foto: Elin Gauffin
Protesterna mot den inhumana flyktingpolitiken kommer fortsätta.
Måndagen den 19 november var en skammens dag för Sverige. 26 unga människor som har varit på flykt i fyra år (många har varit på flykt hela livet) sattes på ett flygplan och blev utvisades till krigets Afghanistan.
– Nasrullah blev utvisad. Jag har inte fått kontakt med honom än, berättar Komeyl Taheri dagen efteråt.
Jag träffade Komeyl utanför förvaret där Ung i Sverige ordnade protester ett och ett halvt dygn innan utvisningen. Han berättade om sin vän Nasrullah som befann sig bara hundra meter ifrån oss, men inlåst bakom förvarets murar. De kom båda från samma by i provinsen Ghazni där kriget har accelererat de senaste veckorna när talibanerna rycker fram. 3 000 nya familjer från detta område har blivit internflyktingar den senaste tiden.
Komeyl Taheri berättar att hans och Nasrullahs fall är väldigt lika. Det går inte att förstå varför den ena fick uppehållstillstånd redan tidigare och att den andra nu ska utvisas.
Nasrullah har två gånger tidigare suttit inlåst i förvaret och sedan släppts. Jag frågar om Nasrullah inte omfattades av den nya gymnasielagen. Komeyl berättar att eftersom det tog 13 månader mellan att han registrerade sig i Sverige och det första avslaget omfattas han inte av den nya gymnasielagen.
Denna kräver att det ska ha gått 15 månader mellan dessa datum. Ingen har någonsin förstått varför just 15 månader.
Hela dagen den 19 november var vi ett hundratal personer som skrek ”Vi är med er” och ”Migration, migration – stop deportation” utanför förvaret i Märsta. Som så många gånger förut var Fatemeh Khavari en av de som ledde talkörer, tal och presskontakter för de unga afghanernas kamporganisation Ung i Sverige:
– Vi var här hela natten och stod ut med kylan. Vi vinkade tillbaka till människor som sitter inlåsta här.
– Det var Sverige som sa ”håll min hand, inget ont kommer att hända” och Sverige sa ”vi ger er ett nytt hem”. Det gjorde Sverige INTE.
– Många som ska utvisas idag har liksom jag aldrig varit i Afghanistan, de är uppväxta som flyktingar i Iran. De har inte fått kontakt med sina familjer nu. Jag träffade dem på besökstiden igår. De sa att de inte ens vet om deras familjer är i livet.
– En pappa ska utvisas och splittras från sin ettårige son. Hbtq+-personer och kristna ska utvisas.
– Det är vi som är motståndet. Vi måste vara starka. Gråt inte när de kommer, så att de inte tappar hoppet. Det är fel det Sverige gör nu, vi går inte med på det här. Vi lämnar ingen ensam – kampen fortsätter!
Migrationsverket och polisen hade förberett för att utvisa 48 personer till Afghanistan. Protesterna, att flera stora organisationer agerade – bland annat svenska Amnesty och framför allt juristerna från FARR (Flyktinggruppernas Riksråd) som jobbade för fullt med att skicka in verkställighetshinder – gjorde att antalet pressades ner till 26 (enligt FARR). Men att 26 utvisades är 26 för mycket.
Rättvisepartiet Socialisterna kräver ett omedelbart stopp på de bisarra utvisningarna som är extremt kostsamma framför allt vad gäller mänskligt lidande.
Om alla tusentals som nu får nej på sina ansökningar av den nya gymnasielagen ska utvisas för att de inte har exakt rätt datum kommer det att tal flera år att skicka tillbaka ungdomar som har varit här i tre, fyra år. Vi kräver en omedelbar amnesti för alla flyktingar från Afghanistan, inte minst med hänvisning till det farliga säkerhetsläget i landet.
Afghanistan är inte säkert
I samband med den här utvisningen har de flesta medier uppmärksammat det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan, bland annat TV4 med en egen reporter på plats.
Claes Bjurström från Svenska Afghanistankommittéen berättade i SVT Morgonstudion att säkerhetsläget har försämrats konsekvent de senaste tio åren och att tio distrikt har tagits över av talibanerna bara under det senaste kvartalet (distrikt motsvarar kommuner). Men även i distrikt som staten kontrollerar är det talibankontroll utanför städerna.
Det finns inget rättsväsende eller polis. Ingen plats är konsekvent säker, utan det ändras hela tiden. På sistone har det fällts mycket bomber även i Kabul. Har man inte kontakt med sin familj har de som tvångsutvisas ”extremt liten chans att få hjälp av afghanska staten”. Det märks väldigt snabbt att du inte är därifrån – uppvuxen i Iran – och då är det farligt.
