Skamligt svek av Sekos förbundsstyrelse

Uttalande av Socialistiskt Alternativ

Måndagens avblåsning av tågstrejken och uppgörelsen mellan Seko och Almega Tågföretagen är ett totalt svek mot medlemmarnas vilja att kämpa för viktiga krav. Av Sekos tre huvudkrav har de inte fått igenom någon verklig seger. Resultatet är en förlorad chans till att stoppa de ständiga försämringarna och ett enormt missnöje bland medlemmarna. Frågorna försvinner dock inte och nya, vilda, strejker är mycket möjliga när Sekoledningen stoppat kampviljan från att kanaliseras i avtalsrörelsen.

Av Sekos krav på tågvärdar/stopp för ensamarbete blev det ingenting – frågan begravs i en ”partsgemensam arbetsgrupp”. Samma öde drabbar kravet om fler lediga dagar/arbetstidsförkortning. Kravet på reglerade villkor för tågstädet blev det absolut ingenting av.

När det gäller sena schemaändringar blir det inget stopp för det heller, utan istället gummiparagrafer som arbetsgivarna lär tolka som de vill under de avtalstiden utan att medlemmarna kan svara med strejk: ”Besked om förändringar ska som regel lämnas minst två veckor i förväg men arbetsgivaren får vid oförutsägbara händelser justera schema kortare tid i förväg” och ”Arbetsgivaren ska i dessa fall söka komma överens med berörd arbetstagare”. Det kommer att krävas hård lokal facklig kamp för att dessa gummiparagrafer ska få någon effekt alls.

Förbundsstyrelsens agerande har varit en katastrof under hela avtalsrörelsen. När den vilda strejken bröt ut på Stockholms pendeltåg besvarades det av en enorm sympati från resenärer och allmänhet. Både på grund av den viktiga säkerhetsfråga som frågan om tågvärdar är, men också för att man såg upp till någon som ”äntligen sa ifrån”.

Istället för att utnyttja den kraft, solidaritet och medvetenhet som strejken skapade blev förbundsstyrelsen livrädd för kraften i rörelsen och sade öppet inför sin motpart i förhandlingarna att de inte tänkte driva kravet mot ensamarbete på resandetåg! Det är inget annat än ett förräderi mot de medlemmar som på demokratisk väg bestämt vilka avtalskrav som ska drivas. Till detta ska läggas att förbundsstyrelsen körde över avtalsdelegationen, som ville hålla fast vid kraven och dessutom enligt flera källor petade två personer ur förhandlingsdelegationen.

När sedan strejken sköts upp i torsdags (den 11 maj), bara timmar innan den skulle bryta ut (ironiskt nog en mycket sen ”schemaändring”), förvandlades oro till ilska hos många medlemmar, vilket uttrycktes i den snabbt ihopsamlande protesten i fredags av medlemmar vid sex Sekoklubbar utanför Sekos huvudkontor. Symptomatiskt fick de protesterande inte träffa någon från förbundsstyrelsen.

Med svekavtalet är Sekos förbundsstyrelse på total kollisionskurs med en stor del av medlemmarna inom spårtrafiken. Ett avtal som inte löser något av de viktiga frågor som medlemmarna desperat känner måste hanteras kommer dock inte att stoppa kampen. Redan inom kort kan nya, vilda, aktioner bryta ut. Oavsett om det sker eller inte kan en byråkratisk och odemokratisk fackledning i längden inte hålla tillbaka en känsla bland medlemmarna av att ”nu är det nog”.

Att det blir en diskussion om att lämna Seko efter ett sånt här ”skitavtal” är naturligt, men innehåller många faror. Att ”gå ur” kommer visserligen att skicka en signal till förbundsstyrelsen om missnöjet, men det kommer inte att leda till en förändring – de vet redan om missnöjet, vilket syntes tydligt i den defensiva hållningen i pressmeddelandet efter uppgörelsen. Efter ledningens svek i Kommunalstrejken 2003 var det många som lämnade facket i vrede över det usla utfallet och att strejken avbrutits i förtid. Men att detta inte blev till en kollektiv och organiserad aktion gav Kommunals ledning en möjlighet  att komma undan pressen och ta nya svekfulla steg.

”En strejk kan aldrig vara målet utan ett varsel om strejk är ett medel för att sätta tryck i syfte att nå en lösning” påstår förbundsledningen. Frågan är varför man inte utlöser strejken när man inte har fått något i förhandlingarna?

Det som behövs är precis det pendeltågförarna visade under sin vilda strejk: en demokratisk organisering underifrån som resulterar i tydliga krav på vad man vill förändra, och en kämpande strategi för att nå dessa krav. Dessa principer är lika viktiga oavsett om man driver dem gentemot arbetsgivarna eller som en del i en kamp för att ens fackförening ska bli kämpande och demokratisk.

Med sveket i spårtrafiksavtalet missades ett gyllene tillfälle att vända åratal av reträtter och eftergifter till en viktig seger. Samtidigt har kampen väckt medvetenheten om och behovet av att verkligen ta strid och ha en fackledning som företräder medlemmarna.

Den nya kraften måste nu organiseras för att fortsätta kampen både inom och om nödvändigt utanför de nuvarande fackliga strukturerna. Måndageftermiddagens demonstration på Norrmalmstorg kl 17.00 organiserad av nio av Sekos fackklubbar kan bli ett viktigt avstamp för detta.

Därefter följer den tvärfackliga demonstrationen den 31 maj kl 12:00 utanför Landstingshuset på initiativ av Stockholms bussförare med stöd av Kommunal och Seko Stockholm med flera  som uppmanar alla anställda inom kollektivtrafiken att samlas för att kräva att trafiken återtas i offentlig regi.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV FÖRESLÅR OCH ARBETAR FÖR:

– Samla till arbetsplatsmöten och klubbmöten för att gemensamt anta protestuttalanden mot förbundsstyrelsens svekavtal.
– Knyt banden mellan arbetsplatser och klubbar för att samordna fortsatt kamp för avtalskraven och för ett demokratiskt och kämpande Seko.
– Kräv medlemsomröstning om avtalen innan de skrivs under.
– För demokratiska och kämpande fack med verklig arbetarpolitik.
– Bort med pamplöner inom arbetarrörelsen – förtroendevalda och anställda på genomsnittlig arbetarlön.