oenighet”, och demonstrationer kriminaliserats.
Kazakstan samarbetar även med Kina i Shanghai Cooperation Organisation (SCO) för att utlämna uigurer till Kina.

Vad händer med de som utvisas? Ett exempel är familjen Maripov, som utvisades 2009 trots sina uppenbara asylskäl och verkställighetshinder. De tillhör minoriteten uigurer och den femårige sonen Tair var apatisk och i koma. Dilmurat Maripov hade hjälpt Yusuf Kadir Thoti, som greps 2006 i Kazakstan och deporterades till Kina, att dela ut flygblad om uigurernas situation i Xinjiang och arresterades senare av polis och misshandlades svårt.
Fru Maripovas vuxna dotter greps efter de andras flykt till Sverige av kazakisk polis, hölls fängslad i månader och våldtogs innan hon återförenades med sin familj. Hotbilden var och är fortfarande stor mot familjen Maripov.

Diyora och hennes familj tillhör också folkgruppen uigurer. Hennes pappa Sadik har tagit emot hot från kinesiska myndigheter, och flera i hennes släkt är inspärrade i arbetsläger i Xinjiang.
I januari, månader före det första asylavslaget, lade Diyora upp en video på instagram och youtube där hon berättade om sin farbror och två kusiner som befinner sig i dessa läger. Då de ekonomiska och politiska förbindelserna med Kina går före mänskliga rättigheter i Kazakstan är risken stor att Diyora och hennes mor kommer att utvisas till Kina så fort de har satt sin fot i Kazakstan.

Diyora och hennes familj kom hit genom arbetsvisum 2012. Diyora har gått klart grundskolan och tagit studenten från naturprogrammet på Malmö Latinskola. De har bott här i 8 år och trodde att en demokratisk rättsstat som Sverige skulle skydda dem. Att all makt utgår från folket, och att den internationella principen om non-refoulement, att ingen får utvisas till tortyr, förföljelse eller annan diskriminerande behandling. 
Men allt detta väljer Migrationsverket medvetet att bortse ifrån. Det är uppenbart att den här utvisningen egentligen inte handlar om Diyora och hennes familj, utan om Sveriges påstådda neutralitet och upprätthållandet av goda relationer med diktaturer. 


Örebro: Politiker vill stoppa utvisning efter protester

Under måndagen genomförde klass ESA20 från Karolinska gymnasiet i Örebro en sittstrejk på Stortorget. Detta efter besked om att deras klasskompis Shamiran och hennes familj ska utvisas till Egypten på tisdag.
Familjen har bott här i 5-6 år, efter att ha flytt från Syrien. Shamirans pappa är sedan några år död, och begravd här i Sverige. Familjen har ingen koppling till Egypten, mer än att mamman är född där. Väl i Egypten riskerar de förföljelse på grund av sin tro.
Under förra veckan startades en digital namninsamling mot beslutet, som nu har fler än 34 000 namnunderskrifter. 
Migrationsverket vägrar kommentera utvisningsbeslutet, men flera lokalpolitiker har tagit ställning och trycker nu på för att Shamiram och hennes familj ska få stanna.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer. Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!